Varför textprov?

När vi tar emot manus på Undrentide så ber vi om två saker, eller tre beroende på huruvida man ser en kortpresentation av sig själv som en självklarhet eller inte. Det ena är iaf en synopsis, en sammanfattning av manuset från början till slut och det andra är ett textprov – ungefär 20-40 sidor ut manuset.

Vi vill alltså helst att man inte skickar in hela manus i första vändan utan det som jag beskriver ovan. Man kan ju undra varför? Jo, det beror helt enkelt på två saker. För det första märker man som läsare ganska snabbt om texten håller rent språkmässigt. Om det är simpelt, klyschigt, felaktigt, torrt, headhopping, knasiga formuleringar, platt, osv framgår i textprovet och då finns ingen anledning ett läsa hela manuset. Hur bra berättelsen än är så är det helt enkelt för mycket jobb att coacha fram ett bra språk (något som tar åratal att lära sig). För det andra så har ju alla begränsat med tid här i världen. Författarna vill inte vänta sex månader på att få svar och jag vill kunna ge svar hyggligt snabbt.

Om nu språket håller i textprovet, så har jag en synopsis att vända mig till för att få en bild över hela berättelsen. Om det verkar intressant, så ber jag om att få läsa resten. Man kan se det som att pitcha manuset, något som flera förlag numera kör med. Jag tycker att alla tjänar på det rent tidsmässigt.

Dessutom så brukar jag alltid skicka med någon liten kommentar om varför jag väljer att avslå ett manus. En del blir sura, andra tacksamma och de flesta svarar ingenting. Jag skulle kunna köra med standardrefusering, men det känns inte riktigt som ”jag”. Det man kan komma ihåg är ju dock att kommentaren är min personliga uppfattning och inte en allmän uppfattning.

Nyheter

Jag har gjort startsidan lite mer bildvänlig så nu ligger kommande böcker och tidigare utgivet där i ett snyggt galleri. Det finns också ett flöde från Instagram i högerspalten om man är intresserad av det dagliga arbetet på företaget.

Det händer ganska mycket bakom kulisserna på ett förlag, men när saker och ting faller på plats så lägger jag förstås upp det. Igår ägnade jag en del av dagen till att göra ett frilansjobb i fotomanipulation. Ett pussel av fyra bilder som tydligen skulle med till Almedalsveckan i dag. Snabba puckar 🙂 Både jag och kunden blev mycket nöjd med resultatet.

Idag har jag fortsatt läsa manus och förstås piffat upp bloggen. Då jag har skaffat mig en läsplatta (begagnad på tradera – tips att kolla där om ni inte är hundra på om en läsplatta är något för er), så tänkte jag sätta mig i solen och läsa vidare. Skön söndag på er allihopa!

Rämnfödd sprider sig över Sverige

I dagarna fick jag ett mail från Statens kulturråd om att Rämnfödd har fått statligt bidrag, sk distributionsstöd. Detta betyder mycket för förlaget, författaren och boken. För att inte tala om läsarna, då boken kommer att finnas på 287 bibliotek runt om i landet.

Vad är det som betyder så mycket, kan man ju undra? För det första är det en hård jury (min gamla författaridol Ulf Stark är en av dem) som bedömer ansökningarna och böckerna som kommer in, och jag tog en riktig chansning när jag ansökte. Det är ett kvitto på att förlaget och författaren håller en hög kvalité. Genrelitteratur bedöms bland annat efter dessa kriterier: ”vid bedömningen av utpräglad genrelitteratur som t ex deckare eller fantasy krävs att de tänjer genrens gränser och tillför något nytt av språklig, tematisk eller gestaltningsmässig art.”

För det andra är det många förlag som söker och det är få som får bidrag. Så även om man har en riktigt bra bok så kan det vara på håret då det kanske finns tjugo till på samma nivå. Jag är riktigt, riktigt glad att de valde ut Rämnfödd som ju är verkligen nyskapande fantasy.

Läsning för fulla muggar

Just nu läser jag massor. Jag läser igenom manus som har kommit in, jag läser en fantastisk e-bok och jag läser serietidningar. Det senare är ren avkoppling. Har alltid gillat serier, speciellt humor såsom Larson, Pondus, Ernie etc. E-boken som jag läser är också avkoppling men det är så pass spännande att det inte går att koppla av helt. Vad den heter tänker jag avslöja senare.

Manusläsningen är också kul, men där måste jag hålla fokus och vara mer på alerten. Jag måste fundera mer på om jag gillar texten och ifall jag inte gör det – varför? Jag måste också fundera över partier som behöver ändras om det är så att jag gillar texten öre lag. Mycket tänkande blir det.

Tur att jag har semester från lärarjobbet så att jag kan ägna mer tid till detta. Ska försöka få igång så mycket som möjligt så att det kan rulla på under hösten på ett smidigt sätt.

Storsäljare av e-böcker

Jag var inne och kontrollerade statistiken på de e-böcker som Undrentide har gett ut och just nu är det Ekens syster och För hennes skull som leder ligan. Kanske är det lättare att läsa lite kortare verk på skärm.

Det är roligt att se hur det tickar på stadigt med e-böckerna och även med övriga böcker förstås. I dagarna kom BTJ-recensionen av Fred så gyllene och den var väldigt positiv, så snart kanske Stefan Hagels bok finns på varenda bibliotek, vem vet? Bland annat så skriver Clas Svahn: ”Trots en viss skepticism mot en svensk fantasyserie med stora ambitioner fångades jag snabbt av denna välskrivna och rakt, men detaljrikt, berättade historia om den unga Tennara, nyss fyllda 15, som tvingas fly när hon i självförsvar mördat sin styvfar.

Och jag lovar er att uppföljaren Flammor av vrede är ett snäpp bättre. Där tar det ordentlig fart och trots tjockleken (över 600 sidor) så läste jag ut den på ett par veckor när jag satte igång på allvar.

Bokstävlarna har läst Fred så gyllene

Bokbloggen Bokstävlarna har skrivit en recension på Stefan Hagels Fred så gyllene och den kan du läsa i sin helhet här.

Ett litet utdrag ur recensionen har du här:

Svensk episk fantasy är ju något vi tyvärr inte är särskilt bortskämda med. Tur då att Stefan Hagel och Undrentide förlag bestämt sig för att råda bot på den saken. /…/

Det är ett ambitiöst projekt som Stefan Hagel dragit igång i och med ”Fred så gyllene”. Det märks att han har lagt mycket tid och omsorg om detaljer på att skapa sin fantasyvärld. Särskilt magisystemet känns intressant och väl uppbyggt, med olika element och tydliga begränsningar. Det lilla vi fått se av magi i den första boken antyder att just den biten kan komma att bli ännu mer intressant i kommande delar. Jag gillar också verkligen gråsystrarnas orden. En kickass magiutövande nunneorden som rider på gripar? Sign me up!

Bitvis känns boken lite informationstung. Särskilt prologen lider av ett överflöd av bakgrundsinformation, istället för att dra in läsaren i vad som händer här och nu. Det är helt enkelt väldigt många namn och platser att hålla reda på för en läsare som är helt nyanländ i Semarien.”

Recension på Rämnfödd

Feuerzeug har recenserat Anna Blixts senaste bok Rämnfödd och bland annat tycker hon så här:

Anna Blixt ställer åter igen alla gamla fantasyregler på ända. Vem är god och vem är ond?

Vi lider med skogen när Ljuset bränner den för att jaga bort spökträden från sina öar, för att inte Mörkret ska få fäste på Fyrö. Vi får också lära känna Ljuset, och blir osäkra på vår lojalitet till Mörkret.

Vi lider också med Taia, som måste välja, som måste göra det rätta, och som måste lista ut vad det rätta är. Och hon är inte ensam. Varenda karaktär i boken måste göra ett val. Inget av dem är lättvindigt.

Det är så där bra igen, som Fredens pris var.”

Glöm inte att ni fortfarande kan vinna boken i denna tävling.

 

Zombies, skräck och annat gojs

Swedish Zombie släpper novellantologin Bländverk som gratis E-bok på sajten Smashwords. I antologin hittar du noveller av svenska författare, t ex Caroline L Jensen, Mattias Lönnebo, Oskar Källner, Stewe Sundin, Johan Lindbäck, Sofie Trinh Johansson och Malin Rydén.

Novellerna är allt från socialrealism till Fantasy. Passa på att läsa och rysa!

Verklighetsflykt – javisst!

Då jag har jobbat väldigt mycket med lärarjobbet under det här läsåret, har skönlitteraturläsningen hamnat på efterkälken. Jag har läst manus och provstycken. Jag har läst jobbrelaterade saker och jag har läst tidningar, men jag har inte försvunnit in i en bok eller berättelse på det där sättet som är så totalt underbart.

Känslan av att vara en del av en berättelse. Känslan av att rummet runt omkring försvinner och blir till miljön i boken. Kanslan av att inte kunna lägga ifrån mig, utan jag bara måste, måste fortsätta att läsa trots att klockan är ett på natten och jag måste få lite sömn också. Alla dessa delar har jag inte upplevt på mycket länge – tills nu. Jag har haft några dagar ledig från lärarjobbet på grund av för mycket inarbetad komp-tid och jag har tagit chansen att läsa.

En del klagar över att böcker ”bara” är verklighetsflykt. Javisst är de det och det är ju precis meningen med det hela också. Jag läste någonstans en kommentar till gamers – I am a gamer not because I don’t have a life, but because I choose to have many. Det är samma med att läsa böcker. Det är en förlängning av livet, en chans att uppleva mera. Speciellt fantastiklitteratur, där man kan uppleva saker som inte finns en suck att man skulle uppleva i sitt verkliga liv.

Läs mera, go vänner! Ta tid. Strunta i disken och tvätten och läs en stund.

Varför noveller?

Just nu läser jag igenom en hel hög noveller, både från elever och från aspirerande författare som har skickat in manus till förlaget. Jag själv började mitt skrivande med att skriva kortare och längre noveller i fantasygenren, och det är något som alltid fascinerar mig med denna korta textform.

Det kräver skicklighet att väcka känslor, skapa lässug och låta läsaren lära känna olika personer på några sidor. Vid första anblicken kan man tycka att det är lättare att skriva en novell än en hel bok, och jovisst – det går ju fortare. Att skriva en roman är tidsödande, men samtidigt har man gott om tid att fördjupa, gräva ner sig och som läsare har man större tålamod för partier som är lite långdragna. I en novell bör allt vara precist, eller åtminstone mer precist. Man har få ord på sig att gripa tag i läsaren och hålla den kvar, samt förstås att göra den nöjd. Att läsa en text och känna sig besviken eller lurad efteråt är inte en känsla som man vill väcka som författare, tycker jag i alla fall.

Det är lite som att gå ut och äta på restaurang. Det ska vara gott, god service och tillräckligt mycket mat för att man ska känna att man kan lämna dricks. Man ska också känna att man gärna går tillbaka och äter fler gånger, men kanske andra rätter. Det är ett riktigt hantverk.