Måste läsas

Här finns en recension på Fredens pris som är riktigt trevlig att läsa. Bland annat så skriver Feuerzeug:

”Fredens pris ställer alla gamla fantasyregler på ända. Vem är god och vem är ond? Här är det mörkrets som är det goda, men är det verkligen sant? Eller är det bara så att vi upplever kriget ur deras synvinkel? Hur kan ett folk vara gott, när de slaktar ett annat? På något sätt måste jag få er att förstå hur bra det var, men jag vet inte om det går, utan att ni själva läser, så vi kan väl säga så. Läs boken!”

Och även om Minora kan vara något reserverad i det hon berättar så tycker Feuerzeug att hon är en bra huvudperson:

”Bokens huvudperson, Minora, flyr med sin familj och dras in i kriget mot Ljuset. Det är svårt att redogöra för alla de umbäranden de går igenom, och för hur kriget blossar upp, men det jag vill förmedla är hur otroligt bra Minora beskrivs. Hon är stark och ändå mänsklig. Hon är intelligent, men okunnig om så mycket. Hon lär sig, men hon gör även misstag.”

Recension av De två odjuren

Eva Holmquist på Tröst för ett knytt har läst och recenserat De två odjuren. Jag gillar verkligen hennes irritation på Edwin, jag vill också sparka honom i baken ibland. Det är en svår balansgång, det där. Jag har gestaltat honom såsom jag planerade att gestalta honom, och det är meningen att man ska bli lite irriterad på honom, samtidigt kan det få vissa läsare att tycka att han är så jobbig att de inte gillar boken som helhet.

Det där med sympatiska huvudpersoner har jag ju tagit upp tidigare och Edwin är svår, men det finns ju andra element som gör att nyfikenheten väcks.

Ett utdrag ur recensionen:

”Gestaltningen och karaktärerna är är väldigt starka. De viktigaste är beskrivna på ett sätt som gör att du förstår hur de blivit som de blivit och att de agerar som de gör. Mina favoritpersoner är kvinnorna i berättelsen. Det är dem jag mest identifierar mig med och ärligt talat dem jag röstar på. Det innebär inte att Edwin och de andra männen är dåligt beskrivna. Tvärtom. Edwin är helt trovärdig och väldigt bra gestaltad även om jag personligen skulle vilja ge honom en spark i baken emellanåt… ;-)”

Eldfloder på Bookiecookiez

Min första bok Eldfloder har för andra gången recenserats på Bookiecookiez. Den tidigare recensionen hittar du här.

Extra glad blev jag förstås över det fina betyget (8 av 10), men också av hennes träffande beskrivning av boken. Det är inte helt lätt att beskriva den, det vet jag.

Omdömet av boken låter så här. ”Som läsare får man följa alla tre karaktärers perspektiv och blir inbjuden till Martins konstiga tänkande som är rätt skrämmande, men mot slutet blir det tydligare varför han gör som han gör. Edwin kräver till slut svar om vad han är och om sitt ursprung. Men det är också sorgliga människoöden man får följa. Språket är bra och de historiska skildringarna målande, slutet av förrförra seklet och början av 1900-talet är en fin kuliss till denna historia.”

Svårföljda råd

I förra inlägget skrev jag om de många råd som ges här och var när man ger sig in i skrivandets konst. Ibland handlar det om att skriva mer miljöbeskrivningar, andra tycker att miljöbeskrivningar inte behövs, den tredje gillar inte att man beskriver färger – de vill färglägga själva osv.

Några vanliga råd som inte är så himla lätta att följa är t ex dessa:

– ha en huvudperson som man sympatiserar med. Jo, det är ju klart att man som läsare måste känna att man åtminstone finner huvudpersonen intressant nog att fortsätta läsa. Huvudpersonen behöver inte vara god (Martin i Eldfloder är ju långt från det), men det måste åtminstone finnas en förståelse för personens motiv från läsarens sida. Men hur gör man? Det är inte lätt. När man skriver lever man sig in, man känner med och lever med personerna i boken, men att få någon annan att känna likadant är ett konststycke och det finns rätt få råd om hur man faktiskt rent praktiskt går tillväga. Kanske spelar talang in en del, kanske spelar förmågan att gestalta in mycket.

Show, not tell. Här är jag helt med på banan. Jag tycker att man ska gestalta istället för att återberätta eller berätta om, men det är inte lätt. Det är ju också så att det kanske inte går att alltid gestalta och att vissa partier behöver berättas, om än kort. Variation kan ju också vara bra. Jag har dock märkt att en del som skriver Fantasy fastnar i ”sagospråket” och berättar sig igenom historien där det skulle ha behövts gestaltning, detta för att komma närmare personerna och handlingen som sådan. Bara för att man väljer ett mer ålderdomligt språk, måste man inte berätta utan kan faktiskt visa istället.

Skriv inte tråkigt. Ett mycket svårföljt råd, men värt att fundera över. Det hör samman lite med det första rådet att ha en huvudperson som man bryr sig om. Handlingen bör ju läsaren också bry sig om. Det måste inte vara det äckligaste mordet, det värsta övergreppet eller något annat ”smaskigt” som gör att man dras med i handlingen. En del verkar tro att ”ju mer jag brer på desto bättre blir boken”. Eh … nej, det kan faktiskt bli tråkigt det också om det inte finns någon känsla i det, om man inte förstår varför händelserna äger rum, om det finns en hel hög med logiska luckor eller om liknande händelser staplas på varandra. Jag gillar tanken kring ett mysterium – och nu talar jag inte deckargåtor, utan något som gör att man blir nyfiken, intresserad och konfunderad. Den bästa tanken som man kan plantera i sina läsares huvuden är nog ”hur ska det gå?”.

Fler ”råd” är på G.

Skrivråd

Kapitel1 just nu pågår en debatt om alla råd och åsikter som ofta ges till skribenter som lägger ut sina texter på sidan och liknande sidor. Det är ju så lätt att säga – skriv från hjärtat, strunta i alla råd, det blir bra bara du är engagerad och skriver som du vill. Det är klart att det ligger något i det – det krävs att man fokuserat och medvetet även sållar bland alla ”goda” råd som finns. Men samtidigt så finns det en uppsjö av nybörjarmisstag som man enkelt kan undvika genom att vara lite lyhörd och inte bara skriva från hjärtat, speciellt om man har till syfte att bli läst och utgiven, annars kan man skriva hur sjutton man vill.

Men att sålla är inte lätt- därför vill jag ge lite råd om råden. Det finns lite olika kategorier av råd.

Först har vi råd om skrivfel. Här bör man vara lyhörd, är man osäker så – kolla upp! Om någon säger att ”igentligen” inte stavas med ”i” i början, bör man ta det rådet. Självklart kan tyckas, men det bör sägas ändå.

Sedan har vi råd om klyschor och vanliga upprepningar. Även här tycker jag att man bör vara lyhörd, sedan kan man sätta sin egen tvist på det i slutändan ändå, men att vara medveten är inte fel. En sådan grej som brukar komma upp är det här med huvudpersonen tittar på sig själv i spegeln och beskriver sig själv.

Sist tar jag upp åsiktsråd, alltså där det i själva verket handlar om tycke och smak från läsarens sida. Här kan man få motsatta råd från två olika läsare, man kan få råd som man inte alls håller med om och som man knappt förstår. När det händer tycker jag att man ändå bör ta en liten funderare. Är det något i min text som jag har missat? Är jag otydlig? Får jag inte fram mitt budskap? Är jag övertydlig och skriver folk på näsan?

Det finns fler sorters råd, men de kan vi återkomma till senare någon gång.