Det är alltid nervöst att beställa ett provtryck från tryckeriet, men det är bättre än att chansa. Det borde ju egentligen inte vara nervöst, eftersom det är just ett provtryck, men det är väl en blandning mellan längtan, otålighet och oro över att den inte ser ut som jag vill att den ser ut.
Otåligheten är värst. Jag vill ha boken nu, men det går ju inte. Hur mycket jag än intalar mig själv att den inte kommer att dyka upp i brevlådan förrän tidigare nästa vecka, så kan jag inte låta bli att hoppas när jag öppnar luckan varje dag.
Det är något så speciellt med att hålla det första exemplaret i handen. Just i det ögonblicket känns det nästan som att det inte spelar någon roll om ingen annan läser boken, eller rättare sagt, om bara en person läser boken och tycker om den hälften så mycket som jag älskar den, så kommer jag att vara euforisk resten av livet.
Det är ju lätt att man blir överentusiastisk och börjar prata om sin bok till alla man träffar, och då är det hårt att inse att alla inte är intresserade av att läsa böcker, inte intresserade av någon fantasyfusion eller intresserade av att läsa något skrivet av en bekant/kompis/kollega. Man får lägga lite band på sig där och skjuta in lite snyggt och kort att man har skrivit några böcker. Var och en är salig på sin egen tro, eller hur går uttrycket?
undrentideforlag.com 