Etikett: bok

Skrivråd

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

På Kapitel1 just nu pågår en debatt om alla råd och åsikter som ofta ges till skribenter som lägger ut sina texter på sidan och liknande sidor. Det är ju så lätt att säga – skriv från hjärtat, strunta i alla råd, det blir bra bara du är engagerad och skriver som du vill. Det är klart att det ligger något i det – det krävs att man fokuserat och medvetet även sållar bland alla ”goda” råd som finns. Men samtidigt så finns det en uppsjö av nybörjarmisstag som man enkelt kan undvika genom att vara lite lyhörd och inte bara skriva från hjärtat, speciellt om man har till syfte att bli läst och utgiven, annars kan man skriva hur sjutton man vill.

Men att sålla är inte lätt- därför vill jag ge lite råd om råden. Det finns lite olika kategorier av råd.

Först har vi råd om skrivfel. Här bör man vara lyhörd, är man osäker så – kolla upp! Om någon säger att ”igentligen” inte stavas med ”i” i början, bör man ta det rådet. Självklart kan tyckas, men det bör sägas ändå.

Sedan har vi råd om klyschor och vanliga upprepningar. Även här tycker jag att man bör vara lyhörd, sedan kan man sätta sin egen tvist på det i slutändan ändå, men att vara medveten är inte fel. En sådan grej som brukar komma upp är det här med huvudpersonen tittar på sig själv i spegeln och beskriver sig själv.

Sist tar jag upp åsiktsråd, alltså där det i själva verket handlar om tycke och smak från läsarens sida. Här kan man få motsatta råd från två olika läsare, man kan få råd som man inte alls håller med om och som man knappt förstår. När det händer tycker jag att man ändå bör ta en liten funderare. Är det något i min text som jag har missat? Är jag otydlig? Får jag inte fram mitt budskap? Är jag övertydlig och skriver folk på näsan?

Det finns fler sorters råd, men de kan vi återkomma till senare någon gång.

Alla böcker är redan skrivna

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Läste ett intressant inlägg på fruktan.se av Eira A. Ekre om att vara originell när man skriver. Man vill så gärna vara nyskapande som författare, och det är tungt att inse att den berättelsen som man har tänkt på och arbetat med i månader – år, redan har berättats flera gånger om. Jag var länge fast besluten om att hitta helt nya originella berättelser och jag tror fortfarande att det finns historier som har element som inte har berättats förut. Mestadels blir det udda blandningar eller mixar med flera inslag, och det är ju inte tråkigt, inte.

Jag tror att man helt enkelt får fokusera på andra saker än att vara helt originell. Lite som ett collage. Jag har själv använt urgamla upplägg för att sedan sätta min egen ordentliga skruv på det hela. I min första bok ligger ”den våldsamma fadern som terroriserar sin familj” till grund, i min andra ett sorts triangeldrama – båda två berättelser som har funnits med sedan urminnes tider. Ändå får jag kommentarer om att folk aldrig har läst något liknande någon gång. Det är ju just där utmaningen ligger, precis som Eira skriver, – att få en gammal historia att kännas ny och engagerande.

Ibland måste man också tillåta sig själv att skriva dåligt – riktigt, riktigt uselt. Gärna sliskigt eller slafsigt och med fåniga meningsutbyten. Det är frigörande och rätt kul också.

Releasedatum för Sår

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Sår kommer att släppas som e-bok den första juni! Jajamensan, så är det.

Pappersvarianten kommer att släppas den 15 juni!

Varför kommer e-boken före pappersboken, kanske någon undrar nu? Jo, de går ju nämligen mycket fortare att distribuera, för att vara exakt går det på ett par knapptryck att få boken redo att läsa.

För er som är nyfikna på drakhonan Majoreslori kommer det ett litet stycke ur boken här:

Bredvid träbänken hade hon planterat rosor i en terrakottakruka. Än så länge var det bara knoppar, men våren var på väg, hon kunde känna det i blodet. Lukten av nytt gräs trängde upp mellan plattorna på terrassen och fåglarnas upprymda sång spelade ut i dalen. Hon gick bort till muren igen och drog ner våren i lungorna. Den sköljde bort alla bekymmer och musklerna i nacken slappnade av. Riche reste sig och ställde sig bredvid henne. En suck fladdrade ut i luften och Marjorie vände sig mot sin son.

’Vad är det, älskling?’

Han skakade på huvudet, lutade ländryggen mot stenen och tittade upp mot huset.

’Om jag …’ Han höjde blicken ytterligare och kisade mot snön på bergstoppen. ’Om det skulle vara så att jag hade träffat en flicka …’

’En människa?’

Sonen nickade.

’Aldrig!’

’Mamma …’

’Aldrig, hör du det?!’

Blodet rusade ut i ådrorna och hon slog till honom med öppen hand. Kinden flammade upp och han bet ihop hårt.

’Det finns inga honor kvar.’

’Någonstans är de. Du är av ädel börd, Riche. Smutsa inte ner dig!’

Hans axlar sjönk ihop och nacken kröktes. Marjorie stirrade på lamporna som tändes nere på gatorna. En människa! Hur kunde han ens tänka tanken? Riche rörde försiktigt vid sin kind, vände sig om och tittade ner på staden i dalgången han också. De blinkande ljusen var långt borta, men hans blick var ännu längre bort. Händerna var nedstuckna i jackfickorna och kinden lyste klarröd i solnedgången.

’Hon är väldigt vacker’, mumlade han.

Denna gång knöt hon handen. Käken knakade till när knogen träffade och Riche stapplade åt sidan. Blod rann ur mungipan och han stönade, men hon slog igen och igen och igen. När han låg stilla på stenplattorna, böjde hon sig ner mot hans öra.

’Det finns inga vackra människor.’

Hon tog ett kliv över honom och gick bort mot ladugårdsbyggnaden som låg inklämd mellan höga cypresser och bergssluttningen. Blodselden kokade och hon behövde en plats att lugna ner sig. Ekporten knakade när hon drog upp den och doften av halm slog genast upp i ansiktet. Kvällen gjorde ladan mörk och väggarna runt om henne var endast ett myller av mer eller mindre grå stenar. Höet prasslade då klänningen föll och en vindpust skakade om tegelpannorna på taket. Hon njöt av smärtan som tog fart i musklerna och klorna slet sönder människoskalet. Vingarna slog upp i takbjälkarna och damm regnade ner. Trots att hon hade rivit alla spiltor och bås, var den låga ladan nästan för liten för henne och hon kunde varken sträcka ut halsen eller svansen, men ännu var kvällen för ung. När mörkret föll kunde hon flyga över bergskammen och bort mot ödemarkerna i nationalparken. Majoreslori rullade ihop sig på halmen och stirrade in i stenväggen. Hundratals platta stenar var staplade på varandra till en fläckig knölig vägg med murbruk. Det var sådant de var bra på – människorna. Bygga hus och vägar och fabriker och skidliftar. Hon fnös och halmen flög upp framför nosen. Var hon än befann någonstans så var hon trängd. Fast mellan människorna och deras hus. Det fanns inte mycket vildmark kvar, och den som fanns patrullerades av bergsguider med sina skockar av turistfår.

Utanför på stenterrassen kröp Riche bort till bänken och drog sig upp. Han torkade ansiktet med jackärmen, haltade över plattorna och försvann in i huset. Milun var i bergen. Hon skulle hitta honom i natt och prata med honom, försöka trösta – även om hon egentligen inte hade någon tröst att ge. De var få kvar. Färre än hon någonsin hade kunnat tro, trots hennes eget utdragna sökande efter en lämplig hanne. Sönerna var frustrerade, säkert dottern också – fastän hon inte hade hört av henne på månader. Hjärtat snördes åt och hon blundade.

Arianne, min stolthet, var är du?

Vinn en Science Fiction-bok

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Just nu kan man tävla om boken Kedjor känns bara när du rör dig av Eva Holmquist. Det är en Science Fiction för övre tonåren och unga vuxna. Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att stödja svensk fantastik (förutom att köpa och läsa boken dårå). Andelen Science Fiction-böcker av svenska författare som ges ut varje år kan räknas på en hand, möjligtvis två. Så för alla älskare av SF och alternativ framtid/alternativa världar.

Jag hoppas verkligen att jag vinner boken, av två anledningar: jag är något av en novis inom just Science Fiction. Där skulle jag behöva fördjupa mig, känner jag. Bokens handling tilltalar mig också. Där finns de nära relationerna samtidigt som man får en inblick i samhällsstrukturen, av vad jag har förstått iaf.

Passa på att tävla nu alla människor (och andra) där ute!

Eva har också skrivit ett gästbloggsinlägg på Undrentide som kan läsas här.

På gång

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Nu kan man gilla Undrentide på Facebook om man skulle känna för att sprida det goda ordet om ett udda förlag.

För övrigt kan jag med glädje meddela att Sår håller sin deadline och kommer att släppas på marknaden i juni.

Arbetet med de andra böcker rullar på och jag har även ett par manus som ligger i läshögen. Alltid trevligt 🙂

Recension på Spektakulärt

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

De två odjuren har recenserats på Spektakulärt och jag kan inte säga annat än att jag befinner mig i ett lyckorus. Allra mest för att någon faktiskt har förstått essensen i berättelsen. 🙂

Så här avslutas recensionen: ”Precis som Eldfloder är De två odjuren en fantasyhistoria med stark realistisk prägel. Böckerna utspelar sej i vår värld och det är uppenbart att författaren lagt ner mycken möda på historiska detaljer och personernas personligheter och agerande. Mest är De två djuren ett karaktärsdrama där huvudrollerna innehas av Edwin och hans hushållerska och kärlek, Linn, samt den andra draken, Marjorie. Det är en tung bok och genomarbetad bok där känslorna ofta är obarmhärtigt starka.”

YES!

Utgivning 2012

Publicerat den av undrentide5 kommentarer

Förlaget börjar arta sig och nu är utgivningen för 2012 spikad. Det är en vitt skild blandning av annorlunda Fantasy som kommer att ges ut. En närmare presentation av böckerna och författarna kommer inom kort.

Sår, preliminär release juni
Elin Holmerin

 

 

 

Fred så gyllene, del 1
Stefan Hagel

Nyutgivning av Fredens pris, del 1 av Mörkrets väktare
Anna Blixt

Rämnfödd, del 2 av Mörkrets väktare
Anna Blixt

Vinn ett exemplar av De två odjuren

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Genom att gå in på det här eventet: Klicka här. Anmäl dig och du är med i utlottningen av tre exemplar av boken. Du får gärna skriva en liten rad också.

Det går också hur bra som helst att bjuda in hur mycket folk man vill till utlottningen. Det kan ju vara så att jag får för mig att lotta ut fler böcker om det är många som nappar.

Spektakulärt har tagit sig en titt

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Nu har även Spektakulärt skrivit om Eldfloder. Det känns som om de har fångat bokens essens och jag håller med om det som skrivs. Därför känns det också bra att De två odjuren kommer ut under hösten, en bok som jag själv känner är jämnare i balansen fantasy-socialrealism.

I recensionen kan man bl a läsa: ”Eldfloder är till tre femtedelar en skildring av en hemsk familjesituation präglad av misshandel och våld, och som sådan både stark och sorglig. Det framgår tidigt att Martin inte är riktigt mänsklig, men inte förrän slutet vad han är och varför han är som han är – något som till viss del förklarar – och ursäktar? – hans grymhet.”

Jo, jag har tänkt mycket på det där, alltså förklaringen/ursäkten för Martins beteende. Jag ser det väl inte direkt som någon ursäkt, men det är ju för att jag ”känner” andra av hans sort som inte väljer grymhetens väg. Jag tänkte mig att det är mest Martin som ser det som en ursäkt och även om läsaren får en del av förklaringen så hoppas jag att Edwins ställningstagande – att man inte ger sig på kvinnor – är tillräckligt tydlig för att visa att alla har ett val, oavsett ursprung.

Ny recension av Eldfloder

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Boktycke har recenserat Eldfloder. Hon skriver bland annat att det är till största delen ett familjedrama och i andra hand en fantasyroman. Det får mig igen att fundera över om fantasygenren någonsin kommer att överleva sina egna klyschor och människors fördomar gentemot den. Hon skrev i sitt mail att hon aldrig hade läst något sånt här tidigare och det är ju själva poängen. Groundbreaking, you know ;P

Det finns en hel del positivt i recensionen t ex ”Jag älskar fantasy men i Eldfloder så var det familjedramat jag fastnade för.” Och att ”Martin är väldigt fascinerande. Han är “the-bad-guy” men när man är i hans huvud så är han “the-good-guy”. Man både hatar och tycker synd om honom samtidigt. Han slår Emelie och begriper inte varför det gör ont i honom själv.”

Något som jag reagerade över var att hon tyckte att tempot stannade av mot slutet, tvärt emot vad t ex recensenten på Catahya tyckte, och vad många andra också har uttryckt – att det är i slutet som det tar fart. Smaken är ju som sagt som baken 🙂