Nu släpper Undrentide omslaget på Stefan Hagels Fred så gyllene. Designen är gjord av Maria Helena Stanke som du hittar på Silverserpent.net. Beräknad release under hösten.
Kategori: böcker
Provläsningsbokhyllor
Det finns många ställen på nätet där man kan provläsa böcker. Issuu är ett sådant ställe och där skapas det också ”bokhyllor”, boksamlingar. På Egenutgivarnas bokhylla kan man hitta mina böcker och där finns en hel drös spännande böcker att kika på. Så småningom kommer en Undrentide-bokhylla komma upp.
Ekens syster som E-bok
Jag har just alldeles nyss tagit beslutet att släppa en av mina längre fantasy-noveller som e-bok. Nämligen Ekens syster. Det kan ju vara skönt att ladda ner en kortare bok (runt 35 sidor) och läsa på en kväll.
”Hon smög barfota över den mosstäckta marken. Långsamt och flödande, som om hennes kropp rörde sig i vatten och inte i luft. Varje natt var hon där. Hennes långa blonda hår låg i mjuka lockar över hennes axlar och, konstigt nog, var några av lockarna gröna längst ut.”
En armé ledd av general Morgan Brimer försöker ta sig fram genom en tät skog för att kunna invadera hertigadömet Mundani, men något står i hans väg. Arméns hänsynslösa framfart har förargat en grupp skogsnymfer och drottningen visar ingen nåd. Kanske Fynwë kan rädda generalen, eller har hans mörka själ redan förbannat henne?
Release augusti
Omslag: © Chorazin – fotolia.com samt Elin Holmerin
Novellantologi
Jag slänger in en liten påminnelse om att fantastikföreningen Catahya söker bidrag till sin femte novellantologi. Bidragen ska vara skrivna på svenska och gå under temat magi och/eller teknik. Skicka in ditt bidrag till antologi@catahya.net. Mer regler hittar du här.
Tidigare antologier:
Berättelser som lever kvar
Det är något visst med att få vara med i en berättelse, och då menar jag inte som ”Elin” utan som något alterego som jag har skapat själv. De brukar få heta namn som påminner om mitt eget, typ Elienne, Elena eller det helt otippade Wynja.
Dataspel liknar böcker på det vis att bra berättelser och karaktärer lever kvar i ”läsarna” långt efter att verket är avslutat. Jag tänker fortfarande på miljöerna från Morrowind, på slutstriden i Dragon Age, 
på den bittra Solaufein från Baldur’s Gate (som fick en helt egen fanfiction skriven av mig en gång i tiden), den fantastiskt roliga Minsc med sin lilla hamster Boo (go for the eyes Boo, go for the eyes), Cullen som lyckats förälska sig i en magiker (jag – Arianne) trots att det är så förbjudet som det bara kan bli för en templare. Och så klart Morrigan som lyckas behålla de löst sittande och avslöjande kläderna på trots intensiva strider och på drakarna som seglar över natthimlen i Skyrim.
Och Ibland kommer jag på mig själv att tänka ”undrar vad de gör nu”, precis som om de vore levande varelser. Det är ännu en anledning till att jag gillar att skriva fanfiction, för då får de här härliga karaktärerna och varelserna leva en liten stund till.
Att läsa oklart
Varför är det så kul att läsa ofärdiga böcker? Ja, den främsta anledningen är att jag får vara med i skaparprocessen och komma med förslag på ändringar och jag får ha hur mycket åsikter jag vill. Det är inte säkert att författaren i slutändan väljer att följa mina förslag, men det är i alla fall kul att få chansen att påverka.
Färdiga böcker är ju just färdiga och det händer ju rätt ofta att man önskade att historien tog en annan vändning, att huvudpersonen skulle ha gjort si eller så, att slutet skulle ha piffats upp eller något annat som dyker upp i huvudet. Där är det kört. Berättelsen är färdig och kommer inte att ändras någonting, hur mycket jag än tycker.
Nu säger jag inte att mina åsikter alltid är rätt, jag är ju bara en människa bland många och alla har olika smak. Tur är väl det, annars skulle bokbranschen vara ännu mer likriktad och mainstream.
Jag håller just nu på att läsa ett manus av Eva Holmquist som har skrivit Kedjor känns bara när du rör dig. Det är spännande på flera plan. Jag har inte läst Kedjor… men det kommer jag att göra.
Work of Art
Egentligen är jag väl inget stort fan av reality-tv, men sådana program där deltagarna faktiskt måste visa någon form av talang (och inte bara vara blåsta, ha sex och supa skallen av sig) gillar jag. Jag har följt Project Runway sedan starten, mest för att jag syr själv och blir väldigt inspirerad av att se deltagarna få utmaningar och hur de tar sig an dem.
Nu har jag fastnat för Work of Art, där konstnärer av alla de slag ska tävla i konst. Säga vad man vill om konceptet, några skulle nog säga att det inte går att tävla i konst, men det är väl inte värre än att tävla i design eller i skrivande? Jag gillar det. Håller inte alltid med om juryns beslut, men det hör ju till.
Det hela för tankarna till en reality-serie om aspirerande författare. Där sitter de och knattrar så att fingrarna blöder, där smider de plotter och planer – som inte ska vara med i programmet utan i texten. Hm… nej, jag tror inte skrivande passar i tv. Det blir inte så kul att titta på – eller?
Spännande planering
I dagarna har föreningen Egenutgivarna fortsatt planeringen av bokmässeprojektet. Det känns superspännande att var del av det här arbetet och jag är glad att jag uppgraderade mitt paket från brons (endast ha böcker med i montern), till silver (att faktiskt vara på plats i egen hög person).
Jag har en hel del att fixa själv förutom att hjälpa till med själva montern – A02:52. Skriv upp det! Måste först och främst få någon att ta en proffsig bild av mig själv med ljus bakgrund. Nya visitkort med Undrentide-reklam ska jag ordna, och sedan måste jag planera en monterprogrampunkt. Vad skulle det kunna vara? Vad skulle få dig att stanna till och besöka montern? Klurigt värre.
Det blir bokmässepremiär för mig. Förr har jag inte haft råd att åka, och på senare år har jag antingen inte haft tid eller varit ute på tok för sent. Nu är det alltså dags och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös.
Recension av ”Sår”
I dagarna dök den första recensionen av ”Sår” upp. Jag är glad för 7 av 10 kakor, även om recensionen i sig gör mig smått förvirrad. Nåja, den finns på Bookiecookiez om man vill läsa hela. Här kommer lite utdrag:
”Historien är färgsatt med helt ljuvliga miljöbeskrivningar. Faktiskt är miljöbeskrivningarna så bra att jag stundtals glömmer handlingen. För mig är det helt klart miljöbeskrivningarna som tar boken till höga höjder. Skulle jag betygsätta enbart dem, så skulle boken få tio kakor direkt!”
”Jag gillar böcker som vågar sticka ut och vara något annat än det man förväntar sig. Det är underbart med författare som vågar berätta sin egen historia utan att bry sig om ifall den passar in i några mallar eller inte.”
Zombie-åsikter
Swedish Zombie har läst och skrivit om De två odjuren i mycket positiva ordalag. Det är inte lätt att hitta rätt målgrupp, men jag tar en dag i taget. 🙂 Extra glad gjorde denna rad mig: ”Faktum är åtminstone att den innehåller många ingredienser som placerar den i den gotiska romantiska traditionen.” Korkat nog har jag aldrig tänkt på det själv, men detta känns som mitt i prick. Den gotiska romanen har länge varit min favorit, och min b-uppsats i engelska handlade just om det. ”Wuthering Heights and the Gothic Novel” hette den. Kanske inte helt otippat har Heathcliff och Edwin vissa likheter.
Mer ur recensionen: ”Elin Holmerin berättar en fantasysaga för vuxna och planterar den skickligt i vår svenska mellankrigstid. […] Intressant är också hur författaren återanvänder drakmyten (vi får läsa om både drakguld och uråldriga draksläkter och fornstora krig mellan drakar och sjöormar) och korsar den med metamorfoser som vanligtvis hör varulvarna till. Och det är riktigt lyckat, vilket förvånar mig. Berättelsen innehåller detaljer som egentligen ögonblickligen borde falla på sin egen orimlighet. Men det fungerar som sagt utmärkt.”
Lite lustigt är också att han finner att Edwin och Gustav är starkast som karaktärer, medan kvinnoporträtten är vaga, då Eva Holmquist var i direkt motsatt åsikt i sin recension. Alltid kul att jämföra olika recensioner.
undrentideforlag.com 