Blogg

Apropå horungar

Jag sitter och går igenom Fredens pris för att få avstavningarna på rätt plats, samt slippa horungar (ensamma ord som hamnar högst upp på en sida). När jag i veckan bläddrade i Gullivers resor, utgiven av ett mycket stort förlag, märkte jag att alla inte bryr sig så mycket om dessa små ord.

Faktum är att i första kapitlet fanns hela fem sidor med små korta kvarlämnade ungar: ett ord, ett par eller tre. Underligt. Dessa är ju dessutom så lätta att se, till skillnad från avstavningsmissar som man just gärna missar.

Klassiker är böcker som har stått sig länge och förhoppningsvis inte glöms bort i första taget, men de är troligen inga kassakor. Hur j**la bra de än är. Jag skulle önska att de behandlades med mer respekt faktiskt. Dessutom är de ofta svindyra för skolorna att köpa in. Har vi tur kan vi hitta specialutgåvor för runt hundringen, men de brukar ligga på 200-250 kr styck. Med horungar.

Intervju i Bokerinytt

Idag kom det senaste numret av Bokerinytt där man kan läsa en intervju med mig och hur jag startade upp Undrentide förlag. Hela numret har egenutgivning och småförlag som tema, och det finns många intressanta artiklar och intervjuer där att läsa.

Bokerinytt är en e-tidning om litteratur, utgivning och skrivande som man gratis kan prenumerera på genom att skicka ett mail till  medlem[at]bokeri.se.

Lär mer här.

Spännande framtid

Att vara ett litet förlag är både spännande och läskigt. Mycket hänger på de böcker vi ger ut och hur de blir mottagna. Jag har ganska kräsen och udda smak, och det hoppas jag att fler har så att många gillar våra böcker.

Det känns som om det ligger en spännande framtid framför oss. Det är ljust. Förlaget kan bara växa. Jag hoppas att jag runt jul kan öppna upp för fler manus, men just nu ligger fokus på utgivningen. Snart dyker första laddningen av Fred så gyllene av Stefan Hagel upp. Vi har jobbat hårt och resultatet är riktigt, riktigt bra.

Snart dyker en tävling upp där du kan vinna ett exemplar. Håll utkik!

Farliga inlägg

Ibland händer det att jag skriver kritiska inlägg främst riktade mot de i ledande position i diverse kommunförvaltningar eller andra maktpositioner. En del frågor får jag från olika håll: Kan det inte vara farligt att kritisera de styrande? Råkar du illa ut? Skadar du skolan genom att skriva kritiskt om förvaltningen som tar beslut om skolan som ni pedagoger sedan måste foga er efter oavsett hur dumt ni tycker att det är?

Jag kan bara säga så här: När de som har makt slutar att fatta idiotiska beslut så slutar jag att skriva om dem.

Mina kollegor är professionella. Vi är jävligt duktiga på det vi gör. Faktum är att vi är utbildade för det. Vi har också en direktkontakt med verksamheten och vet vad som funkar och vad som inte funkar. Vi lyckas få elever godkända som hade ett rätt dåligt utgångsläge när de kom till oss. Vi bygger och prioriterar bra relationer med eleverna. Det finns alltid saker att förbättra och det jobbar vi på hela tiden. Vi har himlars kul! Ibland är det tungt, och då är det bra att ha högt i tak så att man kan prata av sig. Vi önskar inget hellre än att få göra vårt jobb, låt oss göra det i fred.

Sår på Spektakulärt

Nu finns det en liten recension av Sår på Spektakulärt. Bland annat står det så här:

”För första gången känner man att det finns hopp för familjen – drakarna blir mer och mer mänskliga för varje generation och Anja är den mest mänskliga, och i denna värld goda, huvudpersonen i böckerna hittills. Att handlingen är något mer linjär och förutsägbar än i dom tidigare böckera gör inget då flytet i berättandet är bra och historien så pass intressant.”

 

Härliga ungar

Nu har jag träffat alla de 120 elever som jag kommer att undervisa den här terminen och det känns riktigt bra. Härliga ungar som är hövliga och glada och nyfikna. Det är för att dessa ska få en så bra skolgång som möjligt som man blir lärare.

Då jag är en kreativ person börjar det genast snurra idéer i huvudet om vad eleverna skulle kunna tänkas tycka vara intressant, vad jag själv tycker är intressant och vilka ingångar det finns till nyfikenheten och motivationen. Det är inte alltid kul att gå i skolan, men om det ibland är jättekul så väger det upp mot det tråkiga.

Det roligaste denna vecka var när jag träffade de nya sjuorna och jag berättade att jag skriver och ger ut böcker. Det gnistrade allt till lite i deras ögon. Som vanligt blir första frågan: ”Är du rik?”, vilken jag förstås måste svara nej på. Men sedan bad de mig berätta om böckerna. Dessutom lånade flera av mina åttor böckerna i biblioteket när vi var där. Tänk om fler bibliotek kunde förstå hur populära de kan bli 😉

En månad kvar

Till bokmässan, och lite drygt en månad kvar till Kontrast2012. Bokmässan känner alla till, så den tänker jag inte ägna mer tid, men för alla som gillar lite udda litteratur är Kontrast ett måste.

Tre dagar får du vältra dig i fantasy, science fiction i olika former. Det kommer att hållas intressanta paneldiskussioner, föredrag och även finnas försäljning. Ta en öl, en fika eller snacka fantastik med likasinnade. Om du bara är det minsta nyfiken så kom dit!

Här når du deras hemsida och här kan du läsa en intervju med Johan Anglemark som är ordförande i kommittéen som arrangerar denna fabulösa kongress.