Kategori: Allmänt

Nu ska jag göra något så ovanligt som att presentera en konstnär, nämligen Ivan Shishkin. jag älskar mörka skogar och djupgrön mossa, så Shishkin är konstnären för mig. Det är svårt att tänka sig att hans bilder är målade och inte fotografier. Jag menar, kom igen:

Varelser, berättelser, luktar, ja allt möjligt dyker upp i mitt huvud när jag tittar på hans tavlor. Det är nästa så att man ser trollungarna leka bland stenarna och älvorna kika fram mellan stammarna. En fantastisk inspirationskälla, helt enkelt. Bläddra gärna in i detta galleri.

Ibland måste man ta en paus från livet. Fem veckors galet tempo på jobbet har gjort mig nästintill apatisk när jag väl kommer hem eller har helg. Men då tänker jag att det får väl vara så ett tag. Snart kommer jag att trötta på att inte göra någonting och sätta igång med saker jag är sugen på.

Det jag har gjort är sånt där städpyssel som man inte gör så ofta: dammsuga filtren till luftvärmepumpen och värmepumpen, torkat ur skafferiet och plockat med böcker. Vardagsstädningen har jag lämnat åt min man, liksom matlagning och tvätt. Jorå, tänk om jag inte hade honom. Då skulle allt vårt hem se ut som ett än värre katastrofområde.

Men jag känner att det börjar krypa lite i kroppen på mig, så pausandet är nog snart slut. Det har börjat lugna ner sig lite på jobbet också, så jag är inte lika utpumpad som tidigare. Men till alla ambitiösa människor där ute – det är inte farligt att ta en paus. Låt hemmet förfalla en liten stund.

Jag gick en kurs för ett par veckor sedan som handlade om elever med hörselnedsättning. Den behandlade mest det pedagogiska kring barnen, men även lite anatomi och hur olika skador kan se ut. Mitt bland allt material fanns en liten folder om ljudkänslighet. Jag bläddrade och läste och insåg att det är ju jag.

Ljudkänslighet handlar inte om att man är känslig för höga ljud, inte enbart iaf. Utan det handlar om att man är överkänslig mot oväntade eller oönskade ljud. Man kan lyssna på musik högt i bilen, men krypa ihop till en darrande boll av att kranen står och rinner. Det är fysisk smärta det handlar om, inte att man blir lite småsur. Ljuden gör ont. Det ilar i pannbenet och i hörselgångarna.

Ljudkänslighet kan också komma och gå. Ibland är man mer känslig än annars. Det kan ha med stress, depression eller en skada att göra. En del ljudkänslighet kan inte läkarna förklara. Sådana som är utsatta för mycket ljud på jobbet är ofta ljudkänsliga när de kommer hem.

Det är alltid skönt att läsa om något som man har tänkt att man är rätt ensam om. Nu känns det i alla fall som om jag inte är larvig eller töntig som vill ha helt tyst hemma emellanåt, eller som springer och sänker ljudet på tv:n stup i kvarten.

Nu har jag bråkat färdigt med politikerna för den här gången. Snart tar jag nya tag, det vill säga när de hittar på nästa idiotiska arbetsuppgift till oss lärare.

I skrivande stund arbetar vi i min åtta med att skriva insändare. ”Våga uttrycka dig!” heter temat och det är ett tema om yttrandefrihet, jävlaranamma och förstås att ta ställning. Vi har förarbetat ”tyckandet” genom värderingsövningar, ja och nej-frågor, läsa insändare osv och nu är det dags för dem att tycka själva. Förvånande många gånger får jag då höra ”jag tycker ingenting” eller ”jag har inga åsikter”. Jag blir lika fascinerad varje gång, ungefär lika fascinerad som när jag hör någon uttrycka ”jag har ingen fantasi”.

Hur kan man inte ha några åsikter? Glider man bara runt i tillvaron helt okritiskt och vänder kappan efter vinden, eller hur går det till? Människor i min omgivning har starka åsikter (ej att förväxla med extrema åsikter – det har de inte). De uttrycker vad de tycker med starka argument och de är inte rädda för det. Andra är mer ”tycka på kammaren”-människor, men de tycker åtminstone. Värre är väl ändå att inte tycka något alls. Jag säger inte att man måste ta ställning i varenda samhällsfråga, och ibland kan jag också vela, men någonting.

Jag blir nästan lite rädd när jag stöter på dessa människor, för det kan ju faktiskt gå så långt att icke-tyckare blir ett hot mot demokratin. Om ingen kritisk röst höjs, varken för eller emot, vart är världen på väg då?