Blogg

Retorik i vardagen

Publicerat den av undrentide6 kommentarer

Förut blev jag alltid irriterad när det ringde försäljare hem till oss. Vi gick med i Nix på grund av dessa irriterande försäljare, men ändå händer det ju att det ringer ändå. De får ringa om man är eller har varit kund hos dem. Ett visst telefonbolag som vi är anslutna till är extra duktiga på att ringa och nu för tiden ser jag chansen att öva lite retorik istället för att bli irriterad.

Häromdagen:

F: Är det Elin? Jag ser här att du har varit kund väldigt länge och nu är det dags att förnya ditt abonnemang. Jag kan erbjuda dig 79 kr i månader istället för de 99 kr du har nu och då får du en telefon också – eftersom du har varit kund så länge.

E: Det är ju alltid bra med en extra telefon, speciellt om den är gratis.

F: Ja, det blir ju bara en förhöjd månadskostnad på 200 kr för Mobil Xd392776.

E: Vänta nu här, du sa att jag skulle få en telefon.

F: Ja, alltså det blir ju en förhöjd månadskostnad och så får du telefonen.

E: Nej, du måste använda rätt ord när du talar. Jag får betala för en ny telefon.

F: Jo, men det är ett jättebra erbjudande och så blir ju abonnemanget bara 79 kr.

E: Så vad blir den totala månadskostnaden?

F: Med det här erbjudandet så blir den 279 kr.

E (spelar extra dum): Men det är ju mer än 99 kr i månaden?

F: Jo, men du får ju en ny telefon.

E: Nej, vi kom ju överens om att jag skulle få köpa en ny telefon. Inte få den. Semantiken, tänk på semantiken.

F: (tyst en stund) Jo, men jag har ett annat erbjudande för Mobil Rdiir9987. Då får du fortfarande sänkt abonnemangsavgift till 79 kr i månaden och så får du telefonen Mobil Rdiir9987 plus en GPS.

E: Så jag FÅR telefonen och GPS:en? Är du säker på att du använder rätt ord nu?

F: Eh… ja, eller den förhöjda månadskostnaden blir ju 229 kr.

E: Men det är ju fortfarande mer än 99 kr.

F: Ehja. Men jag har ett annat erbjud…

E: Där jag får en telefon och inte behöver betala mer än 99 kr i månaden?

F: (tystnad) Eh, nej.

E: Så vad får jag för att jag har varit kund så länge?

F: (tystnad) Ett erbjuda… Du, jag gör så här att jag sänker din månadskostnad till 79 kr.

E: (Överdrivet glatt) Jo, man tackar! Ha en bra dag!

BTJ-recension

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

Nu har jag fått en recension från BTJ (Bibliotekstjänst). Malin Leidberg har läst De två odjuren och recensionen får inte publiceras i sin helhet, men hon tycker bland annat så här:

”Konceptet är intressant och Holmerins ambition, att skriva originell fantasy med tyngdpunkt på relationer snarare än ödesmättade hjältedåd, är lovvärd och välbehövlig i
fantasygenren.”

På gång

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Kanske folk undrar vad jag håller på med just i förlagsbiten av denna blogg? Jo, jag läser manus för det mesta. Det dyker upp nya med jämna mellanrum och det är jättekul. Jag har en plan att publicera fyra titlar under 2012, och den planen ligger fortfarande kvar. Två är i princip klara.

Jag håller också på att upprätta lite avtal med bokhandlare och det går framåt. Det blir ett spännande år. 🙂

Låt mig stanna upp för ett ögonblick…

Publicerat den av undrentide1 kommentar

… och reflektera över vad jag trodde jag skulle arbeta med när jag bestämde mig för att utbilda mig till lärare.

1. Jag trodde att jag skulle undervisa elever.

2. Jag trodde att jag skulle planera lektioner, hitta nya spännande arbetsområden och hitta på  utvecklande och kreativitetskittlande uppgifter. Till och med läsa in mig på ny litteratur för att kunna tipsa eleverna och sätta fart på deras läslust.

3. Jag trodde också att jag skulle utvärdera, bedöma, rätta och ge respons på arbeten som eleverna hade gjort.

Så, vad har jag då gjort denna vecka?

Jo, jag har undervisat – på en höft, improviserat, lutat på erfarenhet och ”garderobsuppgifter” (sånt som man har i en pärm eller mapp på datorn och plockar fram i nödfall – tyvärr verkar nödfallen bli fler och fler)

Jag har alltså inte planerat eller gjort sånt där som jag skrev där ovan i punkt 2.

Jag har inte heller gjort punkt 3.

Jag har skrivit blanketter. Många blanketter. Först en omdömesblankett, en sådan där vi talar om var eleven ligger i sin kunskapsutveckling och vart den bör ta vägen härnäst. Sedan en ”varningsblankett” för de elever som inte når målen, som jag redan har talat om på omdömesblanketten. Sedan har jag skrivit pedagogiska kartläggningar om de elever som inte når målen där jag talar om att de inte når målen som jag har talat om på omdömesblanketten och på varningsblanketten. Sedan ska ett åtgärdsprogram upprättas av mig tillsammans med föräldrarna, dock har ingen av oss mandat att besluta om några åtgärder, eftersom jag inte sitter på pengarna – inte föräldrarna heller. Vi kan i alla fall skriva att skolan erbjuder undervisning. Jippi!

Det finns en debattartikel som heter ”Det går åt helvete, men jag har i alla fall dokumenterat det”. Jo tack…

Förlaget med många järn i elden

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Förutom förlagsarbete så sysslar även Undrentide med grafisk design, så som vi har sett här (omslag till Halvblod) och här (omslag till Ögon som brinner, ögon som falnar). Nu har jag även fått uppdraget att filma och producera en DVD för Katrineholmsrevyn, som i år heter ”Så HIMLA mycket bättre!” och ja – den är så himla mycket bättre än Katrineholmsrevyn någonsin varit. Riktigt proffsiga skådespelare, musiker och dansare.

Det är superkul att få det här uppdraget, speciellt som jag alltid har varit intresserad av film och gjort egna filmer. En två-årig eftergymnasial mediautbildning har jag ju också, så jag är som fisken i vattnet.

Kanske dyker det upp ett litet klipp här snart 🙂 Några bilder på ”panelhönorna” och ”kvinnogris” får ni hålla till godo med.

 

Första recensionen av De två odjuren

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Gryningstiger den andra (Andrea) har läst De två odjuren och skrivit en recension. Nice! En får tacka 🙂 Och ja, det är klart att det ok att låna bilden. Så här skriver hon bland annat i en jämförelse med Eldfloder:

/De två odjuren/ är mer komplex – där ”Eldfloder” närmast är ett kammarspel rör sig ”De två odjuren” på flera plan, med fler karaktärer och, upplever jag, mer djup. Det är väldigt känslodrivet, i fokus står Edwin Svarthamns kamp mellan drakblod och människoblod, vilket är både en inre och yttre kamp. Här finns kärlek, hat, svartsjuka, alkoholism, bitterhet, ånger, och det kan nästan låta lite för mycket när jag räknar upp det så här, men det är det inte. Holmerin ror det hela i land, och de få stunder jag har över för läsning har jag mycket svårt att lägga boken ifrån mig.

Kriminalhistoriens återupprepande

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

Det är verkligen inte ofta jag önskar livet ur folk, men efter att ha följt olika kriminalserier i många år (CSI och Criminal Minds för att ta två exempel) så börjar jag tröttna rejält på konceptet. Speciellt det att någon, som man oftast får vara med att rövas bort i början av programmet, alltid räddas i sista stund. Criminal Minds är värst när det gäller just detta och nu för tiden önskar jag allt oftare att ”sista-stunden-räddningen” aldrig blir av. Kan de inte komma för sent bara en endaste gång?

Jag läser inte deckare. Det kan ju tyckas konstigt då jag följer många kriminalserier, men ett avsnitt är över på en timme, medan plågan det tar att läsa en återupprepande deckare kan vara veckolång. Dessutom kan jag göra annat medan tv-serien står på. Jag kan spela spel med sonen, surfa lite slött på datorn eller fika. Jag undrar hur länge manusförfattarna kommer att upprepa samma eller liknade brott, storylines och oneliners. Undrar när publiken börjar trötta så som jag har gjort.

Gott nytt år och sånt

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Det är nu alla årskrönikor och gott-nytt-önskningar ploppar upp. Jag ska också göra en sån.

2011 har varit bra. Jag har startat företag, släppt min andra bok och jag har fått rätt mycket uppmärksamhet på lokalt plan. Det har inneburit mycket jobb och en del slit. Under jullovet har jag hämtat mig en smula. Långa sovmorgnar, promenader och soffliggande gör att energin långsamt kommer tillbaka.

På det mer privata planet så är jag glad över att mina barn börjar växa upp så pass att man inte behöver vaka över deras minsta steg. De kan till och med vara hemma själva en dag. Materiellt sett är jag glad över nygammal bil och ny dator. Skulle vara ännu gladare om jag hade orkat ta tag i vardagsrumsrenoveringen, men den får jag väl ta någon gång i framtiden.

Så gott nytt år alla människor och annat knytt som lurar i skogarna!

Att leva sekundärt

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Jag lever i många världar. Den primära är inte alltid den jag bäst trivs i, men jag är ju liksom fast här, med jobb och familj och hus och räkningar. Just nu vill jag helst av allt leva i Tamriel, eller Skyrim för att vara mer exakt. Omgivningen är så fantastiskt vacker och inspirerande. Min hjärna går på högvarv när det handlar om att använda liknande scenario i egna berättelser. Även om jag är ledig så känns vardagen ofta väldigt grå jämfört med drakstrider och muskulösa krigarmän eller krigarkvinnor.

Jag har spelat en hel del fantasyspel och det finns brister i alla, tyvärr är Skyrims största brist karaktärgalleriet. Det finns ett par som är lite mer spännande, men till skillnad för t ex Dragon Age så har konstruktörerna inte brytt sig om att ge dem djup. De säger samma sak hela tiden och berättar inte något om sig själva. De har inte heller direkt några egna quests, så de hänger bara med som en irriterande side-kick. Det ger ju dock eld till min egen fantasi och jag har redan fantiserat ihop ett par fan-fiction berättelser. Jag har dock inte skrivit ner dem än, kanske jag gör det någon gång eller så får de bara leva i mitt huvud.

När jag skriver på eget material känns det också som om jag lever i två världar. Den vanliga och den påhittade. Ibland kommer jag på mig själv att prata med mig själv (eller med en tänkt rollfigur) och ser mig generat omkring för att se om någon har märkt mitt tillfälliga bortfall från den verkliga världen. När jag är mitt uppe i skrivande lämnar jag denna verklighet betydligt oftare, lite för ofta för mitt eget bästa egentligen och vardagslivet får lida för det. Tvätthögarna blir högre, disken möglar och mat blir ofta i form av snabb ”ihopsvängning”. Hm, tur att jag inte lever så jämt.