Jag vet att jag sa den tionde december, men det är lite svårt att styra elibs utgivningshastighet, så jag tog det säkra före det osäkra och tro på fan om boken inte dök upp idag som en tumnagel på skärmen.
Så från och med idag kan man köpa och låna Eldfloder som e-bok här: elib, Dito. Den kommer att dyka upp på Adlibris också så småningom.
Glad advent på er allesammans!
I dagarna dök en recension på Fred så gyllene upp på Bokparet. Bland annat säger recensenten Jarl så här:
”Fred så gyllene” är en svensk fantasybok. Författaren Stefan Hagel har lyckats med att få med allt vad en sådan skall ha. Här finns kampen mellan onda och goda krafter. Vi träffar på icke-mänskliga varelser som troll och alver och i hela skildringen finns magiska och övernaturliga ting. Handlingen förs framåt på ett spännande och fantasieggande sätt och hela tiden är fokus på huvudpersonen Tennara även om andra personer förs in. Det är dock ett lagom stort persongalleri så det är inga problem att hänga med.”
Så passa på att läsa eller ge bort en eggande present!
I går avslutades tävlingen om att vinna exemplar av Fred så gyllene av Stefan Hagel. I dag har lottningen skett och vinnarna är:
Calle Carlzon
Sophie Persson
Thomas Fnoffen Svensson
Tack alla ni som tävlade på facebook och via mail!
Var och en har sin egen sanning, brukar det heta och jag håller med till fullo. För inte så länge sedan fick jag frågan varför jag gillar Fantasy. Det enda svaret jag kan komma på är att jag innerligt önskar att det finns en annan sanning, något som vi inte har upptäckt ännu, eller egentligen har upptäckt men väljer att inte tro på längre.
När jag och familjen bilade upp till Haparanda körde vi förstås över Höga Kusten-bron. De klippor, berg och djupa skogar som fanns där måste inne hålla mer än bara träd och mossa. Det var nästan så att jag såg en drakskepnad skymta vid bergstoppen.
Alla som har suttit i en dunkel skog och lyssnat på alla ljud, sett alla små rörelser i träden och känt de jordiga dofterna förstår att fantasin lätt satte fart hos skogsarbetarna förr i tiden. Mossan rör sig, ett knak eller ett dovt muttrande studsar mellan träden. Nog finns det något där.
Herr Vardag äter upp en så snabbt. Det är tvätt och mat och städ och plock och tv och allt sånt som ”måste” göras. Vissa läser om bestialiska mord som en försupen och frånskild poliskommissarie ska reda ut. Andra läser Big Brother-Lindas biografi eller LCHF-kokböcker. Jag flyr verkligheten på annat sätt. Men verklighetsflykten i sig skiljer sig inte åt, det är god som någon och inte skadar den heller. För det är allt lättare att ta i tu med vardagen när man har fått spendera en stund i en fantastiskt vacker miljö tillsammans med imponerande och magiska varelser.
Det finns en hel hög med mytologiska varelser, monster och sagoväsen som fascinerar mig, andra skyr jag som pesten.
För att börja med något som jag inte vill ha i min närhet så är det zombies. Det är något med deras hasande gång som skjuter kalla kårar uppför min ryggrad och jag vill bara blunda. Jag vet att t ex Walking Dead är en bra serie – både på papper och i tv, men jag klarar banne mig inte av att läsa eller se den. Många tycker säkert att jag är lagom fånig, men jag får svårt att sova och inbillar mig att det hasar runt massa halvruttna människor utanför fönstret.
Sådana där gulliga varelser som t ex älvor (i den mer anglosaxiska disney-formen, inte den mystiska dimmiga folktroformen) har jag svårt för. Små kryp med vingar som inte vet sitt eget bästa.
Drakar har alltid varit en favorit, förstås. Majestätiska och livsfarliga flygande ödlor. Hur häftigt är inte det? jag tycker dock inte att de ska vara för taggiga, utan hyfsat lena. Draken på bilden är lite på gränsen, iaf huvudet.
Folktro med alla dess oknytt och väsen kan jag läsa hur mycket som helst om. Det jag känner svenska fantasyförfattare borde kunna göra något rejält av, är just folktron. Mylingar, skogsrån, små elaka gårdstomtar, mossiga troll, bysen, lyktgubbar, vittror, huldror, gloson och Stalo, och gud vet vad. Det finns en hel skatt att gräva ner sig i.
Olika kvinnoväsen tycker jag är intressanta, såsom dryader, najader, sirener, och de svenska motsvarigheterna. De är sexuella, farliga, självständiga och samtidigt lite sorgliga och ensamma. Ungefär som näcken. Jag har skrivit flera noveller med dessa naturväsen, en av de längre, Ekens syster, finns ju också som e-bok. Kanske skulle man göra näcken till huvudperson i nästa novell? Värt att fundera på.
En paneldiskussion som jag lyssnade på under Kontrast2012 handlade om att utveckla fantasygenren och vilka klyschor och stereotyper som genren dras med. Det hela ligger mig varmt om hjärtat då anledningen till att jag startade upp mitt eget förlag var att jag sökte efter udda fantasylitteratur som avviker från normen, men tyckte att det var svårt att hitta det på de stora förlagen.
Jag har kämpat hårt med att få ut mina egna böcker, men när jag skickade Eldfloder till de stora förlagen för fyra år sedan, fick jag en del svar om att boken var för svår att genreplacera och därmed marknadsföra, ett ”problem” som jag har märkt av själv – men som jag istället använder som en styrka. För vad är det för fel med att vara oplacerbar?
Hur som helst så finns det en hel del klyschor och fördomar som fantasygenren får tilldelat sig, oavsett hur sant det egentligen är. Det finns vissa klyschor som sticker i ögonen på en del (den svärdsvingande hjälten, de onda fienden, den vise mentorn/trollkarlen/gamle), men som faktiskt tilltalar andra. Jag är lite svag för krigarkvinnan, den muskulösa, blodtörstiga och skickliga kvinnan som plockar upp svärdet och drar ut i krig, typ Xena.
Det finns mycket kritik mot krigarkvinnan, som oftast grundar sig på att hennes rustning är i det minsta laget, och jag instämmer i den kritiken, men det går ju att göra så mycket bättre. Det är ju trots allt lätt att klä på en kvinna en ordentlig fulltäckande rustning när hon ska slåss. Jag menar, kom igen, titta på dessa två bilder. Om man nu pratar sexappeal, vem är egentligen sexigast? Inte är det den nakna kvinnan som inte ser ut att frysa alls i snön i alla fall.
Ett förslag som togs upp under paneldiskussionen var att omfamna klyschorna och vrida till dem ett snäpp till så att det blir något nytt av dem. Samtidigt som de är igenkänningsbara, är de nyskapande, det tycker jag låter häftigt. Anna Blixt har i Fredens pris vridit till konceptet mörkt-ljus i korrelation till ont-gott. Gränserna suddas ut och det så välbekanta mörkret är inte ondskan personifierad, inte heller är ljuset godheten. Jag skulle gärna läsa fler berättelser där gränserna är utsuddade och saker är inte vad man tror eller förväntar sig att de ska vara.
Vad går upp mot en gratis bok? Inte mycket, eller hur? Vinn Fred så gyllene, denna gryta av sjudande intriger och fantasyspänning. Om du redan har köpt en så kan du vinna en att ge bort i julklapp, eller till en vän eller ovän (om du vill bli av med ovännen ett tag. Den lär sjunka in i boken).
Skicka ett mail till elin.undrentide@gmail.com eller gå med här.
Just idag. Nu. Denna stund. Fredagen den femte oktober släpps Fredens pris för massorna. Premiär på Kontrast2012. Den finns t ex att köpa på Adlibris, Bokus eller direkt från förlaget.
Läs och förundras av Minora, Wenneron och alla de andra boendes i Vangrind.
För er som älskar att läsa e-böcker kan jag nu presentera Ekens syster, som är en e-novell i Fantasy-genren. Den finns tillgängling på Dito, och inom kort på Adlibris och Elib.
En armé ledd av general Morgan Brimer försöker ta sig fram genom en tät skog för att kunna invadera hertigadömet Mundani, men något står i hans väg. Arméns hänsynslösa framfart har förargat en grupp skogsnymfer och drottningen visar ingen nåd. Kanske Fynwë kan rädda generalen, eller har hans mörka själ redan förbannat henne?
Efter en intensiv jobbhelg kan vi konstatera att Fredens pris av Anna Blixt kommer att släppas lagom till Kontrast2012, nämligen den 5 oktober. Ni som kommer till denna eminenta kongress har möjligheten att köpa boken direkt från förlaget.
Den går också att förboka via hemsidan och via nätbokhandlare.
undrentideforlag.com 