Från och med idag är Undrentide Förlag anslutet till Elib. E-böcker on the way!
Det känns riktigt bra att glida in på den banan och jag hoppas att e-böcker får ett uppsving i Sverige så som de har fått i t ex USA. Jag har inga större problem att läsa på skärm, men jag kan tänka mig att en läsplatta är ännu bättre än en vanlig dator.
Jag är riktigt nyfiken på vilka olika genrer som skulle kunna blandas till en härlig och bra bok. Jag själv gör mitt bästa för att få in diskbänksrealismen i fantasygenren. Det lilla, nära, svåra i hemmet – med fantasyinslag. I Eldfloder blev det riktig diskbänk då nästan hälften av boken utspelar sig innanför fyra väggar, och en hel del i köket för den delen, medan De två odjuren mer behandlar någon sorts identitetskris, hm – flera stycken faktiskt.
Jag påbörjade en gång en ”glad deckare”, alltså en deckare med en jävligt lycklig poliskommissarie i huvudrollen, ingen stundande eller nybliven skilsmässa, ingen medelålderskris och inga alkoholproblem. Jag kom inte så långt på den, mest för att jag tröttnade på historien som sådan, inte på kommissarien.
Tankarna har länge rört sig kring att försöka skriva en fantasydeckare. Det skulle jag säkert kunna göra om jag älskade deckare – vilket jag inte gör. Men det måste gå att skriva annan fusionlitteratur: historiskthriller, science fiction-romantik, feel-good-fantasy (denna har jag varit inne på förut) eller skräckkomedi. Andra förslag?
Heberlein skriver om skräck i en artikel i DN. Repliker på hennes slutsatser kring själva skräcken finns på annat håll. Bra sådana, så jag har inte mycket att tillägga där. Men jag känner att hennes slutreplik lämnar övrigt att önska:
”När kommer den första romanen med ett troll, en vätte, eller varför inte Näcken i en av de ledande rollerna? Det är ett gratis tips från mig – gräv i vår egen tradition, väck liv i en gammal demon eller hetta upp någon folklig föreställning. Älvor och troll – det vill jag ha efter snart ett decennium av vampyrer.”
Gräv djupare, säger jag. Det finns eller är på gång, men då måste man leta på de små förlagen och inte på de stora jättarna. Jag tycker att svensk folktro och våra nordiska legender är utmärkta ”root texts”. Jag har flera noveller och berättelser där skogsväsen gör entré, men som sagt – jag är inte signad på Bonnier. Jag startade ju eget 🙂
Jag tycker även att man kan gräva djupt i andra kulturers folktro och hitta häftiga guldkorn. Råkade bläddra förbi någon dokumentärkanal där det berättades om Inkafolkets legend om ”dödsfladdersmusen” (Nej, inte Batman). Läste häromdagen skapelsemyten i egyptisk mytologi. Smörgåsbordet är oändligt stort.
Vissa dagar är tyngre än andra. Denna dag har jag fem lektioner på raken med fem eller tio minuters mellanrum. Det är tungt.
Det är också tungt att jag laddade upp lite bilder på fotolia.com för att se om någon ville köpa dem. Ingen av bilderna blev godkända av någon underlig anledning. Det stod en lång lista på orsaker som kunde vara möjliga men jag tyckte inte att någon av dem stämde in på mina bilder. Dessutom har jag sett betydligt värre (fula) bilder på fotolia som är till salu. Hm, undrar, undrar. En av bilderna var denna:
Nåja, det finns fler tunga saker att tyngas av. Till exempel att min man jobbar kväll denna vecka och jag är ensam med barnen. Hämta, lämna, laga mat och allt sånt vardagsslit.
Men det finns ju alltid ljusmoln. På lördag åker jag på en hemlig resa. Vet inte vart jag ska, men ut i Europa blir det iaf. Skönt med en resa.
De två odjuren kan man gilla på Facebook nu. Vid sidan har du en like-knapp, annars finns den här länken också. Det kan ju vara ett smidigt sätt att få nyheter och även ett bra sätt att sprida till andra att det finns en ny bok på marknaden.
Jag har funderat på att ha en Facebook-sida för Undrentide också, men det lägger jag ner. Det får räcka med den här sidan som bas. Förhoppningsvis kommer folk hitta hit så småningom.
Nu ska jag göra något så ovanligt som att presentera en konstnär, nämligen Ivan Shishkin. jag älskar mörka skogar och djupgrön mossa, så Shishkin är konstnären för mig. Det är svårt att tänka sig att hans bilder är målade och inte fotografier. Jag menar, kom igen:
Varelser, berättelser, luktar, ja allt möjligt dyker upp i mitt huvud när jag tittar på hans tavlor. Det är nästa så att man ser trollungarna leka bland stenarna och älvorna kika fram mellan stammarna. En fantastisk inspirationskälla, helt enkelt. Bläddra gärna in i detta galleri.
Idag har jag redan hunnit med att sitta vid Photoshop en bra stund. Jag fixade ihop ett omslag till en antologi som är framställd av årskurs 9 i Ord- och bildprofilen på min skola. De har skrivit texter om tonårslivet och tanken är att det ska bli en bok av det.
Jag är också i färd med att göra tävlingsbidrag till Mörkersdottirs tävling. Romanen Halvblod skriven av Sofie Trinh Johansson kommer ut i december och de letar ett omslag. Jag har redan gjort två förslag varav de tyckte om det ena, så nu klurar jag på ytterligare ett par stycken. Det är väldigt kul, men väldigt petigt, att sätta samman ett omslag. Till mina egna böcker har jag säkert gjort trettio olika förslag sammanlagt. Skulle vilja göra ett nytt till Eldfloder, men det blir en senare fråga.
Sedan blir det till att börja läsningen av fler manus.
I min sjua arbetar vi med myter. Då främst nordiska och grekiska myter. Varje gång jag läser dessa berättelser så slås jag av hur mycket som är plockat från dem. Beskrivningen av Ragnarök är utan tvivel inspirationen till t ex slaget vid Minas Tirith i Sagan om konungens återkomst, men även andra stora fantasyslag. Idén om magi, om evig ungdom om svek, kärlek och det onda mot det goda. Ja, allt för sjutton.
Jag har i grunden lite svårt för just idén om gott och ont, men jag kan inte låta bli att le när jag läser just skildringen av Ragnarök. Där Loke ställer sig i täten av jättar och onda män, styr skeppet Nagelfar, byggt av döda mäns naglar (alltså, bara den idén. Jävlar, vad häftigt!). Oden i täten av gudaarmén, einhärjar och valkyrior. Det är starkt. Det starkaste av allt kanske är att det går åt helvete. De goda vinner inte. Inte de onda heller. Alla förgås, dödar varandra i en ohygglig strid. Världen blir åter ett kaotiskt mörker. Tanken om den återupplivade Balder som ljusets gud känns som en efterkonstruktion i kristendomens antågande. Det kanske inte är så, men det känns så. Att sluta i mörker skulle vara så mycket bättre.
Jag har trixat och fixat en bra stund nu, och nu har jag fått till några nya sidor med anknytning till förlaget. Jag erbjuder från och med nu även tjänster så som lektörsutlåtande, framsidesdesign och layout.
I helgen har jag påbörjat läsningen av ett av de manus som jag har fått in. Mycket spännande och intressant. Jag blir lite rörd av att det finns så många fantasyfantaster ute i landet (och i andra länder också).
Jag vill också tipsa om en Science fiction- och fantasydag i Uppsala den 5 november. Mer info finns här.
Den klassiska kurvan är bra gammal. Faktiskt så härstammar den från det antika dramat.
Kort kan den beskrivas så här:
Anslag, presentation, fördjupning, upptrappning, klimax och avrundning.
Modellen kan användas såväl till film som böcker. Jag kom i kontakt med den första gången när jag gick på gymnasiet. Jag gick en estetisk linje och vi hade filmkunskap. Senare gick jag vidare till att läsa media i ett par år och har använt den både i analys av andras verk och i skapandet av egna filmer. Jag känner att jag har haft stor nytta av att ha den i bakhuvudet när jag skriver. För mig handlar om balans, och det ska sägas att det är inte alltid att jag lyckas.
Ingen av delarna bör ta för lång tid, men det får inte heller gå för fort så att läsaren känner som om någon snabbspolar berättelsen. Klimax (vändpunkten) är viktig och det kan finnas flera små vändpunkter innan den stora kommer. Jag gillar också att lämna en liten överraskning på slutet. Något som lämnar slutet något öppet och inte helt avslutat.
Att skriva en roman kräver viss planering. En del författare hävdar att de inte planerar alls utan bara sätter sig ner och skriver, men jag kan ge mig sjutton på att de har ägnat åtskilliga timmar åt att planera i huvudet. Man måste inte skriva ner sin plan, men om man är nybörjare så är det en god idé. Dels för att man har något att luta sig mot om man tappar tråden, dels för att inte tappa tråden alls. Jag brukar skriva ner en hel del, både innan och under skrivprocessen. Kanske är det för att jag inte riktigt litar på att min hjärna håller reda på allt. 🙂
undrentideforlag.com 