18 av 20

Eftersom jag liksom förra lördagen av någon anledning vaknade klockan sex, roade jag mig med att testa mig själv på högskoleprovets ordförståelsedel. Två ord var jag lite osäker på och tro på sjutton om det inte var just de två orden som jag hade fel på. Det ena var profan och det andra försagd. Nåja, man lär sig något varje dag.

Jag blev lite sugen på att köra testet på mina elever, men å andra sidan är det inte riktigt schysst då det är anpassat för folk som har några fler år på nacken. Vi får väl se. Kanske vi gör det tillsammans på någon mentorstid.

Just nu glider jobbet på rätt bra, trots att vi är inne i utvecklingssamtalstider. Det enda som är lite jobbigt är att rättningsarbetet samlas på hög då all planeringstid är uppbokad av samtal. Mina åttor jobbar med att skriva noveller och då blir jag alltid sugen på att skriva själv, vilken är en stor anledning till att jag satte igång med bearbetningen av För hennes skull. Kanske jag ger mig på att skriva någon ny liten novell också. Jag har ett par idéer som har varit liggande ett tag.

Hur man är effektiv

Jo, man tar ett par dagar och ser till att vara helt ostörd. Inga barn hemma. Ingen telefon inkopplad. Ingen tv påslagen (eller lite påslagen ibland som bakgrundssurr).

Då får man grejer gjorda.

I början var jag lite övervädligad över allt jag hade att göra: rätta och bedöma alla nationella prov i två klasser (45×2 – alltså två prov per klass), läsa och bedöma åttornas uppsatser i svenska och engelska, rätta alla ströuppgifter som har kommit in från alla håll nu när deadline är passerad, skriva omdömen i svenska och engelska för tre klasser, rätta sjuornas berättelser och glosprov samt göra individuella planeringar för ett antal elever. Plus att jag förstås ville hinna med att läsa igenom en hög bokmanus, göra sättningen av Rämnfödd klar, börja läsa manuset på Flammor av vrede, och hinna ikapp med bokföringen och deklarationen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle börja med och i vilken ordning jag skulle ta mig an uppgifterna. Det började lite dåligt med lite pill här och lite pet där, men sedan fick jag ordning på hjärnan.

Nu när snart tre dagar har gått så inser jag att jag har bockat av en hel del i den där listan. Det är fortfarande en del kvar, men det är numera överskådligt och jag är på banan igen, både lärarbanan och förlagsbanan. Skönt!

Kort om inlägg

Det har varit lite tyst här på bloggen på sistone och det beror helt enkelt på att jag jobbar hela tiden, både med förlaget och lärarjobbet. Jag håller som bäst på att planera medverkan på sci-fimässan i Stockholm. Det ska bli superkul! Speciellt som jag nu ser att en av mina favoritskådisar Temuera Morrison kommer att vara där. Fastnade för honom i Krigarens själ (Once Were Warriors). Se den om ni har chansen, hemsk och gripande.

Vi är också inne i utvecklingssamtalsperioden i skolan, så dagarna blir betydligt längre där också. Igår gjorde jag en 11-timmarsdag och i morgon blir också en 11-timmarsdag, men i helgen ska jag sätta mig med arbetet att omvandla Eldfloder till en e-bok, så att den kan dyka upp lagom till jul.

Så när jag väl kommer upp till ytan, så lovar jag att skriva ett mer tänkvärt inlägg.

Farliga inlägg

Ibland händer det att jag skriver kritiska inlägg främst riktade mot de i ledande position i diverse kommunförvaltningar eller andra maktpositioner. En del frågor får jag från olika håll: Kan det inte vara farligt att kritisera de styrande? Råkar du illa ut? Skadar du skolan genom att skriva kritiskt om förvaltningen som tar beslut om skolan som ni pedagoger sedan måste foga er efter oavsett hur dumt ni tycker att det är?

Jag kan bara säga så här: När de som har makt slutar att fatta idiotiska beslut så slutar jag att skriva om dem.

Mina kollegor är professionella. Vi är jävligt duktiga på det vi gör. Faktum är att vi är utbildade för det. Vi har också en direktkontakt med verksamheten och vet vad som funkar och vad som inte funkar. Vi lyckas få elever godkända som hade ett rätt dåligt utgångsläge när de kom till oss. Vi bygger och prioriterar bra relationer med eleverna. Det finns alltid saker att förbättra och det jobbar vi på hela tiden. Vi har himlars kul! Ibland är det tungt, och då är det bra att ha högt i tak så att man kan prata av sig. Vi önskar inget hellre än att få göra vårt jobb, låt oss göra det i fred.

Härliga ungar

Nu har jag träffat alla de 120 elever som jag kommer att undervisa den här terminen och det känns riktigt bra. Härliga ungar som är hövliga och glada och nyfikna. Det är för att dessa ska få en så bra skolgång som möjligt som man blir lärare.

Då jag är en kreativ person börjar det genast snurra idéer i huvudet om vad eleverna skulle kunna tänkas tycka vara intressant, vad jag själv tycker är intressant och vilka ingångar det finns till nyfikenheten och motivationen. Det är inte alltid kul att gå i skolan, men om det ibland är jättekul så väger det upp mot det tråkiga.

Det roligaste denna vecka var när jag träffade de nya sjuorna och jag berättade att jag skriver och ger ut böcker. Det gnistrade allt till lite i deras ögon. Som vanligt blir första frågan: ”Är du rik?”, vilken jag förstås måste svara nej på. Men sedan bad de mig berätta om böckerna. Dessutom lånade flera av mina åttor böckerna i biblioteket när vi var där. Tänk om fler bibliotek kunde förstå hur populära de kan bli 😉

Framtidsbekymmer

Ibland är jag lite rädd för framtiden. Jag säger inte att allt var bättre förr, men jag är tillräckligt gammal för att kunna skönja vissa tendenser som gör mig darrig.

1. Klassbyten och skolbyten. Bara på mina åtta år som lärare har detta ökat markant. När det blir jobbigt på ett eller annat sätt (ovän med bästa kompisen, en krävande lärare, någon säger åt en hur man ska bete sig, någon i klassen som man inte tycker om eller inte vill jobba med etc), ja, då byter man klass eller skola – flera gånger om så behövs tills allt är som en räkmacka. Hur formar detta en människa? Jo, när något blir jobbigt så flyr man – och det är okej. Hur attraktiv kommer denna människa bli på arbetsmarknaden? Hur funkar det i en relation? Varför är det så farligt att ta itu med jobbiga situationer?

2. Kunden har alltid rätt. (Denna post är lite besläktad med ovanstående). I dagens skola är föräldrar och elever kunder som skolan ska locka till sig och hålla nöjda till varje pris. Detta gäller även odrägliga kunder, sådana som i alla lägen hittar på ursäkter för sitt barn och håller det om ryggen. En lärare som tillrättavisar eller försöker uppfostra barnet till att t ex inte slå på andra, inte gapa och skrika eller kasta saker, inte sova på lektionerna, eller att inte ägna sig åt annat ordningsstörande beteende, kan riskera sitt jobb eller i värsta fall bli polisanmäld för att ha kränkt det stackars barnet. Tyvärr tycker jag mig se denna typ av förälder oftare och oftare.

(Extrafråga: När blir en lärare kränkt? – Svar: Aldrig. Aldrig någonsin för böveln. Sparkar, slag, svordomar, ord. Känn dig inte kränkt.)

3. Betygsinflationen. Du behöver inte jobba. Du behöver inte kunna någonting. Glid genom skolan. Ha bara lite is i magen så kommer betygen sättas ändå. En skola med låga meritvärden lockar inte till sig några kunder. Har du struntat i skolan i tre år kan du alltid ägna ett par veckor på sommarskolan till att få det betyg du önskade. Tur att det fortfarande finns lärare med yrkesintegritet. Undrar hur länge vi orkar stå emot trycket?

4. Småpåvar. I kommunen sitter det lekmän i form av politiker och bestämmer över skolans budget. Skolan går alltid att spara på. Regeringen bestämmer riktlinjerna för skolan, men det skiter småpåvarna i, för hur mycket jobb som än ska göras, hur många elever med särskilt stöd vi får (som har laglig rätt till stöd), så får det inte kosta någonting, eller iaf ingenting extra. Jorå, lycka till.