Idag kan ni läsa ett gästbloggsinlägg av Stefan Hagel på debutantbloggen. Han skriver om att våga skriva, att det krävs mod för att emot åsikter och kommentarer om sitt skrivande och att tillsammans arbeta fram ett verk. Och att det ofta gör ont att ta emot kritik, något som jag skriver om i detta inlägg och här skriver jag om att ta hjälp med sin text.
Han beskriver också sitt arbete med fantasyserien En saga om sorg, där första boken är Fred så gyllene. Mycket intressant läsning.
Jag har nu startat upp en webbutik med t-shirts, muggar och annat roligt. Motiven har jag gjort själv, all inspiration från de böcker som vi ger ut. Vad sägs om en t-shirt med Marjorie, Anja eller en själaväktare från Fred så gyllene?
Ett av mina favoritmotiv är ”tänkarträdet” som jag gjorde när jag skulle trycka upp visitkort. Det säger allt om vad Undrentide står för.
Goda nyheter! Undrentide kommer att finnas på plats på Sci-fi-mässan den 1-2-december i Stockholm. Och grädden på moset är att självaste Darth Vader är en av hedersgästerna.
Förutom alla böcker kommer jag även denna gång ta med mig ett gäng smycken. Jag har gjort nya klocksmycken och även införskaffat andra spännande saker. Kan fresta med denna häftiga jättespindel (7 cm):
Det finns en hel hög med mytologiska varelser, monster och sagoväsen som fascinerar mig, andra skyr jag som pesten.
För att börja med något som jag inte vill ha i min närhet så är det zombies. Det är något med deras hasande gång som skjuter kalla kårar uppför min ryggrad och jag vill bara blunda. Jag vet att t ex Walking Dead är en bra serie – både på papper och i tv, men jag klarar banne mig inte av att läsa eller se den. Många tycker säkert att jag är lagom fånig, men jag får svårt att sova och inbillar mig att det hasar runt massa halvruttna människor utanför fönstret.
Sådana där gulliga varelser som t ex älvor (i den mer anglosaxiska disney-formen, inte den mystiska dimmiga folktroformen) har jag svårt för. Små kryp med vingar som inte vet sitt eget bästa.
Drakar har alltid varit en favorit, förstås. Majestätiska och livsfarliga flygande ödlor. Hur häftigt är inte det? jag tycker dock inte att de ska vara för taggiga, utan hyfsat lena. Draken på bilden är lite på gränsen, iaf huvudet.
Folktro med alla dess oknytt och väsen kan jag läsa hur mycket som helst om. Det jag känner svenska fantasyförfattare borde kunna göra något rejält av, är just folktron. Mylingar, skogsrån, små elaka gårdstomtar, mossiga troll, bysen, lyktgubbar, vittror, huldror, gloson och Stalo, och gud vet vad. Det finns en hel skatt att gräva ner sig i.
Olika kvinnoväsen tycker jag är intressanta, såsom dryader, najader, sirener, och de svenska motsvarigheterna. De är sexuella, farliga, självständiga och samtidigt lite sorgliga och ensamma. Ungefär som näcken. Jag har skrivit flera noveller med dessa naturväsen, en av de längre, Ekens syster, finns ju också som e-bok. Kanske skulle man göra näcken till huvudperson i nästa novell? Värt att fundera på.
Goda nyheter för er i Västsverige! Den 1 december kommer Stefan Hagel att signera sin debutbok Fred så gyllene på Böcker & Blad i Uddevalla.
Ett helt perfekt tillfälle att köpa en originell julklapp och om man redan har köpt boken så kan man ju passa på att titta förbi ändå.
Under vintern 2011 drog Spektakulärt igång en intervjuserie som blev större än man hade kunnat ana. Nu finns alla 55 intervjuer att läsa på PDF. Bra va!
Den vackra framsidan har Elena Serranders gjort.
En paneldiskussion som jag lyssnade på under Kontrast2012 handlade om att utveckla fantasygenren och vilka klyschor och stereotyper som genren dras med. Det hela ligger mig varmt om hjärtat då anledningen till att jag startade upp mitt eget förlag var att jag sökte efter udda fantasylitteratur som avviker från normen, men tyckte att det var svårt att hitta det på de stora förlagen.
Jag har kämpat hårt med att få ut mina egna böcker, men när jag skickade Eldfloder till de stora förlagen för fyra år sedan, fick jag en del svar om att boken var för svår att genreplacera och därmed marknadsföra, ett ”problem” som jag har märkt av själv – men som jag istället använder som en styrka. För vad är det för fel med att vara oplacerbar?
Hur som helst så finns det en hel del klyschor och fördomar som fantasygenren får tilldelat sig, oavsett hur sant det egentligen är. Det finns vissa klyschor som sticker i ögonen på en del (den svärdsvingande hjälten, de onda fienden, den vise mentorn/trollkarlen/gamle), men som faktiskt tilltalar andra. Jag är lite svag för krigarkvinnan, den muskulösa, blodtörstiga och skickliga kvinnan som plockar upp svärdet och drar ut i krig, typ Xena.
Det finns mycket kritik mot krigarkvinnan, som oftast grundar sig på att hennes rustning är i det minsta laget, och jag instämmer i den kritiken, men det går ju att göra så mycket bättre. Det är ju trots allt lätt att klä på en kvinna en ordentlig fulltäckande rustning när hon ska slåss. Jag menar, kom igen, titta på dessa två bilder. Om man nu pratar sexappeal, vem är egentligen sexigast? Inte är det den nakna kvinnan som inte ser ut att frysa alls i snön i alla fall.
Ett förslag som togs upp under paneldiskussionen var att omfamna klyschorna och vrida till dem ett snäpp till så att det blir något nytt av dem. Samtidigt som de är igenkänningsbara, är de nyskapande, det tycker jag låter häftigt. Anna Blixt har i Fredens pris vridit till konceptet mörkt-ljus i korrelation till ont-gott. Gränserna suddas ut och det så välbekanta mörkret är inte ondskan personifierad, inte heller är ljuset godheten. Jag skulle gärna läsa fler berättelser där gränserna är utsuddade och saker är inte vad man tror eller förväntar sig att de ska vara.
Jag har spenderat helgen på Kontrast2012, som årets Swecon hette. Varning för adjektiv- och adverböversvämning!
Kul, trevligt, spännande! Många intressanta diskussioner, många mysiga stunder och långa samtal. Väldigt roliga och ögonöppnande paneldiskussioner (även om jag inte hade tid att gå på så många). Riktigt upplyftande att sälja böcker och smycken.
Jag hann inte heller ta så mycket kort, men här kommer helgen i de få bilder jag har (några är lite suddiga, men det får ni leva med):
Körvägen till Uppsala från Katrineholm är väldigt vacker. Slingrande vägar som går över höga broar och genom höstgulröda skogar.
Lyxigt hotellrum på Clarion Hotel Gillet i Uppsala. Bra med ismaskin i korridoren. 🙂
Försäljningsbordet är klart (nästan, vi gjorde lite omflyttningar på böckerna senare).
I detta rum (försäljningsrummet) spenderade jag mest tid, och det ångrar jag inte.
En minirelease av Fredens pris och en skål för Fred så gyllene hann vi med. Nedan ser vi Stefan Hagel (Fred så gyllene), Maria Helena Stanke (illustratör och omslagsdesigner, som har gjort omslagen till båda böckerna och kartan till Stefans bok), Anna Blixt (Fredens pris) och jag själv. (Bilden lånad från Vangrind.se)
Så här kan en paneldiskussion om fantasylandskap se ut. Och även om bilden är lite suddig så ser ni ju att det är Stefan Ekman, Anders Björkelid, Ola Wikander och Erik Granström som sitter där. Moderator var Daniel Albertsson.
Och sist men inte minst avslutningsceremonin. Jag var en av jurymedlemmarna i drapa-tävlingen och vinnaren presenterades under ceremonin samt förstås tack till kommittén och till hedergästerna.
Vi ses på Fantastika nästa år!
Just idag. Nu. Denna stund. Fredagen den femte oktober släpps Fredens pris för massorna. Premiär på Kontrast2012. Den finns t ex att köpa på Adlibris, Bokus eller direkt från förlaget.
Läs och förundras av Minora, Wenneron och alla de andra boendes i Vangrind.
För er som älskar att läsa e-böcker kan jag nu presentera Ekens syster, som är en e-novell i Fantasy-genren. Den finns tillgängling på Dito, och inom kort på Adlibris och Elib.
En armé ledd av general Morgan Brimer försöker ta sig fram genom en tät skog för att kunna invadera hertigadömet Mundani, men något står i hans väg. Arméns hänsynslösa framfart har förargat en grupp skogsnymfer och drottningen visar ingen nåd. Kanske Fynwë kan rädda generalen, eller har hans mörka själ redan förbannat henne?
undrentideforlag.com 