Apropå horungar

Jag sitter och går igenom Fredens pris för att få avstavningarna på rätt plats, samt slippa horungar (ensamma ord som hamnar högst upp på en sida). När jag i veckan bläddrade i Gullivers resor, utgiven av ett mycket stort förlag, märkte jag att alla inte bryr sig så mycket om dessa små ord.

Faktum är att i första kapitlet fanns hela fem sidor med små korta kvarlämnade ungar: ett ord, ett par eller tre. Underligt. Dessa är ju dessutom så lätta att se, till skillnad från avstavningsmissar som man just gärna missar.

Klassiker är böcker som har stått sig länge och förhoppningsvis inte glöms bort i första taget, men de är troligen inga kassakor. Hur j**la bra de än är. Jag skulle önska att de behandlades med mer respekt faktiskt. Dessutom är de ofta svindyra för skolorna att köpa in. Har vi tur kan vi hitta specialutgåvor för runt hundringen, men de brukar ligga på 200-250 kr styck. Med horungar.

Att se dubbelt

Eller i kors eller suddigt eller vadhelst. Det gör man iaf efter en helg av avstavningskontrollering och genomläsning av manus. Det kanske inte är det smartaste att göra allt på en helg, men å andra sidan är det svårt att låta bli när jag väl en gång har börjat. Så fort jag sätter mig i soffan plockar jag upp laptopen och börjar scanna det där bokuppslaget i InDesign.

Det är inte alltid helt lätt att få till det, det ska gudarna veta. Ajabaja för avstavningar mellan sidor eller knasiga avstavningar såsom flick-ebarn (vilket InDesign envisas med – why!?) och fortfa-rande (vilket iof funkar, men fort-farande blir snyggare). Horungar och sånt ska man ju också undvika – stackars barn 😉

Nu är jag iaf klar med Fredens pris. En genomgång av författaren samt ett provtryck som kan kontrolleras en sista gång väntar. Och jag vågar mig på att säga att releasen blir den 20 oktober!