Med två bokreleaser inom en månads tid blir det lite hektiskt och om man kommer hem till mig nu tror nog folk att vi är på väg att flytta eller något sånt. För just nu ser det ut så här:
Böcker har landat.
Fler boklådor och sist paket med recensionsexemplar redo att skickas.
Nu finns det en liten recension av Sår på Spektakulärt. Bland annat står det så här:
”För första gången känner man att det finns hopp för familjen – drakarna blir mer och mer mänskliga för varje generation och Anja är den mest mänskliga, och i denna värld goda, huvudpersonen i böckerna hittills. Att handlingen är något mer linjär och förutsägbar än i dom tidigare böckera gör inget då flytet i berättandet är bra och historien så pass intressant.”
Min senaste bok Sår har recenserats på Swedish Zombie. Det kändes riktigt kul att läsa den här recensionen då kritikern sätter fingret på några specifika element som jag verkligen har arbetat med för att få fram på ett icke-in-your-face-sätt, t ex huvudpersonernas olika inställning till homosexualitet och deras ständiga lögner för att uppnå det de önskar.
Bland annat skriver Jonny så här:”Sår är en blandning av familjedrama, urban fantasy och lika delar såpa. Och i det här fallet är det någonting positivt. Elin Holmerins krönika över släkten Svarthamn förenar storslagna strider mellan drakar med intriger och förvecklingar. Det blir aldrig tråkigt.”
”Fortfarande förundras jag över hur Holmerin får sina drakar att fungera. När de kränger av sig sina människoskal och kastar sig ut i luftrummet, somliga med fyra meter i mankhöjd, blir bilderna majestätiska och mäktiga. Och draknamnen sen! Atramiles! Atralori! Calin! Tjusigt!”
Malin Johansson har skrivit ett oerhört bra inlägg om ett dåligt exempel på hur man bemöter negativ kritik. I det här speciella fallet svarar författaren med att Malin troligen behöver få lite hård manslem i sig för att bli lite gladare.
Min initiala reaktion var att ingen kan vara så korkad att skriva något sådan öppet (och andra gången under sitt eget namn), utan att ha någon skum baktanke med det hela, som att skapa skandal, sensation som i sin tur leder till publicitet, men tyvärr verkar det inte bättre än att man tydligen kan vara så korkad.
Det är jättehårt att ta negativ kritik för sitt skrivande, det negativa skär djupt i själen (om man nu råkar vara beskaffad med en sådan) och just den känslan skrev Annika Bengtsson om häromveckan. Det är svårt att glömma hårda ord. Jag glömmer heller aldrig den första svidande kritiken mot mitt skrivande, i det faller en av mina noveller som jag hade lagt ut på en skrivarsajt. Det var förkrossande och jag skrev ingenting på flera månader.
Men… negativ kritik måste man också lära sig att handskas med på ett vettigt sätt, vilket ”författaren” som skrek mera kuk inte gjorde. Malin lämnar ett mycket gott råd i sin artikel: ”Får man en negativ recension som man inte håller med om bör man antingen bemöta den sakligt och berätta vad det är man inte tycker stämmer. Eller så borde man inte bemöta den alls.” Jag har gjort lite av båda.
I dagarna dök den första recensionen av ”Sår” upp. Jag är glad för 7 av 10 kakor, även om recensionen i sig gör mig smått förvirrad. Nåja, den finns på Bookiecookiez om man vill läsa hela. Här kommer lite utdrag:
”Historien är färgsatt med helt ljuvliga miljöbeskrivningar. Faktiskt är miljöbeskrivningarna så bra att jag stundtals glömmer handlingen. För mig är det helt klart miljöbeskrivningarna som tar boken till höga höjder. Skulle jag betygsätta enbart dem, så skulle boken få tio kakor direkt!”
”Jag gillar böcker som vågar sticka ut och vara något annat än det man förväntar sig. Det är underbart med författare som vågar berätta sin egen historia utan att bry sig om ifall den passar in i några mallar eller inte.”
Swedish Zombie har läst och skrivit om De två odjuren i mycket positiva ordalag. Det är inte lätt att hitta rätt målgrupp, men jag tar en dag i taget. 🙂 Extra glad gjorde denna rad mig: ”Faktum är åtminstone att den innehåller många ingredienser som placerar den i den gotiska romantiska traditionen.” Korkat nog har jag aldrig tänkt på det själv, men detta känns som mitt i prick. Den gotiska romanen har länge varit min favorit, och min b-uppsats i engelska handlade just om det. ”Wuthering Heights and the Gothic Novel” hette den. Kanske inte helt otippat har Heathcliff och Edwin vissa likheter.
Mer ur recensionen: ”Elin Holmerin berättar en fantasysaga för vuxna och planterar den skickligt i vår svenska mellankrigstid. […] Intressant är också hur författaren återanvänder drakmyten (vi får läsa om både drakguld och uråldriga draksläkter och fornstora krig mellan drakar och sjöormar) och korsar den med metamorfoser som vanligtvis hör varulvarna till. Och det är riktigt lyckat, vilket förvånar mig. Berättelsen innehåller detaljer som egentligen ögonblickligen borde falla på sin egen orimlighet. Men det fungerar som sagt utmärkt.”
Lite lustigt är också att han finner att Edwin och Gustav är starkast som karaktärer, medan kvinnoporträtten är vaga, då Eva Holmquist var i direkt motsatt åsikt i sin recension. Alltid kul att jämföra olika recensioner.
Eva Holmquist på Tröst för ett knytt har läst och recenserat De två odjuren. Jag gillar verkligen hennes irritation på Edwin, jag vill också sparka honom i baken ibland. Det är en svår balansgång, det där. Jag har gestaltat honom såsom jag planerade att gestalta honom, och det är meningen att man ska bli lite irriterad på honom, samtidigt kan det få vissa läsare att tycka att han är så jobbig att de inte gillar boken som helhet.
Det där med sympatiska huvudpersoner har jag ju tagit upp tidigare och Edwin är svår, men det finns ju andra element som gör att nyfikenheten väcks.
Ett utdrag ur recensionen:
”Gestaltningen och karaktärerna är är väldigt starka. De viktigaste är beskrivna på ett sätt som gör att du förstår hur de blivit som de blivit och att de agerar som de gör. Mina favoritpersoner är kvinnorna i berättelsen. Det är dem jag mest identifierar mig med och ärligt talat dem jag röstar på. Det innebär inte att Edwin och de andra männen är dåligt beskrivna. Tvärtom. Edwin är helt trovärdig och väldigt bra gestaltad även om jag personligen skulle vilja ge honom en spark i baken emellanåt… ;-)”
Min första bok Eldfloder har för andra gången recenserats på Bookiecookiez. Den tidigare recensionen hittar du här.
Extra glad blev jag förstås över det fina betyget (8 av 10), men också av hennes träffande beskrivning av boken. Det är inte helt lätt att beskriva den, det vet jag.
Omdömet av boken låter så här. ”Som läsare får man följa alla tre karaktärers perspektiv och blir inbjuden till Martins konstiga tänkande som är rätt skrämmande, men mot slutet blir det tydligare varför han gör som han gör. Edwin kräver till slut svar om vad han är och om sitt ursprung. Men det är också sorgliga människoöden man får följa. Språket är bra och de historiska skildringarna målande, slutet av förrförra seklet och början av 1900-talet är en fin kuliss till denna historia.”
Har du lust att recensera någon av våra böcker och lägga ut på din blogg? Kanske skriver du i en fantasy-fanzine eller för en tidning?
Skicka ett mail till elin.undrentide@gmail.com och berätta lite om dig själv. Skriv också vilken bok du skulle vara intresserad av. Det kan gälla kommande böcker också.
De två odjuren har recenserats på Spektakulärt och jag kan inte säga annat än att jag befinner mig i ett lyckorus. Allra mest för att någon faktiskt har förstått essensen i berättelsen. 🙂
Så här avslutas recensionen: ”Precis som Eldfloder är De två odjuren en fantasyhistoria med stark realistisk prägel. Böckerna utspelar sej i vår värld och det är uppenbart att författaren lagt ner mycken möda på historiska detaljer och personernas personligheter och agerande. Mest är De två djuren ett karaktärsdrama där huvudrollerna innehas av Edwin och hans hushållerska och kärlek, Linn, samt den andra draken, Marjorie. Det är en tung bok och genomarbetad bok där känslorna ofta är obarmhärtigt starka.”
YES!
undrentideforlag.com 