Eskapism

Såg ett inlägg om J.R.R Tolkien och en intervju som gjordes av BBS en gång i tiden. Så här såg bilden ut:

988839_685661841496734_179380248_n

Jag blev så där löjligt glad när jag läste detta. Det finns många fördomar mot fantasy och att det bara är sagor för vuxna. För mig är sagor något av det bästa som finns. Jag älskar att gräva ner mig i gamla folksagor, speciellt sådana som har legat i något mossigt arkiv och inte är så värst kända. Önskar att jag hade spelat in när mina mor- och farföräldrar berättade gamla skrönor och sagor. Det känns som om en jätteskatt har gått förlorad för alltid.

Och nog är det var mans eller kvinnas plikt att inte fastna i mediebruset, i rådande tankegångar utan kritiskt tänkande. Att förlora sig själv en stund i en bra historia gör att när man kommer tillbaka så ser man på världen med lite andra ögon. Det anser jag i alla fall. Hur ofta får man chansen att leva någon annans liv? Jo, varje gång man plockar upp en bok. Du kan lära dig saker som du aldrig hade haft chansen till annars.

I veckan tittade vi på detta avsnitt av StoryCorps på engelskalektionen. Det handlar bland annat om en mörkhyad pojke som går in på ett Whites-only bibliotek på 50-talet. Bibliotekarien ringer polisen. Majoriteten av eleverna i rummet förstod inte varför hon ringde polisen. Jag antog (dumt nog) att de hade förförståelsen för att förstå filmen, vilket de inte hade. Det ledde ju i sin tur till en bra diskussion. Hur ska dessa elever förstå hur det var att leva i amerikanska södern under t ex 40-60-talet? Jo, de kan läsa I know why the caged bird sings. De kan läsa Secret Lives of Bees. De kan läsa The Color Purple, eller någon annan bok som skildrar detta. De kan aldrig leva det. Genom eskapism kan de bredda sitt tänkande och sina värderingar. De kan frigöra sin hjärna från föreställningar som de inbillat sig, trott eller inte ens haft.

Jag säger inte att bara böcker som är ”sanna” eller ”verkliga”, åstadkommer detta. Nej, även Fantasy, skräck och Science Fiction breddar ditt sinne och sätter kugghjulen i rullning. Se bara på t ex Hungerspelen. Vilka superbra diskussioner man kan ha om t ex övervakningssamhället. Bröderna Lejonhjärta – diskussion om krigets verkliga förlorare och om döden.

Läs på, go’ vänner!

Verklighetsflykt – javisst!

Då jag har jobbat väldigt mycket med lärarjobbet under det här läsåret, har skönlitteraturläsningen hamnat på efterkälken. Jag har läst manus och provstycken. Jag har läst jobbrelaterade saker och jag har läst tidningar, men jag har inte försvunnit in i en bok eller berättelse på det där sättet som är så totalt underbart.

Känslan av att vara en del av en berättelse. Känslan av att rummet runt omkring försvinner och blir till miljön i boken. Kanslan av att inte kunna lägga ifrån mig, utan jag bara måste, måste fortsätta att läsa trots att klockan är ett på natten och jag måste få lite sömn också. Alla dessa delar har jag inte upplevt på mycket länge – tills nu. Jag har haft några dagar ledig från lärarjobbet på grund av för mycket inarbetad komp-tid och jag har tagit chansen att läsa.

En del klagar över att böcker ”bara” är verklighetsflykt. Javisst är de det och det är ju precis meningen med det hela också. Jag läste någonstans en kommentar till gamers – I am a gamer not because I don’t have a life, but because I choose to have many. Det är samma med att läsa böcker. Det är en förlängning av livet, en chans att uppleva mera. Speciellt fantastiklitteratur, där man kan uppleva saker som inte finns en suck att man skulle uppleva i sitt verkliga liv.

Läs mera, go vänner! Ta tid. Strunta i disken och tvätten och läs en stund.

En sanning

Var och en har sin egen sanning, brukar det heta och jag håller med till fullo. För inte så länge sedan fick jag frågan varför jag gillar Fantasy. Det enda svaret jag kan komma på är att jag innerligt önskar att det finns en annan sanning, något som vi inte har upptäckt ännu, eller egentligen har upptäckt men väljer att inte tro på längre.

När jag och familjen bilade upp till Haparanda körde vi förstås över Höga Kusten-bron. De klippor, berg och djupa skogar som fanns där måste inne hålla mer än bara träd och mossa. Det var nästan så att jag såg en drakskepnad skymta vid bergstoppen.

Alla som har suttit i en dunkel skog och lyssnat på alla ljud, sett alla små rörelser i träden och känt de jordiga dofterna förstår att fantasin lätt satte fart hos skogsarbetarna förr i tiden. Mossan rör sig, ett knak eller ett dovt muttrande studsar mellan träden. Nog finns det något där.

Herr Vardag äter upp en så snabbt. Det är tvätt och mat och städ och plock och tv och allt sånt som ”måste” göras. Vissa läser om bestialiska mord som en försupen och frånskild poliskommissarie ska reda ut. Andra läser Big Brother-Lindas biografi eller LCHF-kokböcker. Jag flyr verkligheten på annat sätt. Men verklighetsflykten i sig skiljer sig inte åt, det är god som någon och inte skadar den heller. För det är allt lättare att ta i tu med vardagen när man har fått spendera en stund i en fantastiskt vacker miljö tillsammans med imponerande och magiska varelser.