Blogg

E-boksrelease!

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Nu, från och med idag, den 1 juni 2012 finns Sår som e-bok. Passa på att skaffa er en läsupplevelse när regnet öser ner, och troligen kommer det att ösa ner de kommande två veckorna. Efter midsommar får ni sola.

Sår är den tredje boken om ätten Svarthamn, men är en fristående berättelse. Anja söker svar om sitt ursprung då hennes mor dog i barnsäng och hennes pappa vill inte berätta något om henne. Anja fick sitt andranamn av en drakhona som tidigt försvann ur familjens liv. Kan Majoreslori ha svaren på Anjas frågor?

Trots faderns varningar ger sig hon av till Frankrike i jakt på Majoreslori, men ganska snart blir hon varse att drakhonan har helt andra planer för Anja än att hjälpa henne.

Skrivtips på engelska

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Jag hittade det här inlägget av Joseph Finder, som är en bästsäljande författare, där han tar upp 14 punkter som man bör tänka på när man skriver. Det behöver inte betyda att man skriver en bästsäljare, även om många drömmer om det. Man kan se det som ett sätt att reflektera över sitt skrivande, oavsett anledningen till att man skriver.

Några av punkerna har jag reda skrivit om, men han hade några andra som jag fann intressanta:

Överanvändandet av prolog – ja, jag har stött på en del prologer som är infodumpar utan dess like. Jag förstår författarens tanke, men det är sååå tråkigt att läsa. Detta behöver inte bara vara i prologen, infodumpar överhuvudtaget är tunga och oftast inte heller nödvändiga. Ge tillräcklig information för att läsaren ska kunna räkna ut resten själv.

Lång inledning (long wind-up) – här tycker jag att det inte behöver vara fel, så länge det finns något i berättelsen som gör en nyfiken. Det behöver inte alltid vara In medias res. Man måste inte alltid kastas rakt in i händelsernas mitt. Ge lite halmstrån och ledtrådar för att öka på intresset och få läsaren att vända blad.

Dåligt slut – Vad är då ett dåligt slut? För mig är det ett alltför förutsägbart slut. Det kan vara förutsägbart (t ex att Frodo lyckas slänga ringen i Domedagsberget), men någon liten tvist som får mig att tänka ”åh, fan” (som att Gollum biter av fingret). Ett dåligt slut för mig är också när luften går ur. Det bara rinner ut i sanden och ingen av de stora frågorna i boken besvaras. Det kan också vara när slutet bryter av för mycket i stil eller upplägg mot resten av boken.

Eldfloder på Bookiecookiez

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Min första bok Eldfloder har för andra gången recenserats på Bookiecookiez. Den tidigare recensionen hittar du här.

Extra glad blev jag förstås över det fina betyget (8 av 10), men också av hennes träffande beskrivning av boken. Det är inte helt lätt att beskriva den, det vet jag.

Omdömet av boken låter så här. ”Som läsare får man följa alla tre karaktärers perspektiv och blir inbjuden till Martins konstiga tänkande som är rätt skrämmande, men mot slutet blir det tydligare varför han gör som han gör. Edwin kräver till slut svar om vad han är och om sitt ursprung. Men det är också sorgliga människoöden man får följa. Språket är bra och de historiska skildringarna målande, slutet av förrförra seklet och början av 1900-talet är en fin kuliss till denna historia.”

Fler skrivråd

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

Som Anna påpekade i mitt förra inlägg om detta så finns det fler sorters råd som man kan få som skribent och nu tänkte jag ta upp några till. Detta inlägg blir en blandning mellan hur man tacklar skrivråden och lite råd från mig.

Ibland kommer det kommentarer och råd om faktafel bakom det du skriver om. Här gäller det att spetsa öronen, speciellt om det är någon som är välinsatt i ämnet. När jag skrev Ekens syster, fick jag mycket bra råd av en hästmänniska som förklarade hur hästen skulle reagera, hur dennes förare skulle bete sig osv. Guld värt, då jag inte går närmare än en meter från en häst. Speciellt när man smyger in på ämnen där man själv inte är så bevandrad, gäller det att hitta folk som är närmast experter. Alternativt kan man (bör man även) gräva ner sig i research så långt det bara går.

Logiska luckor brukar också påpekas. Samma sak här. Om det är något som du själv har missat men någon annan hittar är det bara att buga och tacka. Det kan vara små luckor så som: ”Han stängde bildörren och startade motorn. När han steg av bussen, fick han syn på henne.” Eller större luckor som att det saknas motiv eller förklaring till att något sker, eller att två personer som har talat mycket med varandra helt plötsligt inte känner igen den varandra.

Något annat som är bra att titta på själv det är sådana enkla saker som fundament (hur man börjar meningar). Hur börjar jag mina meningar? Har jag fyra meningar i rad som börjar på samma sätt? Har jag nästan bara ”lätta” fundament (enkelt subjekt) eller har jag många ”tunga” fundament (bisatser eller beskrivande ord) på rad?

Titta också på långa vs korta meningar. Jag säger inte att det ena eller det andra är mer rätt, men korta meningar ger en sorts text medan långa meningar ger en annan. Vilken typ av text skriver du? Kan det vara bra att variera sig? Ska jag skruva upp tempot med många korta meningar?

Att driva förlag

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

Hittade det här inlägget av Anna Lindvall Olsson som driver förlaget ”Ord Text Mening”. Där hon beskriver ett möte med branschfolk. Jag satt själv i ett möte på Näringslivscentrum för något år sedan och jag känner igen mig väl i hennes beskrivning, som låter så här:

”Alla hade över lag samma syn på mig och min verksamhet – Det är för mycket hjärta och känsla. Saknar affärsplan och strategi. MEN jag kan ta Ord Text Mening långt bara på själ och engagemang. Jag är för spretig i min utgivning och jag måste strama åt förlaget. Kan jag inte själv lägga upp en affärsplan och tycker jag inte om att driva företag måste jag ta in folk. Ord Text Mening skulle må bra av en kollega. Jag borde hitta en ekonom som gått på Handel och som brinner för att driva FÖRETAG. Jag brinner inte för att driva företag, jag brinner för att driva FÖRLAG, mitt förlag.”

Jag är visserligen långt ifrån spetig i utgivningen, men jag tycker hela företagsbiten är lite småjobbig. Jag har inga problem med siffror men jag tycker inte att det är speciellt kul. Det som är kul är ju att läsa manus, att skriva manus, att ge feedback till författare och arbeta med texter och bilder. Allt det andra kan man ju hyra in någon som gör, tänker du kanske nu. Jo, men då skulle jag inte ha råd att ge ut några böcker, i alla fall inte böcker som ligger på en godtagbar prisnivå. Det är en fin balansgång det där. Tid kan jag ju ägna nästa hur mycket som helst till förlaget och det kostar bara tid, men pengar har jag inte hur mycket som helst. Så länge man driver ett litet, nystartat förlag måste jag investera tid, engagemang och hjärta i första hand och det har jag inga problem med.

Svårföljda råd

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

I förra inlägget skrev jag om de många råd som ges här och var när man ger sig in i skrivandets konst. Ibland handlar det om att skriva mer miljöbeskrivningar, andra tycker att miljöbeskrivningar inte behövs, den tredje gillar inte att man beskriver färger – de vill färglägga själva osv.

Några vanliga råd som inte är så himla lätta att följa är t ex dessa:

– ha en huvudperson som man sympatiserar med. Jo, det är ju klart att man som läsare måste känna att man åtminstone finner huvudpersonen intressant nog att fortsätta läsa. Huvudpersonen behöver inte vara god (Martin i Eldfloder är ju långt från det), men det måste åtminstone finnas en förståelse för personens motiv från läsarens sida. Men hur gör man? Det är inte lätt. När man skriver lever man sig in, man känner med och lever med personerna i boken, men att få någon annan att känna likadant är ett konststycke och det finns rätt få råd om hur man faktiskt rent praktiskt går tillväga. Kanske spelar talang in en del, kanske spelar förmågan att gestalta in mycket.

– Show, not tell. Här är jag helt med på banan. Jag tycker att man ska gestalta istället för att återberätta eller berätta om, men det är inte lätt. Det är ju också så att det kanske inte går att alltid gestalta och att vissa partier behöver berättas, om än kort. Variation kan ju också vara bra. Jag har dock märkt att en del som skriver Fantasy fastnar i ”sagospråket” och berättar sig igenom historien där det skulle ha behövts gestaltning, detta för att komma närmare personerna och handlingen som sådan. Bara för att man väljer ett mer ålderdomligt språk, måste man inte berätta utan kan faktiskt visa istället.

– Skriv inte tråkigt. Ett mycket svårföljt råd, men värt att fundera över. Det hör samman lite med det första rådet att ha en huvudperson som man bryr sig om. Handlingen bör ju läsaren också bry sig om. Det måste inte vara det äckligaste mordet, det värsta övergreppet eller något annat ”smaskigt” som gör att man dras med i handlingen. En del verkar tro att ”ju mer jag brer på desto bättre blir boken”. Eh … nej, det kan faktiskt bli tråkigt det också om det inte finns någon känsla i det, om man inte förstår varför händelserna äger rum, om det finns en hel hög med logiska luckor eller om liknande händelser staplas på varandra. Jag gillar tanken kring ett mysterium – och nu talar jag inte deckargåtor, utan något som gör att man blir nyfiken, intresserad och konfunderad. Den bästa tanken som man kan plantera i sina läsares huvuden är nog ”hur ska det gå?”.

Fler ”råd” är på G.

Skrivråd

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

På Kapitel1 just nu pågår en debatt om alla råd och åsikter som ofta ges till skribenter som lägger ut sina texter på sidan och liknande sidor. Det är ju så lätt att säga – skriv från hjärtat, strunta i alla råd, det blir bra bara du är engagerad och skriver som du vill. Det är klart att det ligger något i det – det krävs att man fokuserat och medvetet även sållar bland alla ”goda” råd som finns. Men samtidigt så finns det en uppsjö av nybörjarmisstag som man enkelt kan undvika genom att vara lite lyhörd och inte bara skriva från hjärtat, speciellt om man har till syfte att bli läst och utgiven, annars kan man skriva hur sjutton man vill.

Men att sålla är inte lätt- därför vill jag ge lite råd om råden. Det finns lite olika kategorier av råd.

Först har vi råd om skrivfel. Här bör man vara lyhörd, är man osäker så – kolla upp! Om någon säger att ”igentligen” inte stavas med ”i” i början, bör man ta det rådet. Självklart kan tyckas, men det bör sägas ändå.

Sedan har vi råd om klyschor och vanliga upprepningar. Även här tycker jag att man bör vara lyhörd, sedan kan man sätta sin egen tvist på det i slutändan ändå, men att vara medveten är inte fel. En sådan grej som brukar komma upp är det här med huvudpersonen tittar på sig själv i spegeln och beskriver sig själv.

Sist tar jag upp åsiktsråd, alltså där det i själva verket handlar om tycke och smak från läsarens sida. Här kan man få motsatta råd från två olika läsare, man kan få råd som man inte alls håller med om och som man knappt förstår. När det händer tycker jag att man ändå bör ta en liten funderare. Är det något i min text som jag har missat? Är jag otydlig? Får jag inte fram mitt budskap? Är jag övertydlig och skriver folk på näsan?

Det finns fler sorters råd, men de kan vi återkomma till senare någon gång.

Provtrycksdags

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Det är alltid nervöst att beställa ett provtryck från tryckeriet, men det är bättre än att chansa. Det borde ju egentligen inte vara nervöst, eftersom det är just ett provtryck, men det är väl en blandning mellan längtan, otålighet och oro över att den inte ser ut som jag vill att den ser ut.

Otåligheten är värst. Jag vill ha boken nu, men det går ju inte. Hur mycket jag än intalar mig själv att den inte kommer att dyka upp i brevlådan förrän tidigare nästa vecka, så kan jag inte låta bli att hoppas när jag öppnar luckan varje dag.

Det är något så speciellt med att hålla det första exemplaret i handen. Just i det ögonblicket känns det nästan som att det inte spelar någon roll om ingen annan läser boken, eller rättare sagt, om bara en person läser boken och tycker om den hälften så mycket som jag älskar den, så kommer jag att vara euforisk resten av livet.

Det är ju lätt att man blir överentusiastisk och börjar prata om sin bok till alla man träffar, och då är det hårt att inse att alla inte är intresserade av att läsa böcker, inte intresserade av någon fantasyfusion eller intresserade av att läsa något skrivet av en bekant/kompis/kollega. Man får lägga lite band på sig där och skjuta in lite snyggt och kort att man har skrivit några böcker. Var och en är salig på sin egen tro, eller hur går uttrycket?

Alla böcker är redan skrivna

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Läste ett intressant inlägg på fruktan.se av Eira A. Ekre om att vara originell när man skriver. Man vill så gärna vara nyskapande som författare, och det är tungt att inse att den berättelsen som man har tänkt på och arbetat med i månader – år, redan har berättats flera gånger om. Jag var länge fast besluten om att hitta helt nya originella berättelser och jag tror fortfarande att det finns historier som har element som inte har berättats förut. Mestadels blir det udda blandningar eller mixar med flera inslag, och det är ju inte tråkigt, inte.

Jag tror att man helt enkelt får fokusera på andra saker än att vara helt originell. Lite som ett collage. Jag har själv använt urgamla upplägg för att sedan sätta min egen ordentliga skruv på det hela. I min första bok ligger ”den våldsamma fadern som terroriserar sin familj” till grund, i min andra ett sorts triangeldrama – båda två berättelser som har funnits med sedan urminnes tider. Ändå får jag kommentarer om att folk aldrig har läst något liknande någon gång. Det är ju just där utmaningen ligger, precis som Eira skriver, – att få en gammal historia att kännas ny och engagerande.

Ibland måste man också tillåta sig själv att skriva dåligt – riktigt, riktigt uselt. Gärna sliskigt eller slafsigt och med fåniga meningsutbyten. Det är frigörande och rätt kul också.

Releasedatum för Sår

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Sår kommer att släppas som e-bok den första juni! Jajamensan, så är det.

Pappersvarianten kommer att släppas den 15 juni!

Varför kommer e-boken före pappersboken, kanske någon undrar nu? Jo, de går ju nämligen mycket fortare att distribuera, för att vara exakt går det på ett par knapptryck att få boken redo att läsa.

För er som är nyfikna på drakhonan Majoreslori kommer det ett litet stycke ur boken här:

Bredvid träbänken hade hon planterat rosor i en terrakottakruka. Än så länge var det bara knoppar, men våren var på väg, hon kunde känna det i blodet. Lukten av nytt gräs trängde upp mellan plattorna på terrassen och fåglarnas upprymda sång spelade ut i dalen. Hon gick bort till muren igen och drog ner våren i lungorna. Den sköljde bort alla bekymmer och musklerna i nacken slappnade av. Riche reste sig och ställde sig bredvid henne. En suck fladdrade ut i luften och Marjorie vände sig mot sin son.

’Vad är det, älskling?’

Han skakade på huvudet, lutade ländryggen mot stenen och tittade upp mot huset.

’Om jag …’ Han höjde blicken ytterligare och kisade mot snön på bergstoppen. ’Om det skulle vara så att jag hade träffat en flicka …’

’En människa?’

Sonen nickade.

’Aldrig!’

’Mamma …’

’Aldrig, hör du det?!’

Blodet rusade ut i ådrorna och hon slog till honom med öppen hand. Kinden flammade upp och han bet ihop hårt.

’Det finns inga honor kvar.’

’Någonstans är de. Du är av ädel börd, Riche. Smutsa inte ner dig!’

Hans axlar sjönk ihop och nacken kröktes. Marjorie stirrade på lamporna som tändes nere på gatorna. En människa! Hur kunde han ens tänka tanken? Riche rörde försiktigt vid sin kind, vände sig om och tittade ner på staden i dalgången han också. De blinkande ljusen var långt borta, men hans blick var ännu längre bort. Händerna var nedstuckna i jackfickorna och kinden lyste klarröd i solnedgången.

’Hon är väldigt vacker’, mumlade han.

Denna gång knöt hon handen. Käken knakade till när knogen träffade och Riche stapplade åt sidan. Blod rann ur mungipan och han stönade, men hon slog igen och igen och igen. När han låg stilla på stenplattorna, böjde hon sig ner mot hans öra.

’Det finns inga vackra människor.’

Hon tog ett kliv över honom och gick bort mot ladugårdsbyggnaden som låg inklämd mellan höga cypresser och bergssluttningen. Blodselden kokade och hon behövde en plats att lugna ner sig. Ekporten knakade när hon drog upp den och doften av halm slog genast upp i ansiktet. Kvällen gjorde ladan mörk och väggarna runt om henne var endast ett myller av mer eller mindre grå stenar. Höet prasslade då klänningen föll och en vindpust skakade om tegelpannorna på taket. Hon njöt av smärtan som tog fart i musklerna och klorna slet sönder människoskalet. Vingarna slog upp i takbjälkarna och damm regnade ner. Trots att hon hade rivit alla spiltor och bås, var den låga ladan nästan för liten för henne och hon kunde varken sträcka ut halsen eller svansen, men ännu var kvällen för ung. När mörkret föll kunde hon flyga över bergskammen och bort mot ödemarkerna i nationalparken. Majoreslori rullade ihop sig på halmen och stirrade in i stenväggen. Hundratals platta stenar var staplade på varandra till en fläckig knölig vägg med murbruk. Det var sådant de var bra på – människorna. Bygga hus och vägar och fabriker och skidliftar. Hon fnös och halmen flög upp framför nosen. Var hon än befann någonstans så var hon trängd. Fast mellan människorna och deras hus. Det fanns inte mycket vildmark kvar, och den som fanns patrullerades av bergsguider med sina skockar av turistfår.

Utanför på stenterrassen kröp Riche bort till bänken och drog sig upp. Han torkade ansiktet med jackärmen, haltade över plattorna och försvann in i huset. Milun var i bergen. Hon skulle hitta honom i natt och prata med honom, försöka trösta – även om hon egentligen inte hade någon tröst att ge. De var få kvar. Färre än hon någonsin hade kunnat tro, trots hennes eget utdragna sökande efter en lämplig hanne. Sönerna var frustrerade, säkert dottern också – fastän hon inte hade hört av henne på månader. Hjärtat snördes åt och hon blundade.

Arianne, min stolthet, var är du?