Smal litteratur förtjänar också att finnas

Det tycker jag i alla fall. Jag hoppas att andra tycker det också, även om den stora massan uppenbarligen inte tycker det, för i så fall skulle det ju inte vara smal litteratur utan bred sådan.

De böcker jag har hemma som jag verkligen uppskattar och värderar högt är böcker som jag har hittat av en slump, eller rekommendationer, och som inte ligger på topplistorna. Till exempel Huy Nguyen Thiêp är värd att nämnas, eller den lilla boken om ostronpojken av Tim Burton, eller de gamla klassiker som inte går att köpa längre (de säljer ju inte). Klassiker är visserligen inte alltid smal litteratur, men storförlagen verkar inte heller anse att de är direkt lönsamma heller. ”Dvärgen” av Pär Lagerkvist finns t ex bara att köpa på danska, vad jag kan hitta i alla fall.

Böcker av Vladimir Majakovskij var väldigt svåra att få tag på förut, men nu finns ”Ett moln i byxor” utgiven på förlaget Bakhåll, som skriver så här om sin egen utgivning: ”… vi håller oss utanför den traditionella kulturruljangsen, vi bemödar oss inte om att få in en fot i stordagsmedia och TV, vi jobbar istället metodiskt vidare på vårt eget envetna håll.”

Den lilla rebellen i mig väcks till liv att att läsa sånt och jag tänker att det enda rätta att göra är att streta på med det jag tror på. Och jag tycker att även smala böcker förtjänar att finnas till. De kanske inte tilltalar den stora grå massan som hellre tittar på Idol och läser deckare i sin badenbaden-stol, men de tilltalar mig.

Stöd projektet Nordisk science fiction

Peter Öberg som ligger bakom webbplatsen Spektakulärt har startat en insamling för att kunna producera en bok om nordisk science fiction på film och tv. Boken är tänkt att fungera som ett uppslagsverk eller en guide för alla som är intresserade av nordisk science fiction.

Klicka här och stöd projektet.

Utgivning 2012

Förlaget börjar arta sig och nu är utgivningen för 2012 spikad. Det är en vitt skild blandning av annorlunda Fantasy som kommer att ges ut. En närmare presentation av böckerna och författarna kommer inom kort.

Sår, preliminär release juni
Elin Holmerin

 

 

 

Fred så gyllene, del 1
Stefan Hagel

Nyutgivning av Fredens pris, del 1 av Mörkrets väktare
Anna Blixt

Rämnfödd, del 2 av Mörkrets väktare
Anna Blixt

Redo att skriva?

Det är verkligen inte lätt, det här hantverket som kallas skrivande. Jag har läst och läst och läst och läst nu i flera månader så att jag nästan har glömt bort hur man skriver. Nåja, det var ju en hygglig överdrift, men när jag sätter mig med mitt manus så känner jag hur jag liksom stapplar, precis som när en ettåring försöker lära sig att gå.

Det är ju skillnad på att skriva blogginlägg och att skriva skönlitterärt. Jag måste ha en plan och en känsla. Jag måste leva mig in och sätta fart på alla sinnen (hur många de nu är. Enligt Qi är de många fler än fem). Jag måste lära känna karaktärerna på nytt efter att de har vilat på hårddisken i över ett halvår. Det är svårt.

Men det finns också fördelar med att låta manus vila. För det första är dessa nya ögon inte något att underskatta. Man ser saker som man inte såg förut. För det andra får man på nytt uppleva berättelsen som man älskar så mycket.

Egenutgivarna

Egenutgivarna är en relativt nystartad förening som verkar för medlemmarnas intressen när det gäller egenutgivning. Jag är väldigt glad att jag själv gick med i föreningen då samlad erfarenhet innebär färre misstag och fler råd att lyckas.

Jag har fått många goda tips, både när det gäller företagsbiten och när det gäller själva förlags- och marknadsföringsbiten. Gillar mycket. Nu är det dessutom på gång att sättas ihop en inköpskatalog till bokhandlarna. Den blir snygg!

Helomvänding

Till dess jag har en plan för romanprojektet ”Sår”, som behöver lite smärre justeringar, leker jag runt lite med omslaget. Förut var det svart. Väldigt svart. Det kändes lite väl dystert och mörkt, även om historien är ganska mörk på sina ställen så var det inte riktigt det där wow som jag sökte efter. Så jag gjorde om det.

Eftersom boken följer på De två odjuren ville jag att omslaget skulle påminna om det men ändå inte. Jag är inte hundra på själva typsnittet på texten ännu, men bilden kommer inte att förändras nämnvärt.

Bokens huvudperson ser ni till höger. Anja, dotter till Edwin Svarthamn, lever i ett vakuum efter sin makes död. Rastlösheten får henne att börja gräva i familjens historia, men faderns ovilja att svara på frågor om hennes mor och om drakhonan Marjoreslori, som Anja till viss del växte upp med, gör henne frustrerad. Hon ger sig av till Frankrike för att fylla tomheten och för att hitta Majoreslori, men hennes resa tar en vändning som hon aldrig hade kunnat ana.

Ett ödesdigert misstag

Ibland gör man fel. Av klantighet eller stress. I mitt fall är det väl en blandning av det båda. Jag fick en recension av De två odjuren som påpekade att det finns stavfel och jag började förstås direkt bläddra i boken för att kontrollera. Tro på fan om jag inte märker att jag har skickat en gammal fil till tryckeriet. Felen är ju korrade i den senaste versionen. Pinsamt så det sjunger om det. (Vill helst gömma mig under ett täcke resten av veckan)

Nu är det ju inte värre än att jag skickar iväg den rätta filen och jag är samtidigt väldigt tacksam över att jag var ”feg” och inte tryckte en upplaga på flera hundra exemplar. De 10 exemplar av boken som jag har kvar får tjäna som vedklabbar.

Om det är någon har betalat för en bok och hellre vill ha en korrad version så skicka ett mail till mig. Andra upplagan torde finnas tillgänglig inom en månad.

Och jag ska definitivt se till att något sånt här aldrig händer igen.

Guldkornen

Efter en intensiv höst med boksläpp, kongress och heltidsjobb har jag mest ägnat tid till att läsa inkomna manus. Det är kul och jobbigt på samma gång.

Det spännande och roliga är att man får en inblick i många härliga historier och en aning  om fantasirikedomen som finns bland ”vanligt folk”. Det är fascinerande.

Det jobbiga är förstås när jag inser att trots fantasirikedomen så håller det inte fullt ut. Oftast är det språket som brister. För många språkliga vurpor eller perspektivbyten. Ett naivt eller barnsligt språk som inte passar berättelsens innehåll. Ibland är språket mycket bra men berättelsen tappar fart, har logiska luckor eller engagerar inte läsaren. Det finns helt enkelt mycket som kan gå fel när man skriver och det är svårt att skriva. Jag är inte heller perfekt och som jag tog upp tidigare kan ju en berättelse engagera en läsare men inte en annan. Det finns inget som passar alla.

Jag har hittat några guldkorn och nu fortsätter arbetet med dessa manus för att vässa guldkornen ännu mer. Jag har ett par manus som fortfarande är olästa också, dessa ska jag ta tag i.

Men då jag bara är en person och har begränsat med tid så inför jag nu manusstopp för att kunna fokusera ordentligt. Jag meddelar när jag tar emot manus igen, troligen i höst någon gång.

Gästbloggare: Varför noveller?

Mitt namn är Anitha Östlund, utbildad filmmanusförfattare och egenutgivare av två böcker.

Elin bad mig skriva om noveller, fördelar och nackdelar.

Nackdelar finns inte alls tycker jag. En novell kan vara både kort och lång något som passar mig ypperligt.

Egentligen så tycker jag att noveller är det bästa sättet att påbörja ett större manus.

I flödesskrivandet hittar jag detaljer, karaktärer och scener som jag sedan använder i manusskrivandet.

En annan positiv sak kan vara att man tar en scen ur synopset och flödesskriver en novell som sedan kan fogas in i manuset.

En novell kan du få ur dig på några minuter, sedan återstår redigering och ett möte med huvudkaraktärerna vid bordet. Eller inte…

Jag brukar oftast inte redigera de så kallade skrivpuffarna jag skriver varje dag på http://www.skrivpuff.blogspot.com. Gänget som läser dem är van att orden ibland blir fel, och förlåter dem utan att klaga. Vi stöttar varandra istället för trycker ned. Ger tips och ledning.

För meningen med det dagliga puffandet är att hjärna ska kickas igång. Helt enkelt få en bra start för att sedan glida över i manusskrivande. Något jag tycker fungerar bra.

Rutiner är viktiga för att få skrivandet att fungera. Rutiner och ett jävlar anamma som gränsar till frenesi.

Själv kallar jag mitt driv för passion. Det är som att bli förälskad, och vilja träffa personen varje ledig timme, ligga tätt intill, höra andetagen och blundande återuppleva kyssen jag nyss fick…om och om igen

I snart fyra års tid har jag dagligen skrivit en novell eller dikt som jag lagt ut på nätet till allmän betraktelse. Något som fått min hjärna att lära sig att kicka igång snabbt.

Fyrahundra noveller senare skapade jag en novellsamling som heter PAPPERSSKÄRVOR och har i dagsläget fått åtta kanonrecensioner på den. Så helt ute och cyklar är jag nog inte.

Recensionerna finns på min blogg under sidan PAPPERSSKÄRVOR om du vill läsa dem.

Just nu jobbar jag på ett manus som grundades ur en novell, men egentligen påbörjades för länge, länge sedan i skallen då jag såg en artikel om en ung kille som mördat tjugo unga flickor, men aldrig nämnts i polisregistret.

Min nyfikenhet fick mig att klippa ut den, och googla på namnet, men jag hittade ingenting, och min fantasi startade upp en cirkel av händelser som kunde vara bakgrunden till hans beteende.

Kabusa förlag har fått kika på synopsiset och är intresserade att läsa det när jag blir klar. Något som känns stort och framtidsbejakande.

Ytterligare ett manus ligger i datorn, även det baserat på en novell jag skrivit.

En del noveller biter sig fast och vägrar låta sig nonchaleras. Karaktärerna kräver att få finnas, leva vidare och berätta sin historia. De kommer till mig på natten då jag sover, bryter sig in i mina drömmar och visar bilder och skeenden.

En hel massa novelltävlingar snurrar runt på nätet, och jag önskar att tid funnits att skriva till fler än jag gör, men tyvärr finns det bara tjugofyra timmar på dygnet.

Om du vill läsa något jag gjort kan du kika in på min hemsida www.anithaostlund.se

På bloggen www.novellbloggen-razaha.blogspot.com hittar du dagsaktuella tips om film- och bokmanusskrivande, noveller, och får delta i min skrivprocess.

Tack Elin för att jag fick besöka dig.

Jag läser fort och sakta

Jag är ganska snabb läsare. I sådana där läshastighetstest brukar jag hamna rätt högt, inte superhögt men bättre än ”normalläsaren”. Dock så är det så att det tar ganska lång tid gör mig att läsa en bok eller ett manus. Det beror mest på att under veckorna är jag för trött för att läsa, så läsningen gör jag på helgerna, men det beror också på att jag gärna antecknar under tiden. I alla fall om jag läser manus. Det är väl en arbetsskada, men jag har svårt att bara läsa för avslappnings eller nöjes skull.

Just det kan jag sakna ibland. Det där att bara slappna av med en god bok som många pratar om. Mina kugghjul snurrar hela tiden och det är irriterande, särskilt om jag inte behöver. I mitt jobb är det läsande och bedömning hela tiden, och därför har jag svårt att stänga av den funktionen.

På senaste tiden har jag också haft lite svårt att koppla av för att fantisera. Det är så i perioder och nu har det varit så ganska länge. Jag saknar personer och berättelser i huvudet. Så nu ska jag stänga av allt runt omkring och se om det dyker upp några.