Sommarsysslor

När semestrarna börjar så planerar väl de flesta för sol och bad och resor. Jag själv har suttit och gjort en lista på förlagsrelaterade saker som jag ska ta tag i. Det handlar om att läsa manus som har kommit in, att lektörsläsa ett antaget manus, att göra sättningen för Patrik Centerwalls Skymningssång, samt uppdatera webbutiken och hemsidan. Sedan är det lite annat småkrafs, som t ex bokföring och annonsering som ska göras.

Det kanske kan tyckas konstigt att jobba sig igenom semestern, men jag ser faktiskt inte mitt förlag som jobb. Det får mig fokuserad och inte förslappad. Det får mig att slappna av och koppla av från lärarjobbet, och jag får läsa en himla massa bra litteratur.

Jag ser fram emot sommaren, helt klart!

Verklighetsflykt – javisst!

Då jag har jobbat väldigt mycket med lärarjobbet under det här läsåret, har skönlitteraturläsningen hamnat på efterkälken. Jag har läst manus och provstycken. Jag har läst jobbrelaterade saker och jag har läst tidningar, men jag har inte försvunnit in i en bok eller berättelse på det där sättet som är så totalt underbart.

Känslan av att vara en del av en berättelse. Känslan av att rummet runt omkring försvinner och blir till miljön i boken. Kanslan av att inte kunna lägga ifrån mig, utan jag bara måste, måste fortsätta att läsa trots att klockan är ett på natten och jag måste få lite sömn också. Alla dessa delar har jag inte upplevt på mycket länge – tills nu. Jag har haft några dagar ledig från lärarjobbet på grund av för mycket inarbetad komp-tid och jag har tagit chansen att läsa.

En del klagar över att böcker ”bara” är verklighetsflykt. Javisst är de det och det är ju precis meningen med det hela också. Jag läste någonstans en kommentar till gamers – I am a gamer not because I don’t have a life, but because I choose to have many. Det är samma med att läsa böcker. Det är en förlängning av livet, en chans att uppleva mera. Speciellt fantastiklitteratur, där man kan uppleva saker som inte finns en suck att man skulle uppleva i sitt verkliga liv.

Läs mera, go vänner! Ta tid. Strunta i disken och tvätten och läs en stund.

Hur man är effektiv

Jo, man tar ett par dagar och ser till att vara helt ostörd. Inga barn hemma. Ingen telefon inkopplad. Ingen tv påslagen (eller lite påslagen ibland som bakgrundssurr).

Då får man grejer gjorda.

I början var jag lite övervädligad över allt jag hade att göra: rätta och bedöma alla nationella prov i två klasser (45×2 – alltså två prov per klass), läsa och bedöma åttornas uppsatser i svenska och engelska, rätta alla ströuppgifter som har kommit in från alla håll nu när deadline är passerad, skriva omdömen i svenska och engelska för tre klasser, rätta sjuornas berättelser och glosprov samt göra individuella planeringar för ett antal elever. Plus att jag förstås ville hinna med att läsa igenom en hög bokmanus, göra sättningen av Rämnfödd klar, börja läsa manuset på Flammor av vrede, och hinna ikapp med bokföringen och deklarationen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle börja med och i vilken ordning jag skulle ta mig an uppgifterna. Det började lite dåligt med lite pill här och lite pet där, men sedan fick jag ordning på hjärnan.

Nu när snart tre dagar har gått så inser jag att jag har bockat av en hel del i den där listan. Det är fortfarande en del kvar, men det är numera överskådligt och jag är på banan igen, både lärarbanan och förlagsbanan. Skönt!

Manustsunami

Det är verkligen jättekul med alla manus som ramlar in efter att jag släppte upp för nya manus. Det är många, och det tar sin lilla tid att titta igenom allt.

Under 2013 planerar Undrentide att ge ut fyra eller fem nya titlar. Två är ju redan klara: Rämnfödd av Anna Blixt och Flammor av vrede av Stefan Hagel. Den eventuella femte är en av mina egna titlar, men jag har inte bestämt mig där ännu. Det är alltså två titlar till jag söker efter. Det är ett svårt jobb att gallra, speciellt eftersom mycket jag tittar på låter intressant. Det ska locka, skapa lust att läsa mera, vara bra skrivet över huvud taget, och jädrigt udda och annorlunda – då fastnar jag för det.

Förlagsarbetet är ju rätt långsamt, så även om jag hittar två manus precis på stunden nu som jag känner funkar, så blir utgivningen inte förrän tidigast i höst.

Nu tar vi emot manus igen!

Härmed öppnar Undrentide upp för manus igen. Den här gången söker vi främst historiska romaner, humoristiska böcker med Fantasy- eller skräckinslag, magisk realism och paranormal romance (why not, liksom?).

Saker jag är lite trött på är: änglar, varulvar och vampyrer. Världens kollektiva kulturarv är full av spännande fantasivarelser, fastna inte på de uttjatade.

Skriv en synopsis på handlingen och skicka med ett textprov ur manuset på 20-50 sidor.

INNAN du skickar – tänk på det här: Läs noga igenom ditt manus och rätta uppenbara fel. Låt gärna någon annan också läsa igenom det och ge konstruktiv kritik. Se upp för infodumpar, håll koll på perspektivet och gestalta personer och miljö.

Att läsa och att läsa

Det finns olika sätt att läsa. Det är ingen nyhet förstås. Man kan nöjesläsa, läsa för att plugga in fakta, korrekturläsa, slöläsa, läsa för att fördriva tiden och så vidare. Just nu läser jag som redaktör och jag läser några bokmanus som legat i kö.

Det är lite speciellt att redaktörsläsa. Samtidigt som jag ska titta på den mer språkliga strukturen, ordval eventuella konstigheter så ska jag följa med i berättelsen och i scenerna.  Ibland märker jag att jag fastnar i händelserna och måste läsa om för att jag har glömt att titta på det rent språkliga. Det tar ganska mycket tid, i alla fall längre tid än vanlig läsning. Det är dock roligt. Jag gillar att peta i texter och grotta ner mig i språket. Lite arbetsskadad är jag definitivt och vill gärna peta i texter som jag inte har rätt att peta i. Det gör det lite svårare att läsa färdiga böcker, alltså sådana som redan är utgivna, för att jag hela tiden är medveten om språket.

Jag har nu kommit en bra bit på väg in i Anna Blixts manus Rämnfödd, som är del två i serien om Mörkrets väktare. Den går dock bra att läsa som fristående också.

Spännande framtid

Att vara ett litet förlag är både spännande och läskigt. Mycket hänger på de böcker vi ger ut och hur de blir mottagna. Jag har ganska kräsen och udda smak, och det hoppas jag att fler har så att många gillar våra böcker.

Det känns som om det ligger en spännande framtid framför oss. Det är ljust. Förlaget kan bara växa. Jag hoppas att jag runt jul kan öppna upp för fler manus, men just nu ligger fokus på utgivningen. Snart dyker första laddningen av Fred så gyllene av Stefan Hagel upp. Vi har jobbat hårt och resultatet är riktigt, riktigt bra.

Snart dyker en tävling upp där du kan vinna ett exemplar. Håll utkik!

Att se dubbelt

Eller i kors eller suddigt eller vadhelst. Det gör man iaf efter en helg av avstavningskontrollering och genomläsning av manus. Det kanske inte är det smartaste att göra allt på en helg, men å andra sidan är det svårt att låta bli när jag väl en gång har börjat. Så fort jag sätter mig i soffan plockar jag upp laptopen och börjar scanna det där bokuppslaget i InDesign.

Det är inte alltid helt lätt att få till det, det ska gudarna veta. Ajabaja för avstavningar mellan sidor eller knasiga avstavningar såsom flick-ebarn (vilket InDesign envisas med – why!?) och fortfa-rande (vilket iof funkar, men fort-farande blir snyggare). Horungar och sånt ska man ju också undvika – stackars barn 😉

Nu är jag iaf klar med Fredens pris. En genomgång av författaren samt ett provtryck som kan kontrolleras en sista gång väntar. Och jag vågar mig på att säga att releasen blir den 20 oktober!

Att läsa oklart

Varför är det så kul att läsa ofärdiga böcker? Ja, den främsta anledningen är att jag får vara med i skaparprocessen och komma med förslag på ändringar och jag får ha hur mycket åsikter jag vill. Det är inte säkert att författaren i slutändan väljer att följa mina förslag, men det är i alla fall kul att få chansen att påverka.

Färdiga böcker är ju just färdiga och det händer ju rätt ofta att man önskade att historien tog en annan vändning, att huvudpersonen skulle ha gjort si eller så, att slutet skulle ha piffats upp eller något annat som dyker upp i huvudet. Där är det kört. Berättelsen är färdig och kommer inte att ändras någonting, hur mycket jag än tycker.

Nu säger jag inte att mina åsikter alltid är rätt, jag är ju bara en människa bland många och alla har olika smak. Tur är väl det, annars skulle bokbranschen vara ännu mer likriktad och mainstream.

Jag håller just nu på att läsa ett manus av Eva Holmquist som har skrivit Kedjor känns bara när du rör dig. Det är spännande på flera plan. Jag har inte läst Kedjor… men det kommer jag att göra.

Skrivtips på engelska

Jag hittade det här inlägget av Joseph Finder, som är en bästsäljande författare, där han tar upp 14 punkter som man bör tänka på när man skriver. Det behöver inte betyda att man skriver en bästsäljare, även om många drömmer om det. Man kan se det som ett sätt att reflektera över sitt skrivande, oavsett anledningen till att man skriver.

Några av punkerna har jag reda skrivit om, men han hade några andra som jag fann intressanta:

Överanvändandet av prolog – ja, jag har stött på en del prologer som är infodumpar utan dess like. Jag förstår författarens tanke, men det är sååå tråkigt att läsa. Detta behöver inte bara vara i prologen, infodumpar överhuvudtaget är tunga och oftast inte heller nödvändiga. Ge tillräcklig information för att läsaren ska kunna räkna ut resten själv.

Lång inledning (long wind-up) – här tycker jag att det inte behöver vara fel, så länge det finns något i berättelsen som gör en nyfiken. Det behöver inte alltid vara In medias res. Man måste inte alltid kastas rakt in i händelsernas mitt. Ge lite halmstrån och ledtrådar för att öka på intresset och få läsaren att vända blad.

Dåligt slut – Vad är då ett dåligt slut? För mig är det ett alltför förutsägbart slut. Det kan vara förutsägbart (t ex att Frodo lyckas slänga ringen i Domedagsberget), men någon liten tvist som får mig att tänka ”åh, fan” (som att Gollum biter av fingret). Ett dåligt slut för mig är också när luften går ur. Det bara rinner ut i sanden och ingen av de stora frågorna i boken besvaras. Det kan också vara när slutet bryter av för mycket i stil eller upplägg mot resten av boken.