Läsning för fulla muggar

Just nu läser jag massor. Jag läser igenom manus som har kommit in, jag läser en fantastisk e-bok och jag läser serietidningar. Det senare är ren avkoppling. Har alltid gillat serier, speciellt humor såsom Larson, Pondus, Ernie etc. E-boken som jag läser är också avkoppling men det är så pass spännande att det inte går att koppla av helt. Vad den heter tänker jag avslöja senare.

Manusläsningen är också kul, men där måste jag hålla fokus och vara mer på alerten. Jag måste fundera mer på om jag gillar texten och ifall jag inte gör det – varför? Jag måste också fundera över partier som behöver ändras om det är så att jag gillar texten öre lag. Mycket tänkande blir det.

Tur att jag har semester från lärarjobbet så att jag kan ägna mer tid till detta. Ska försöka få igång så mycket som möjligt så att det kan rulla på under hösten på ett smidigt sätt.

Författarpresentation: Helena Andersson

Med stolthet presenterar Undrentide vår senaste författare: Helena Andersson, som kommer att debutera 2014 med Söner av Heimdall.

Här kommer en presentation:

Helena Andersson är 42 år och bor i södra Sverige. Hon smyckar gärna texter med poetisk prosahelena_andersson och influeras av svenska visor, som hennes pappa spelade under uppväxten. Att sjunga till gitarr vid en lägereld är nog det som hon mest minns av ljumma julikvällar, när solen sjunkit ner bortom näckrosvikarna och stjärnorna framträtt som svaga ljusskimmer i nattrevor av aftonskyn.

Vår egen historia har satt märken i form av kulturminnen och andra traditioner, allt från varför veckodagen onsdag är uppkallad så, till ortnamnshistoriken som kunnat spåras till vikingatiden. Det fornnordiska arvet är därför lockande för Helena att gå på djupet med. Varför inte sammanfoga det med inslag av magisk realism och människoöden där inte den starke nödvändigtvis måste vara hjälten, utan kanske hellre människor som brottas med egenskaper vi inte alltid tillskriver som ideal eller vill kännas vid då de kan tyda på svaghet.

Det stora intresset för fantasy vaknade hos Helena så fort hon fick ”Sagan om Ringen” i sina händer. Från den dagen var hon fast. När den sista boken i trilogin var utläst ville hon inte nöja sig med att berättelsen var slut för gott, utan hon skrev en fortsättning inom fanfiction.

Helena tycker att hon har världen bästa jobb. Som specialpedagog får hon tillbringa sina dagar med fantastiska ungdomar, vars styrka ligger i att öppna människohjärtan. Det är elever med intellektuella funktionshinder. De som går på grundsärskolan, inriktning träning. Fast det är lite missvisande med begreppet träning. För vad ska de träna på? Dessa barn och ungdomar tränar ju oss andra i hur livet och framför allt människan borde betraktas och vara. I skapande skola projekt har Helena varit med som manusförfattare till filmer med ungdomarna i huvudroller. Filmer som sedan visats på den lokala biografen. Hon har också skrivit teaterpjäser som spelats på olika platser. Så skriva manus har hon alltid gjort, både i form av böcker, filmer och teater.

Drömma sig bort

Nu har jag bokat en resa till Skottland med familjen. Det finns några platser i världen dit jag alltid har velat åka, och Skottland är ett av dem. Jag längtar till att sitta på en bänk eller i en sluttning och låta omgivningen inspirera mig till drömmar och skrivande.

Det bär av i mitten av juli och innan dess så har jag ju en hel del annat att göra 🙂

Sommarsysslor

När semestrarna börjar så planerar väl de flesta för sol och bad och resor. Jag själv har suttit och gjort en lista på förlagsrelaterade saker som jag ska ta tag i. Det handlar om att läsa manus som har kommit in, att lektörsläsa ett antaget manus, att göra sättningen för Patrik Centerwalls Skymningssång, samt uppdatera webbutiken och hemsidan. Sedan är det lite annat småkrafs, som t ex bokföring och annonsering som ska göras.

Det kanske kan tyckas konstigt att jobba sig igenom semestern, men jag ser faktiskt inte mitt förlag som jobb. Det får mig fokuserad och inte förslappad. Det får mig att slappna av och koppla av från lärarjobbet, och jag får läsa en himla massa bra litteratur.

Jag ser fram emot sommaren, helt klart!

Storsäljare av e-böcker

Jag var inne och kontrollerade statistiken på de e-böcker som Undrentide har gett ut och just nu är det Ekens syster och För hennes skull som leder ligan. Kanske är det lättare att läsa lite kortare verk på skärm.

Det är roligt att se hur det tickar på stadigt med e-böckerna och även med övriga böcker förstås. I dagarna kom BTJ-recensionen av Fred så gyllene och den var väldigt positiv, så snart kanske Stefan Hagels bok finns på varenda bibliotek, vem vet? Bland annat så skriver Clas Svahn: ”Trots en viss skepticism mot en svensk fantasyserie med stora ambitioner fångades jag snabbt av denna välskrivna och rakt, men detaljrikt, berättade historia om den unga Tennara, nyss fyllda 15, som tvingas fly när hon i självförsvar mördat sin styvfar.

Och jag lovar er att uppföljaren Flammor av vrede är ett snäpp bättre. Där tar det ordentlig fart och trots tjockleken (över 600 sidor) så läste jag ut den på ett par veckor när jag satte igång på allvar.

Funderingar kring omslag

Jag följer just nu en onlinedebatt om omslag och specifikt då fantasy-omslag. Det finns ju en ”klassisk” estetik i fantasyn, och många som ger ut fantasyböcker håller sig till den. Andra tycker att man ska bryta sig fri och designa omslag lite hur som helst – eller inte hur som helst, men i alla fall utanför mallen.

Jag själv är delad i frågan. Jag kan tycka att man inte vill helt och hållet köpa grisen i säcken som läsare. Plockar jag upp en fantasybok pga av att omslaget visar vilken typ av bok det är, så vet jag ju ungefär vad jag kan förvänta av innehållet. Å andra sidan tycker jag ju att fantasygenren behöver utvecklas och jag letar ständigt efter manus som bryter mot mallen, och då kanske omslagen ska göra det också.

När mina egna böcker skulle få sina omslag så var jag helt säker på att de inte skulle skrika fantasy – men de böckerna skiljer sig ju också rejält från standardfantasy, till den milda grad att de kanske inte ens kan kallas för fantasy, vad vet jag? Men andra böcker inte inte lika självklara. Stefan Hagels böcker är mer lik standardfantasy, även om där finns element som tack och lov bryter av. Där passar de mer fantasyaktiga omslagen mycket bra. De är inte helt och hållet ”mall 1A”, men det finns ändå en tydlig fantasykänsla.

Det hela är klurigt. En bok ska stå ut från mängden, men ändå ska där finnas en igenkänningsfaktor. Rätt läsare ska hitta rätt bok.

Sommaren hägrar

Nu närmar sig sommaren med stormsteg och det känns i kroppen att ledigheten är nära. I morgon blir det avslutningsfest för årskurs nio och lärarbandet står för lite ”skönsjungande” underhållning. Jag har superont i halsen, men eftersom jag inte kör något solo, så är jag med ändå.

På torsdag är det skolavslutning och sedan bara två arbetsdagar kvar. Jag har tagit ut kompledigt sista dagen (tisdag nästa vecka) och eftersom jag byter jobb, är det rensning av arbetsplatsen som gäller för min del. Mycket har jag redan slängt. Jag har ju det digitalt, så pappren får åka i återvinningen.

Försöker för övrigt bota min onda hals medan jag läser manus här i soffan. Det är fantastiskt vilka skrividéer ni har där ute!

Bokstävlarna har läst Fred så gyllene

Bokbloggen Bokstävlarna har skrivit en recension på Stefan Hagels Fred så gyllene och den kan du läsa i sin helhet här.

Ett litet utdrag ur recensionen har du här:

Svensk episk fantasy är ju något vi tyvärr inte är särskilt bortskämda med. Tur då att Stefan Hagel och Undrentide förlag bestämt sig för att råda bot på den saken. /…/

Det är ett ambitiöst projekt som Stefan Hagel dragit igång i och med ”Fred så gyllene”. Det märks att han har lagt mycket tid och omsorg om detaljer på att skapa sin fantasyvärld. Särskilt magisystemet känns intressant och väl uppbyggt, med olika element och tydliga begränsningar. Det lilla vi fått se av magi i den första boken antyder att just den biten kan komma att bli ännu mer intressant i kommande delar. Jag gillar också verkligen gråsystrarnas orden. En kickass magiutövande nunneorden som rider på gripar? Sign me up!

Bitvis känns boken lite informationstung. Särskilt prologen lider av ett överflöd av bakgrundsinformation, istället för att dra in läsaren i vad som händer här och nu. Det är helt enkelt väldigt många namn och platser att hålla reda på för en läsare som är helt nyanländ i Semarien.”