Mycket att stå i

Tystnaden på bloggen betyder inte att jag inte jobbar med förlaget utan tvärtom. Det är tre releaser inom kort och arbetet för att få allt att klicka pågår för fullt. Det är provtryck hit och korrigeringar dit. Jag skriver pressreleaser och kollar upp lämpliga marknadsföringskanaler. Snart är allt i hamn och vi kan njuta av både flammor, skymningssång och fyrar.

Jag har också börjat planera utgivningen för nästa år. Två titlar är klara och jag har en tredje som jag tror mycket på, men ska läsa igenom en extra gång.

I går firade vi lillkillen som fyllde åtta år. Släkt och familj var här och vi hade supertrevligt. Det är ju bra att koppla bort ibland också, desto mer energi har jag idag att ägna åt förlagsjobb 🙂

Billigt är bra?

I dag var jag och handlade på ICA. Där säljer de ju böcker nu för tiden. Just nu har de en kampanj där de säljer böcker, storpocket, av t ex Stephen King och en hel del andra författare (några rätt nyutkomna) för 29 kr. 29 kronor! Hur ska det här lilla förlaget någonsin kunna konkurrera med det, tänker jag då. Det är mindre än vad våra böcker kostar att trycka per styck.

I nästa stund tänker jag att det ändå känns lite skönt att veta att de som köper våra böcker ändå är beredda att betala lite mer och att de gör det för att de är nyfikna just på våra böcker och inte råkar ta en när de egentligen letade efter falukorv. Dessutom så är det inte något tryckeri i Indien eller Kina, med eventuellt tveksamma arbetsförhållanden, som har tryckt våra böcker, utan ett nordiskt tryckeri. Men faktum kvarstår att superbilliga böcker kommer vi aldrig att ha, inte heller stor resurser till marknadsföring. Billigt är väl bra, men inte i längden. Jag intalar mig att det är bättre med själ och hjärta än en massprodukt där hälften kasseras för att de inte säljer.

Men jag harvar på. Undrentides författare också. Just nu är vi inne i en jättespännande period med provtryck och sättning och beställning av tryck av hela tre titlar. Det är sjukt kul och idag dök det allra första provtrycket upp. Om ni kollar Instagram-fotona på framsida ligger en bild där.

Att skicka in manus

Då perioden att skicka in manus till Undrentide är över för i år, och manusskörden är ganska diger (ungefär 50 manus har kommit in), märker jag att jag måste ändra instruktionerna på hemsidan, under Kontakt.

Instruktionerna lyder och börjar alltså gälla från och med nu:

———

Har du ett manus som du tycker passar vår utgivning och kan tänka dig att själv vara med i arbetet för marknadsföring av din bok, är du välkommen att skicka in:

  • En synopsis av hela ditt manus(sammanfattning)
  • Ett textprov på 20-40 sidor.
  • En kort presentation av dig själv.

Undrentide tar endast emot digitala manus. Maila till info[at]undrentide.se

Viktigt!

Döp dina filer med titel och författarnamn. Varje dokument ska också ha titel, författarnamn och mailadress i sidhuvudet.

———–

Varför detta kan man ju undra?

Jo, eftersom vi bara tar emot digitala manus och vill gärna fortsätta med det då det är snällare mot miljön, författarnas plånbok och vår brevlåda, så blir det i bland svårt att hålla isär alla manus när man har tjugo som heter ”synopsis” och lika många som heter ”textprov” – inget mer – och utan namn eller titel inuti dokumentet. Risken är att utreda vems manus som är vems tar så lång tid att vi knappt hinner läsa något.

Så om du planerar att skicka manus till oss i framtiden: Följ instruktionerna, snälla!

Lärare har tråkigt

Det är så fruktansvärt lite att göra så här i slutet av terminen. Skrivbordet är tomt. Högarna med rättningsmaterial lyser med sin frånvaro. Inga elever kommer och ber om hjälp eller extra stöttning. Vi har inga roliga papper att fylla i. Inte ens betyg ska vi sätta – inte på någon, inte en enda elev ska bedömas, hjälpas, stöttas, tröstas eller utvecklas så här i slutet på terminen. Nej, hur skulle det se ut?

Några konflikter finns det inte heller att lösa. Vi som har så mycket tid till samtal, både med elever och föräldrar och sen är alla helt plötsligt bara sams och kastar upp blomblad i korridorerna. Peace and löve för hela köret, liksom. Alla kramas. Alla är med.

Jag brukar ta en tupplur i fåtöljen på förmiddagen och en på eftermiddagen – bara för säkerhets skull. Jag vill ju inte vara trött när jag kommer hem och ska göra ingenting. Väskan är så lätt nu för tiden. Av någon anledning sa rektorn att vi inte behövde bry oss om att rätta alla ämnesprov i svenska, matematik och engelska. Äsch, släng dem på majbrasan, sa han bara. Koldioxid har ingen dött av.

Hur kan det vara så lugnt? Får vi ha det så här? Nej – tydligen inte, tycker tjänstemännen och politikerna i vår kommun. Vi ska få äran att sitta i workshops. Vi ska ägna tid till att  diskutera en vision som är pålagd oss uppifrån och ett tema är det mest krystade som någonsin har klämts ur en tjäntemannakäft. Vi ska diskutera och utföra marknadsföringen av kommunens skolor. Någon har bestämt det. För vi har ju inget att göra.