Vad betyder ”utnyttja genrens möjligheter”?

Jag har själv påstått att jag hittar få fantasyböcker som utnyttjar genrens möjligheter. Nu har jag börjat fundera över vad jag egentligen menar.

Efter mycket funderade kring vad som tilltalar mig, vad jag har tilltalats och intresserats av så har jag kommit fram till detta: det jag menar med genrens möjligheter är att fantasyförfattare inte borde vara främmande för galenskaper. Vi behöver inte begränsas och har chansen att vrida och vända på klyschorna som genren dras med. Tyvärr börjar nästan vridningarna också bli klyschor (t ex den kvinnliga krigaren). Undrar lite när vi kommer till punkten att det mesta är gjort (om vi nu kommer dit). Jag vet att det har skrivits om drakar sedan medeltiden, men jag tror ändå att ingen förut har stött på dem i den form som jag har skapat. Jag svamlar en hel del nu, men någon kanske greppar vad jag menar iaf. De texter och böcker som jag har njutit mest av att läsa är gamla texter, gärna medeltida. Gamla legender och myter, för där hittar jag själv mycket inspiration. Bibeln har också hjälpt mycket (inte ur religiös synpunkt, men med mitt skrivande). Kanske behöver vi gräva djupare i de sk ”root texts”.

Jag själv gillar blandningen mellan verklighet, mytologi, fantasivärldar, fantasifigurer, varelser, människor etc, och många med mig- se bara på Harry Potter-hysterin eller Twilight-hysterin, men jag vet att många fantasyläsare har svårt med blandningar fantasivärld-verklighet. Kanske gillar jag blandningen verklighet-fantasy så mycket för att jag gärna VILL tro att alla varelser finns på riktigt. 🙂

Läsmätt

Kapitel 1 just nu så diskuteras Fantasy som koncept. Jag själv har gjort några inlägg där jag berättar om mitt eget läsande. Det jag har kommit fram till, som jag inte skriver i tråden, är att jag överhuvudtaget är rätt läsmätt. Mitt jobb som lärare innebär mycket läsande, hela våren har vi dessutom ägnat till att läsa den nya läroplanen och analyserat den in i minsta detalj.

När jag är ledig har jag svårt att sätta mig med en bok. För mycket annat (roligare) drar i mig – åka och bada, fixa på huset, umgås med familjen, utflykter. Jag önskar att jag hittade en riktigt bra bok som jag bara sjönk in i och inte kunde sluta läsa, men de böcker jag har påbörjat de senaste månaderna är fortfarande outlästa. Det är inte författarnas fel (eller – jo, kanske ibland), jag är helt enkelt för rastlös och för mätt på just läsning. När jag blir utflyktsmätt kanske jag plockar upp en bok 😉

Jag tänkte dock att jag ska ta tag i skrivandet de här sista veckorna, men vi får väl se. Niva är fortfarande oavslutad – den där honan är så jävla envis och omöjlig att ha att göra med så jag blir galen. Har flera förslag på slut, men just nu känns alla ovärdiga. Önska mig lycka till med henne, gör G:s skull!

Slutsålt!

Idag sålde jag sista exemplaret av De två odjuren. Det känns helt otroligt, och för er som ännu inte har hunnit lägga vantarna på en så kan jag lugna er med att det är en ny tryckning på gång.

Jag och sonen var förresten på kattcon för ett par veckor sedan och sålde böcker och smycken. Fick en hel del sålt, vilket är skönt, för smyckeslagret blir bara större och större. Bara under konventet gjorde jag tio smycken, samt påbörjade en ringbrynjehuva.

Att fastna i kommersen

Läste för ett tag sedan en författare eller förläggare (minns inte) som svarade på frågan varför ett manus inte blir antaget. Ett av tipsen för att bli antagen var – läs andra debutanter, eller nyutgivna böcker i samma genre, för att se vad man ska skriva om, vad man ska satsa på.

För mig känns det väldigt utstuderat och kommersiellt att skriva så som andra gör, att leta efter det som ”slår”. Det är klart att bokbranschen ÄR kommersiell och det finns alltid författare som vill skriva den typ av böcker, men att ha det som startpunkt känns för mig väldigt underligt. Inte ”skriva för att man älskar det”, ”skriva för att berättelsen måste komma ut”, inte heller ”skriva något annorlunda eller smalt”.

Jag vet att mina berättelser inte lockar den stora publiken. Det är smal litteratur och det köper jag, liksom. Jag har ju inte heller ambitionen att göra författarkarriär, men jag tycker nog att mina berättelser är värda att ges ut ändå. Trots att läsarskaran hamnar på runt tusen och inte en halv miljon. Det är synd att det alltid är pengar som ska få styra.

Att beskriva sin bok

En av de svåraste saker med skrivande är när jag själv måste beskriva min egen bok, alltså svaret på frågan: ”Vad handlar den om?”

Jag vill inte ge ut för mycket information, samtidigt som jag vill göra folk nyfikna på att läsa den. Helt ska den ju också då sammanfattas i en eller ett par meningar, annars blir det kanske rörigt. Det beror ju också på vem man pratar med och i vilken situation. Förra helgen satt jag på kattcon och sålde böcker och smycken. När en människa stannar till vid bordet och kastar en blick på böckerna vet jag inte om jag ska säga något eller låta dem plocka upp en för att själva läsa på framsidan.

Eftersom mina böcker inte ser ut som de typiska fantasyböckerna, och inte heller är det innehållsmässigt, väljer jag oftast att säga någon rad, typ ”de utspelar sig i början på 1900-talet. Det finns fantasyinslag. Handlar om familjen Svarthamn.”

Ibland nickar de intresserat, ibland ler de lite grann och en och annan tar upp en bok och läser baksidan. Det verkar som om De två odjuren intresserar en hel del. Det är jättekul! Försöker planera lanseringen så gott det går, men jag väger ännu lite mellan olika alternativ.

Bokskriverier

På min förra blogg höll jag på med en bokutmaning där jag skrev om olika böcker utifrån en lista. Jag tror inte att jag slutför projektet eftersom jag bytt blogg, men jag kan skriva om en bok ändå, utan att utgå från en lista.

En bok som har påverkat mig mycket är The Social Animal av Elliot Aronson. Den har kommit ut i massor med upplagor. Den jag har är röd, sedan kom en vit och nu verkar den blåa vara den senaste. Boken handlar om socialpsykologi och jag fick många aha-upplevelser medan jag läste. Den är också humoristiskt skriven, samt innehåller många rader som man behåller i huvudet som citat. Ett av dessa är: ”the problem with the human brain is that we think we know things that simply aren’t true.” Och sedan följer förstås en förklaring på detta. Tjocok bok som är värd att läsas om man är intresserad av mänskligt beteende.

Välkommen!


Detta är författarinnan Elin Holmerins hem på nätet. Här hittar du information om mina böcker, noveller, mina kommande projekt och mina pågående projekt. För senaste nytt kan du läsa min blogg, där jag behandlar skrivande, läsande, fotografi och allmänna funderingar.

Debutromanen heter Eldfloder och är utgiven av Bombadil Publishing. Jag har förhoppningen att min andra roman ”De två odjuren” ska finnas ute i handeln under 2011.

I datorn ligger den tredje: ”Sår”, och vilar. Under tiden arbetar jag på min fjärde roman ”Niva”, som är ett projekt jag har valt att arbeta öppet med och de första två delarna finns att ladda ner här.

Smycken inspirerade av nordisk och keltisk mytologi finns till försäljning på E Holmerin Design.