Blogg

Guldkornen

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Efter en intensiv höst med boksläpp, kongress och heltidsjobb har jag mest ägnat tid till att läsa inkomna manus. Det är kul och jobbigt på samma gång.

Det spännande och roliga är att man får en inblick i många härliga historier och en aning  om fantasirikedomen som finns bland ”vanligt folk”. Det är fascinerande.

Det jobbiga är förstås när jag inser att trots fantasirikedomen så håller det inte fullt ut. Oftast är det språket som brister. För många språkliga vurpor eller perspektivbyten. Ett naivt eller barnsligt språk som inte passar berättelsens innehåll. Ibland är språket mycket bra men berättelsen tappar fart, har logiska luckor eller engagerar inte läsaren. Det finns helt enkelt mycket som kan gå fel när man skriver och det är svårt att skriva. Jag är inte heller perfekt och som jag tog upp tidigare kan ju en berättelse engagera en läsare men inte en annan. Det finns inget som passar alla.

Jag har hittat några guldkorn och nu fortsätter arbetet med dessa manus för att vässa guldkornen ännu mer. Jag har ett par manus som fortfarande är olästa också, dessa ska jag ta tag i.

Men då jag bara är en person och har begränsat med tid så inför jag nu manusstopp för att kunna fokusera ordentligt. Jag meddelar när jag tar emot manus igen, troligen i höst någon gång.

Blank

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Det är inte kul att hamna i en blank period. Just nu känner jag mig rätt blank. Det är lite sjukdomar som vandrar runt och jag mår lite smådåligt hela tiden men det bryter liksom inte ut. Idag tog jag faktiskt ut en sjukdag för att se om huvudvärk och illamående lägger sig.

Jag har fått tillbaka kritik på mitt senaste manus från en testläsare och jag ska ta tag i skrivandet så snart jag har en plan. Det är alltid jobbigt att ta kritik, men jag är tacksam över kommentarerna och jag förstår problemen som den har belyst. En naturlig reflex är att lägga sig i försvar och börja argumentera för de val man har gjort i sin text och vissa element kommer att förbli oförändrade. Det är ju i grund och botten åsikter, tycke och smak, och andra testläsare har tyckt annorlunda. Det visar bara hur viktigt det är med andra ögon på sin text och flera ögon. Jag skulle nog tycka det skulle vara lite svårt att bara jobba mot en redaktör och inte flera.

De manus som jag jobbar med, alltså som andra har skrivit, tar jag alltid in andras reflektioner på för att ha flera bollplank. Det känns rättvisare.

Gästbloggare: Varför noveller?

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Mitt namn är Anitha Östlund, utbildad filmmanusförfattare och egenutgivare av två böcker.

Elin bad mig skriva om noveller, fördelar och nackdelar.

Nackdelar finns inte alls tycker jag. En novell kan vara både kort och lång något som passar mig ypperligt.

Egentligen så tycker jag att noveller är det bästa sättet att påbörja ett större manus.

I flödesskrivandet hittar jag detaljer, karaktärer och scener som jag sedan använder i manusskrivandet.

En annan positiv sak kan vara att man tar en scen ur synopset och flödesskriver en novell som sedan kan fogas in i manuset.

En novell kan du få ur dig på några minuter, sedan återstår redigering och ett möte med huvudkaraktärerna vid bordet. Eller inte…

Jag brukar oftast inte redigera de så kallade skrivpuffarna jag skriver varje dag på http://www.skrivpuff.blogspot.com. Gänget som läser dem är van att orden ibland blir fel, och förlåter dem utan att klaga. Vi stöttar varandra istället för trycker ned. Ger tips och ledning.

För meningen med det dagliga puffandet är att hjärna ska kickas igång. Helt enkelt få en bra start för att sedan glida över i manusskrivande. Något jag tycker fungerar bra.

Rutiner är viktiga för att få skrivandet att fungera. Rutiner och ett jävlar anamma som gränsar till frenesi.

Själv kallar jag mitt driv för passion. Det är som att bli förälskad, och vilja träffa personen varje ledig timme, ligga tätt intill, höra andetagen och blundande återuppleva kyssen jag nyss fick…om och om igen

I snart fyra års tid har jag dagligen skrivit en novell eller dikt som jag lagt ut på nätet till allmän betraktelse. Något som fått min hjärna att lära sig att kicka igång snabbt.

Fyrahundra noveller senare skapade jag en novellsamling som heter PAPPERSSKÄRVOR och har i dagsläget fått åtta kanonrecensioner på den. Så helt ute och cyklar är jag nog inte.

Recensionerna finns på min blogg under sidan PAPPERSSKÄRVOR om du vill läsa dem.

Just nu jobbar jag på ett manus som grundades ur en novell, men egentligen påbörjades för länge, länge sedan i skallen då jag såg en artikel om en ung kille som mördat tjugo unga flickor, men aldrig nämnts i polisregistret.

Min nyfikenhet fick mig att klippa ut den, och googla på namnet, men jag hittade ingenting, och min fantasi startade upp en cirkel av händelser som kunde vara bakgrunden till hans beteende.

Kabusa förlag har fått kika på synopsiset och är intresserade att läsa det när jag blir klar. Något som känns stort och framtidsbejakande.

Ytterligare ett manus ligger i datorn, även det baserat på en novell jag skrivit.

En del noveller biter sig fast och vägrar låta sig nonchaleras. Karaktärerna kräver att få finnas, leva vidare och berätta sin historia. De kommer till mig på natten då jag sover, bryter sig in i mina drömmar och visar bilder och skeenden.

En hel massa novelltävlingar snurrar runt på nätet, och jag önskar att tid funnits att skriva till fler än jag gör, men tyvärr finns det bara tjugofyra timmar på dygnet.

Om du vill läsa något jag gjort kan du kika in på min hemsida www.anithaostlund.se

På bloggen www.novellbloggen-razaha.blogspot.com hittar du dagsaktuella tips om film- och bokmanusskrivande, noveller, och får delta i min skrivprocess.

Tack Elin för att jag fick besöka dig.

Bakom din dörr

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Om politiker och högre tjänstemän visste vad vi lärare vet om många barns situation idag skulle de inte stirra sig blinda på meritvärden och betygsresultat.

Ja, jag är lite deppad just nu av flera anledningar. Det är svårt att skaka av sig verkligheten. Det är svårt att tvingas se bakom andras dörrar. Det är svårt att inte känna sig maktlös.

Jag läser fort och sakta

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Jag är ganska snabb läsare. I sådana där läshastighetstest brukar jag hamna rätt högt, inte superhögt men bättre än ”normalläsaren”. Dock så är det så att det tar ganska lång tid gör mig att läsa en bok eller ett manus. Det beror mest på att under veckorna är jag för trött för att läsa, så läsningen gör jag på helgerna, men det beror också på att jag gärna antecknar under tiden. I alla fall om jag läser manus. Det är väl en arbetsskada, men jag har svårt att bara läsa för avslappnings eller nöjes skull.

Just det kan jag sakna ibland. Det där att bara slappna av med en god bok som många pratar om. Mina kugghjul snurrar hela tiden och det är irriterande, särskilt om jag inte behöver. I mitt jobb är det läsande och bedömning hela tiden, och därför har jag svårt att stänga av den funktionen.

På senaste tiden har jag också haft lite svårt att koppla av för att fantisera. Det är så i perioder och nu har det varit så ganska länge. Jag saknar personer och berättelser i huvudet. Så nu ska jag stänga av allt runt omkring och se om det dyker upp några.

Stolthet

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

I går och i dag var två mycket intressanta dagar. Jag och mina kollegor fick skörda frukten av två veckors intensivt temaarbete med våra elever.

Igår gick jag med sönerna på en proffsig musikal framförd av 15-åringar. Musik, sång, dans, skådespeleri, scenarbete, ljud och ljus skött av eleverna med lärarnas stöd. Icke att förglömma det urgoda fikat i kaféet. Det allra roligaste att se är de elever som helt plötsligt överraskar med talanger som jag inte trodde att de hade. Där står ”blyga Lisa” på scenen och kör en monolog. Där står ”tuffa Viktor” och sjunger en ballad eller ”Slarv-Pellen” som sköter ruljansen i kaféet. Urhäftigt!

Idag följde jag med några av mina sjuor som skulle spela upp sin källsorteringsteater för förskoleklassen. Tre teatrar spelades upp och sexåringarna var mycket nyfikna och fascinerade. Det bästa var att eleverna kom till skolan innan mig och själva tog initiativet att kontakta lärarna för att sätta igång med framträdandet. Jag kom in när de redan var i full gång. Efteråt fick sexåringarna berätta vad de hade lärt sig och mina elever var väldigt duktiga på att prata med barnen. Stolt, stolt, stolt. Jag behövde inte göra eller säga ett dugg. De skötte allt.

I måndags fick jag dessutom besöka åttornas företagsmässa med engagerade, kreativa och entreprenöriella elever. De har mycket att komma med både när det gäller idéer och presentation. För tredje gången vann elever ur den klass som jag har i svenska ”bästa presentation”. Vet inte om det är så mycket min förtjänst, men presentationsteknik brukar jag köra intensivträning i, och stolt är jag.

Teckensnittsbråket

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Ja, eller så allvarligt är det kanske inte, men ofta när man diskuterar egenutgivning eller layout så hamnar man där: Vilket teckensnitt är bäst att använda?

Läsundersökningar visar att det är lättare att läsa serif-teckensnitt (med fötter) i böcker och sans-serif (utan fötter) på skärm. Detta behöver inte vara sant för läsplattor eftersom de inte fungerar som en vanlig skärm, så e-boksproduktion är lite speciellt.

De flesta med mig hävdar att Times New Roman inte alls lämpar sig för böcker.Det är konstruerat för tidningar, dvs spalter, och inte boksidor. Den här sidan är bra att titta på om man undrar hur man ska tänka. Eftersom den sidan är på engelska så gör jag en liten sammanfattning nedan. Vad du än gör så hitta inte på några dumheter och ge ut i bok med Vivaldi, Lucida Calligraphy, Papyrus eller något annat väldigt vackert men svårläst teckensnitt. Dessa lämpar sig bäst för rubriker.

Nu för tiden spelar det inte så stor roll om det är True Type eller Open Type eftersom digitalpressar klarar av båda med mycket gott resultat.

Så, välj ett teckensnitt med omsorg. Testa olika och skriv ut några sidor för att jämföra. Välj t ex Garamond, Bookman Old Style, Georgia, Palatino eller Book Antigua. För rubriker eller kapitelrubriker kan du använda sans-serif eller dekorativa teckensnitt om du vill, men se till att det blir bra i tryck. Var noga med att du har rätt att använda teckensnittet. På nätet finns det många ”free fonts”, men alla är inte helt fria utan får bara användas under icke-kommersiella former. Kolla licensen noga.

 

Hur blir det rättvist?

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Våren väcker mig, förhoppningsvis i alla fall. Jag har varit seg som sjutton under hela vintern och hoppas att mer energi kommer med solen och värmen. Jag har i alla fall avslutat en hel del jobb och det känns lättare att inte ha en hög framför sig som måste tas tag i.

Lärarjobbet rullar ju på förstås, och just nu är vi inne i en period av varsel och uppsägningar. Varje gång vi kommer till detta så känner jag hur irriterad jag blir på LAS och rektorer som tillsvidareanställer obehörig personal och hur kompetent, effektiv personal får gå till förmån för drönare. Jag förstår att lagarna och reglerna finns till för att skydda arbetstagarna, men jag önskar ändå att det fanns fler sätt att kringgå reglerna. Det är i princip omöjligt att säga upp en lärare utanför LAS. Du kan aldrig säga upp en lärare för att den gör ett dåligt jobb. Du kan inte säga upp en lärare för att den inte är på jobbet eller inte dokumenterar som den ska eller för att den inte är en duktig pedagog. I princip gäller följande: så länge läraren inte slår eller tafsar på eleverna så har den jobbet kvar om den har många anställningsår. Det känns aldrig rättvist i dessa tider när man ser hur kollegor får lämna för att de har varit anställda ett halvår kortare än drönaren som har 50% frånvaro och aldrig dyker upp på konferenser.

Jag gillar inte det.