Rapport från Steampunkfestivalen

Jag landade hemma efter en fantastisk festival redan i måndags morse, men jag har varit tvungen att vila upp mig innan jag satte mig ner med någon form av rapportering från helgen. Nåja, nu är jag hyggligt utvilad och har samlat intryck, foton och annat.

Redan torsdagen den 26 juni anlände jag till Gävle för att checka in på hotellet, komma i ordning, samt gå på en middag för arrangörerna och de gäster som anlänt tidigare. Det visade sig vara en riktigt trevlig grupp människor och vi diskuterade rekvisitatillverkning, mat, Steampunk (förstås) och mycket annat.

middag

Festivalen och kongressen öppnade klockan 17 på fredagen och från ca 15 var det kö hela tiden in till registreringen. Totalt besökte 550 personer eventet, vilket är riktigt kul. Jag har redan blivit inbjuden till nästa års Swecon som är Confuse i Linköping, vilket jag förstås hade gått på även om jag inte blev inbjuden.

Gävle Järnvägsmuseum är en fantastisk plats som jag rekommenderar alla att besöka även när det inte är festival. Vem kan undgå att få rysningar av stora svarta ånglok, kungliga vagnar och annat skoj.

jarnvagsmuseum

Paneldiskussionen för fredagen blev om den svenska fantastiknovellen tillsammans med Karin Tidbeck, Johan Jönsson och Nahal Ghanbari som moderator. Det vi mest kom fram till var att det nu saknas en plattform såsom tidskrift eller magasin för kända och okända novellister att få sina verk publicerade. Jag trodde att e-novellen var på framfart, men de andra var mer tveksamma.

Trots en relativt sen kväll var jag på plats tidigt på lördagen. Klockan 11 var det dags för att moderera en paneldiskussionen ”Det ska bli en triologi” med Anders Björkelid, Nene Ormes, Anna Blixt och Erik Granström. Alla var framhärdade att det är viktigt (Nay, ett måste!) att författaren vet slutet på sin berättelse oavsett hur många böcker man tänker skriva.

Redigering är antingen älskad eller hatad, verkar det som och vi som satt med i panelen ”Skriv kort, helst inte alls” (Karin Tidbeck, Elin Holmerin, Kristina Hård, Oskar Källner, Johan Anglemark (moderator)), var av delade meningar. Någon (typ jag) älskade redigering medan andra våndades och tycker att det är tråkigt. Dock var vi överens om att det är absolut nödvändigt. Det skulle också ha gått vilt till med rödpennan i Lovecrafts texter.

panelredigering

(Foto: Maria Nygård)

Lördagskvällen bjöd på bal och min syster hade kommit upp från Södertälje för att vara med på den. Bara att se alla vackra klänningar och kostymer var värt. God middag och vi dansade ett par valser på kvällen också.

bal

 

baldans

Ända sedan Eldfloder kom ut 2010 har jag kallat mina böcker diskbänksfantasy. Jag vet inte när det begreppet först dök upp, men jag antar att det blev större spridning på det i och med Engelsfors-triologin. Diskbänkslitteraturen (socialrealistiska böcker) gjorde sitt intåg i början av 1900-talet och när jag växte upp (under 70- och tidigt 80-tal) hade nästan all barnlitteratur en realistisk eller socialrealistisk prägel. Kanske därför som jag sökte mig mot fantasyn. Vi i panelen hade lite olika syn på var diskbänksfantastik innebar och man kan se det i olika nivåer. Fantastiska äventyr med vardagliga inslag, eller berättelser där fokus ligger på människans överlevnad och liv, snarare än att rädda världen eller uppleva fantastiska äventyr. Det var en fasligt intressant debatt och jag hoppas att en liknande dyker upp på Confuse. Jag är gärna med då (nugde, nudge, Hans Persson).

Strax efter panelen höll jag ett miniföredrag om hur det är att driva ett litet förlag. Några tappra själar lyssnade och ställde frågor och jag hade säkert kunnat prata mycket längre. Försäljningen gick också bra, även om jag inte var vid bordet hela tiden. Det löser sig liksom själv på kongresser med hyggligt folk.

lapp

forsaljning

Jag vill tacka alla inblandade i att arrangera och jobba med festivalen och Swecon. Ett superjobb med ideella krafter. Tack!

 

 

 

Paneldebatter på Swecon

Här kommer en liten lista på de paneldebatter som jag ska vara med på, antingen som debattör eller moderator:

Fredag klockan 21: ”Den svenskspråkiga fantastiknovellen. Det finns knappt några tidskrifter längre, men istället har det kommit en del antologier de senaste åren. Hur är läget för den svenskspråkiga fantastiknovellen idag? Är det stycksålda e-noveller som är framtiden?”

Lördag 11.00: ”Det ska bli en trilogi”. Robert Jordans ord “It’s going to be a trilogi” är lätta att skratta åt med facit i hand. Men hur går det egentligen till att skriva berättelser som sträcker sig över flera böcker? Några författare ger oss svaren. Deltagare: Anders Björkelid, Nene Ormes, Anna Blixt, Erik Granström. Moderator: Elin Holmerin.

Lördag 16.00 ”Skriv kort, helst inte alls”. Redaktörer och författare pratar om konsten att redigera. Deltagare: Elin Holmerin, Kristina Hård, Karin Tidbeck, Oskar Källner. Moderator: Johan Anglemark

Söndag 11.00 Diskbänksfantastik. I vilken mån hittar man diskbänksrealism inom fantastiken och fyller den olika funktion i olika genrer? Är skräcken, som ofta tar avstamp i vardagen, bättre på diskbänksrealistiska skildringar än den ofta mer episka fantasyn – eller är det mest en fördom? Och hur benägen är en idégenre som science fiction att grotta ner sig i vardagens detaljer? Deltagare: Elin Holmerin, Nene Ormes, Martin Halldin

På Söndagen, någon gång mellan 12 och 13, ska jag även hålla ett 20-minuters föredrag om hur det är att driva ett litet förlag.

Röda dagars hämnd

Nu är baksidestexten till Stefan Hagels tredje bok Röda dagas hämnd klar:

Massaker i Roshallarna, lönnmord i Arweriska palatset. Förvirring råder på båda sidor om Smaragdhavet. Röster höjs efter röd hämnd. Semariens vita häxa förbereder ett krig mot Thyliens svarta drake.

I Galenda, där Deivon och Uinara jagar mördare och fredlösa, gäckar en gatupojke stadsvakten. En dörr glider upp, en annan stängs. Renlon sitter trångt till i lyan medan Harlon ser fram emot stridens hetta. Jeunaran och gråsystrarna söker efter den havande Tennara, men någon vet var hondraken Mawrgion har fört henne.

Vän, bundsförvant, förrädare. En blodig gryning randas i en tid då alla inte är vad de synes vara.

Efter Fred så gyllene (2012) och Flammor av vrede (2013) fortsätter nu den episka fantasyserien En saga om sorg med den tredje delen, Röda dagars hämnd, av Stefan Hagel. Författaren, född och uppvuxen i Grundsund, är utbildad socialantropolog. Till vardags arbetar han som journalist.

Boken utkommer hösten 2014.

Manus

Perioden för att skicka in manus till förlaget är inte riktigt slut än och jag vill påminna alla som tänker skicka in att läsa instruktionerna under Kontakt först.

Jag får en hel hög med manus och när jag märker att författaren varken har brytt sig om att läsa instruktionerna eller beskrivningen av förlaget skapar det en besk smak i munnen innan jag ens har börjat läsa.

Recensioner av Söner av Heimdall

Två recensioner av Helena Anderssons Söner av Heimdall har dykt upp. Den första på bokus (skrolla ner en bit) mycket positiv: ”Jag gillar fantasy och nordisk mytologi men skulle ha gillat boken även utan dessa intressen. Det första kapitlet var lite svårt men när man kommit igenom det var jag fast. Boken känns som en historisk roman och man kommer lätt in på personerna.”

Och den andra på Boktycke, mer ljummen: ”Söner av Heimdall är en väldigt ambitiöst bok när det gäller efterforskning och känslan av “äkthet”. Tyvärr är jag alldeles för van vid ungdomsböcker så jag kom inte helt överens med språket vilket i sin tur gjorde att inlevelsen blev lidande. Är ni mer insatt i fornnordiska termer så lär ni garanterat uppskatta boken mycket mer än vad jag gör.”

soner_av_heimdall

Manusskörd

Just nu håller jag på med många projekt samtidigt. Bland annat går jag igenom de manus som är inskickade till förlaget. Det är mycket blandad kompott som har dykt upp än så länge. Allt från deckarliknande berättelser till historiska romaner och så klart Fantasy.

Redan innan jag började ta emot manus hade jag bestämt att det blir max två som jag kommer att anta. Detta för att det har gått snabbt på sistone och varit många trådar att hålla i. Jag vill inte tappa greppet om förlaget, därför saktar jag in utgivningstakten. Det är dock alltid lika jobbigt som alltid att tacka nej till manus som har potential. Men det är ju så att potential inte är nog i dagsläget. Det måste vara klockrent.

Under tiden omvandlar jag Söner av Heimdall till E-bok och redigerar Stockholms undergång. Omslaget börjar få sin slutgiltiga form. Riktigt snyggt.

Att leva flera gånger

Ibland slår det mig vad icke-läsare missar. Läsare lever andras liv, ibland flera gånger om. Idag läste jag för fjärde gången Boel Bermanns novell De vita (som finns med i den kommande antologin Stockholms undergång) och för fjärde gången grät jag. Vi får ta del av deras erfarenheter och lärdomar, eller skräckexempel, och göra dessa till våra egna. Det är svårt i verkliga livet att genomleva alla dessa öden, om man gör det är det faktiskt inte ett liv jag skulle vilja ha. Att läsa en bok är ett säkert sätt att lära sig saker. Att kasta sig in i allehanda drama eller äventyr är det inte. Dock inte sagt att man ska leva sitt liv instängd på sin kammare. Balans är det ord jag lever efter.

Det är klart att det finns andra sätt att skaffa sig erfarenheter eller upplevelser: film, dataspel, historier. Men alla (som jag har träffat iaf) som någon gång har läst en bok och sedan sett filmen, vittnar om att den sällan lever upp till det litterära verket.

Jag hade gärna sett mina egna böcker som filmer, men det är mest för att se om regissören tolkar dem som jag gör. Det gör iaf inte alltid läsarna.

Rapport från Örebro bokmässa

I helgen gick ju bokmässan i Örebro av stapeln och Undrentide var där. Bokmässan hålls i en konferensbyggnad så den blir lite utspridd och uppdelad, vilket främst märktes på att folk inte riktigt hittade alla rum. Jag befann mig någonstans i mitten tror jag, så det var en hel del besökare.

Fredagen var det mest branschfolk och skolelever, så där blev det mest prata med folk och dela ut broschyrer. På lördagen var det mer allmänt bokintresserade människor och ett gäng böcker hittade nya ägare. Helena Andersson var där och signerade sin rykande färska vikingaroman och hon fick nöjet att skriva sin autograf flera gånger.

helena_signerar

bocker_bokmassa elin_bokmassa

Snart mot Örebro

I morgon går Örebro bokmässa av stapeln. Jag kommer att vara där (som jag har skrivit om tidigare) och Helena Andersson kommer också att vara där för att signera sin bok Söner av Heimdall.

Det är något mycket speciellt med bokmässor. Alla är lite småglada hela tiden och strosar runt bland bokbord och ler. Man får prata med många intressanta människor och en del rätt ointressanta också, men det gör ingenting.

Hoppas att vi ses på mässan!