Med två bokreleaser inom en månads tid blir det lite hektiskt och om man kommer hem till mig nu tror nog folk att vi är på väg att flytta eller något sånt. För just nu ser det ut så här:
Böcker har landat.
Fler boklådor och sist paket med recensionsexemplar redo att skickas.
Jag sitter och går igenom Fredens pris för att få avstavningarna på rätt plats, samt slippa horungar (ensamma ord som hamnar högst upp på en sida). När jag i veckan bläddrade i Gullivers resor, utgiven av ett mycket stort förlag, märkte jag att alla inte bryr sig så mycket om dessa små ord.
Faktum är att i första kapitlet fanns hela fem sidor med små korta kvarlämnade ungar: ett ord, ett par eller tre. Underligt. Dessa är ju dessutom så lätta att se, till skillnad från avstavningsmissar som man just gärna missar.
Klassiker är böcker som har stått sig länge och förhoppningsvis inte glöms bort i första taget, men de är troligen inga kassakor. Hur j**la bra de än är. Jag skulle önska att de behandlades med mer respekt faktiskt. Dessutom är de ofta svindyra för skolorna att köpa in. Har vi tur kan vi hitta specialutgåvor för runt hundringen, men de brukar ligga på 200-250 kr styck. Med horungar.
Idag kom det senaste numret av Bokerinytt där man kan läsa en intervju med mig och hur jag startade upp Undrentide förlag. Hela numret har egenutgivning och småförlag som tema, och det finns många intressanta artiklar och intervjuer där att läsa.
Bokerinytt är en e-tidning om litteratur, utgivning och skrivande som man gratis kan prenumerera på genom att skicka ett mail till medlem[at]bokeri.se.
Lär mer här.
Att vara ett litet förlag är både spännande och läskigt. Mycket hänger på de böcker vi ger ut och hur de blir mottagna. Jag har ganska kräsen och udda smak, och det hoppas jag att fler har så att många gillar våra böcker.
Det känns som om det ligger en spännande framtid framför oss. Det är ljust. Förlaget kan bara växa. Jag hoppas att jag runt jul kan öppna upp för fler manus, men just nu ligger fokus på utgivningen. Snart dyker första laddningen av Fred så gyllene av Stefan Hagel upp. Vi har jobbat hårt och resultatet är riktigt, riktigt bra.
Snart dyker en tävling upp där du kan vinna ett exemplar. Håll utkik!
Sommaren är min främsta projekttid, även om jag arbetar med både förlag och skrivande under terminerna också, mest på helger. De projekt jag har denna sommar är:
Förlagsprojekt
Läsa klart och kommentera ett manus.
Göra layout och korrekturläsa de två kommande böckerna Fredens Pris (när det har gått en sväng till författaren) och Fred, så gyllene (när det har gått en sväng via mig).
Fixa broshyr med kommande utgivningar inför de tre (!) event som jag har framför mig. (Kattcon, Bokmässan och Kontrast2012).
Sy klart min outfit till Kontrast2012. Mönster – check, tyg – check, börjat sy – nej.
Hemmaprojekt
Byta fasad på ena gaveln på huset
Byta fasad på den enda väggen på garaget som ännu inte är bytt
Måla och tapetsera om vardagsrummet (halvklart, eller snarare en fjärdedelsklart)
Skruva ihop den hög med möbler vi köpte på IKEA igår.
Skrivarprojekt
Sätta tänderna i det manus som har legat sedan förra sommaren. Hm…
Hittade det här inlägget av Anna Lindvall Olsson som driver förlaget ”Ord Text Mening”. Där hon beskriver ett möte med branschfolk. Jag satt själv i ett möte på Näringslivscentrum för något år sedan och jag känner igen mig väl i hennes beskrivning, som låter så här:
”Alla hade över lag samma syn på mig och min verksamhet – Det är för mycket hjärta och känsla. Saknar affärsplan och strategi. MEN jag kan ta Ord Text Mening långt bara på själ och engagemang. Jag är för spretig i min utgivning och jag måste strama åt förlaget. Kan jag inte själv lägga upp en affärsplan och tycker jag inte om att driva företag måste jag ta in folk. Ord Text Mening skulle må bra av en kollega. Jag borde hitta en ekonom som gått på Handel och som brinner för att driva FÖRETAG. Jag brinner inte för att driva företag, jag brinner för att driva FÖRLAG, mitt förlag.”
Jag är visserligen långt ifrån spetig i utgivningen, men jag tycker hela företagsbiten är lite småjobbig. Jag har inga problem med siffror men jag tycker inte att det är speciellt kul. Det som är kul är ju att läsa manus, att skriva manus, att ge feedback till författare och arbeta med texter och bilder. Allt det andra kan man ju hyra in någon som gör, tänker du kanske nu. Jo, men då skulle jag inte ha råd att ge ut några böcker, i alla fall inte böcker som ligger på en godtagbar prisnivå. Det är en fin balansgång det där. Tid kan jag ju ägna nästa hur mycket som helst till förlaget och det kostar bara tid, men pengar har jag inte hur mycket som helst. Så länge man driver ett litet, nystartat förlag måste jag investera tid, engagemang och hjärta i första hand och det har jag inga problem med.
Det är alltid nervöst att beställa ett provtryck från tryckeriet, men det är bättre än att chansa. Det borde ju egentligen inte vara nervöst, eftersom det är just ett provtryck, men det är väl en blandning mellan längtan, otålighet och oro över att den inte ser ut som jag vill att den ser ut.
Otåligheten är värst. Jag vill ha boken nu, men det går ju inte. Hur mycket jag än intalar mig själv att den inte kommer att dyka upp i brevlådan förrän tidigare nästa vecka, så kan jag inte låta bli att hoppas när jag öppnar luckan varje dag.
Det är något så speciellt med att hålla det första exemplaret i handen. Just i det ögonblicket känns det nästan som att det inte spelar någon roll om ingen annan läser boken, eller rättare sagt, om bara en person läser boken och tycker om den hälften så mycket som jag älskar den, så kommer jag att vara euforisk resten av livet.
Det är ju lätt att man blir överentusiastisk och börjar prata om sin bok till alla man träffar, och då är det hårt att inse att alla inte är intresserade av att läsa böcker, inte intresserade av någon fantasyfusion eller intresserade av att läsa något skrivet av en bekant/kompis/kollega. Man får lägga lite band på sig där och skjuta in lite snyggt och kort att man har skrivit några böcker. Var och en är salig på sin egen tro, eller hur går uttrycket?
Nu kan man gilla Undrentide på Facebook om man skulle känna för att sprida det goda ordet om ett udda förlag.
För övrigt kan jag med glädje meddela att Sår håller sin deadline och kommer att släppas på marknaden i juni.
Arbetet med de andra böcker rullar på och jag har även ett par manus som ligger i läshögen. Alltid trevligt 🙂
Egenutgivarna är en relativt nystartad förening som verkar för medlemmarnas intressen när det gäller egenutgivning. Jag är väldigt glad att jag själv gick med i föreningen då samlad erfarenhet innebär färre misstag och fler råd att lyckas.
Jag har fått många goda tips, både när det gäller företagsbiten och när det gäller själva förlags- och marknadsföringsbiten. Gillar mycket. Nu är det dessutom på gång att sättas ihop en inköpskatalog till bokhandlarna. Den blir snygg!
Ibland gör man fel. Av klantighet eller stress. I mitt fall är det väl en blandning av det båda. Jag fick en recension av De två odjuren som påpekade att det finns stavfel och jag började förstås direkt bläddra i boken för att kontrollera. Tro på fan om jag inte märker att jag har skickat en gammal fil till tryckeriet. Felen är ju korrade i den senaste versionen. Pinsamt så det sjunger om det. (Vill helst gömma mig under ett täcke resten av veckan)
Nu är det ju inte värre än att jag skickar iväg den rätta filen och jag är samtidigt väldigt tacksam över att jag var ”feg” och inte tryckte en upplaga på flera hundra exemplar. De 10 exemplar av boken som jag har kvar får tjäna som vedklabbar.
Om det är någon har betalat för en bok och hellre vill ha en korrad version så skicka ett mail till mig. Andra upplagan torde finnas tillgänglig inom en månad.
Och jag ska definitivt se till att något sånt här aldrig händer igen.
undrentideforlag.com 