Äntligen Rämnfödd!

Nu kan jag presentera den fristående uppföljaren till Fredens pris av Anna Blixt. Boken kommer att släppas på Världsboksdagen den 23 april och jag vet att den är efterlängtad av många.

Här är baksidestexten:

Mitt i Fyrö rike ligger Baneskog. Bakom en mur av spökträd och en häck av törne håller Väktarbjörnen sitt hov av småtroll, irrbloss och svartfolk. För att säkra ett förbund mot det växande hotet från skogen trolovas hertigdottern Taia till rikets konung.

Hon kommer till den vita staden i en orolig tid när krig härjar i omvärlden, men tillsammans med konungen och hans drakar ska hon ta tillbaka skogen och driva bort dess illasinnade invånare.

Taia har dock en hemlighet. Mörkret känner hennes namn och genom hennes kluvna arv finner häxfolket ett sätt att tala till henne. Hon leds in på slingrande vägar genom mörka sagor, där hon börjar upptäcka skogens hemligheter. Hon ställs snart inför ett val mellan två världar och en strid som kommer att avgöra rikets öde.

Rämnfödd - liten

Omslaget är designat av Maria Helena Stanke http://www.silverserpent.net

Förmågan att skapa världar

Jag fascineras ofta över hur duktiga många fantasy-författare är på miljöbeskrivningar och världsbyggande. En del bygger för mycket och info-dumpar i all oändlighet, men andra hittar den perfekta balansen. När jag läser mig igenom Anna Blixts Rämnfödd, som kommer ut nu under våren, njuter jag av att färdas till platser som är så lika och ändå så olika vår egen värld. Landskapet påminner ju om det jordliga, med årstider, berg och skogar, men där finns också den förgiftade dalen och den vita staden. Jag kan tydligt se platserna framför mig när jag läser.

Även jag själv har fått beröm för mina miljöbeskrivningar, särskilt i boken Sår. ”Historien är färgsatt med helt ljuvliga miljöbeskrivningar. Faktiskt är miljöbeskrivningarna så bra att jag stundtals glömmer handlingen. För mig är det helt klart miljöbeskrivningarna som tar boken till höga höjder. Skulle jag betygsätta enbart dem, så skulle boken få tio kakor direkt!” Skriver Lisa Rodebrand på Bookiecookiez.

Jag ser verkligen fram emot Anna Blixts tredje bok, som just nu går under namnet ”Den gyllene vinden”, där vi får besöka det gyllene landet. Wow, säger jag bara.

Att läsa och att läsa

Det finns olika sätt att läsa. Det är ingen nyhet förstås. Man kan nöjesläsa, läsa för att plugga in fakta, korrekturläsa, slöläsa, läsa för att fördriva tiden och så vidare. Just nu läser jag som redaktör och jag läser några bokmanus som legat i kö.

Det är lite speciellt att redaktörsläsa. Samtidigt som jag ska titta på den mer språkliga strukturen, ordval eventuella konstigheter så ska jag följa med i berättelsen och i scenerna.  Ibland märker jag att jag fastnar i händelserna och måste läsa om för att jag har glömt att titta på det rent språkliga. Det tar ganska mycket tid, i alla fall längre tid än vanlig läsning. Det är dock roligt. Jag gillar att peta i texter och grotta ner mig i språket. Lite arbetsskadad är jag definitivt och vill gärna peta i texter som jag inte har rätt att peta i. Det gör det lite svårare att läsa färdiga böcker, alltså sådana som redan är utgivna, för att jag hela tiden är medveten om språket.

Jag har nu kommit en bra bit på väg in i Anna Blixts manus Rämnfödd, som är del två i serien om Mörkrets väktare. Den går dock bra att läsa som fristående också.