Härliga ungar

Nu har jag träffat alla de 120 elever som jag kommer att undervisa den här terminen och det känns riktigt bra. Härliga ungar som är hövliga och glada och nyfikna. Det är för att dessa ska få en så bra skolgång som möjligt som man blir lärare.

Då jag är en kreativ person börjar det genast snurra idéer i huvudet om vad eleverna skulle kunna tänkas tycka vara intressant, vad jag själv tycker är intressant och vilka ingångar det finns till nyfikenheten och motivationen. Det är inte alltid kul att gå i skolan, men om det ibland är jättekul så väger det upp mot det tråkiga.

Det roligaste denna vecka var när jag träffade de nya sjuorna och jag berättade att jag skriver och ger ut böcker. Det gnistrade allt till lite i deras ögon. Som vanligt blir första frågan: ”Är du rik?”, vilken jag förstås måste svara nej på. Men sedan bad de mig berätta om böckerna. Dessutom lånade flera av mina åttor böckerna i biblioteket när vi var där. Tänk om fler bibliotek kunde förstå hur populära de kan bli 😉

Idébanken

I min hjärna finns det ett litet rum med idéer. Jag skulle inte gå så långt som att påstå att det är fullt av idéer, inte nu i alla fall, men det finns en hel del där. En del av idéerna är riktigt dåliga, men det finns några som jag tror på också.

Jag skulle vilja försöka mig på att skriva en ”riktig” fantasybok, och då menar jag en som utspelar sig i en annan värld där det finns magi och sånt skit. Jag har ett par längre noveller i den stilen, ett par hittar du här, och sedan har jag två stycken påbörjade berättelser. En är inspirerad av Tolkien (så klart) och den andra av dataspelet Morrowind. Den sista tror jag mest på. Det är dessutom en berättelse riktad till 10-14-åringar så den har en annan målgrupp än mina andra alster.

Idébanken har faktiskt en annan funktion än att bara innehålla alla bra och dåliga idéer. Man kan ju tycka att det vore enkelt att släppa de dåliga idéerna och bara fokusera på de bra, men banken fungerar lite som en ”minnenas stig”. Jag gräver fram en gammal idé, ler lite, myser med nostalgi och fnissar åt det dåliga. Den fungera också som en exempelbank för vad jag ska undvika. Det är lätt att hamna i mönster, och när jag började skriva en ny novell i våras så tog det tre-fyra sidor, sedan insåg jag att grundstoryn i den berättelsen var exakt likadan som en annan idé jag hade haft – bara i en annan miljö och med andra karaktärer. Vilket gjorde att jag kunde vända den åt ett annat håll (fast den är ännu inte klar, hm…)

En del människor är livrädda för att dela med sig av sina idéer och visst håller jag dem lite för mig själv, men ändå inte. Om två personer har ungefär samma idé kommer slutresultatet ändå bli två helt olika berättelser. Det är bara att se på texterna som mina elever producerar utifrån en färdig uppgift. Ingen är den andra lik.