Kategori: bok

Eldfloder på Bookiecookiez

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Min första bok Eldfloder har för andra gången recenserats på Bookiecookiez. Den tidigare recensionen hittar du här.

Extra glad blev jag förstås över det fina betyget (8 av 10), men också av hennes träffande beskrivning av boken. Det är inte helt lätt att beskriva den, det vet jag.

Omdömet av boken låter så här. ”Som läsare får man följa alla tre karaktärers perspektiv och blir inbjuden till Martins konstiga tänkande som är rätt skrämmande, men mot slutet blir det tydligare varför han gör som han gör. Edwin kräver till slut svar om vad han är och om sitt ursprung. Men det är också sorgliga människoöden man får följa. Språket är bra och de historiska skildringarna målande, slutet av förrförra seklet och början av 1900-talet är en fin kuliss till denna historia.”

Svårföljda råd

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

I förra inlägget skrev jag om de många råd som ges här och var när man ger sig in i skrivandets konst. Ibland handlar det om att skriva mer miljöbeskrivningar, andra tycker att miljöbeskrivningar inte behövs, den tredje gillar inte att man beskriver färger – de vill färglägga själva osv.

Några vanliga råd som inte är så himla lätta att följa är t ex dessa:

– ha en huvudperson som man sympatiserar med. Jo, det är ju klart att man som läsare måste känna att man åtminstone finner huvudpersonen intressant nog att fortsätta läsa. Huvudpersonen behöver inte vara god (Martin i Eldfloder är ju långt från det), men det måste åtminstone finnas en förståelse för personens motiv från läsarens sida. Men hur gör man? Det är inte lätt. När man skriver lever man sig in, man känner med och lever med personerna i boken, men att få någon annan att känna likadant är ett konststycke och det finns rätt få råd om hur man faktiskt rent praktiskt går tillväga. Kanske spelar talang in en del, kanske spelar förmågan att gestalta in mycket.

– Show, not tell. Här är jag helt med på banan. Jag tycker att man ska gestalta istället för att återberätta eller berätta om, men det är inte lätt. Det är ju också så att det kanske inte går att alltid gestalta och att vissa partier behöver berättas, om än kort. Variation kan ju också vara bra. Jag har dock märkt att en del som skriver Fantasy fastnar i ”sagospråket” och berättar sig igenom historien där det skulle ha behövts gestaltning, detta för att komma närmare personerna och handlingen som sådan. Bara för att man väljer ett mer ålderdomligt språk, måste man inte berätta utan kan faktiskt visa istället.

– Skriv inte tråkigt. Ett mycket svårföljt råd, men värt att fundera över. Det hör samman lite med det första rådet att ha en huvudperson som man bryr sig om. Handlingen bör ju läsaren också bry sig om. Det måste inte vara det äckligaste mordet, det värsta övergreppet eller något annat ”smaskigt” som gör att man dras med i handlingen. En del verkar tro att ”ju mer jag brer på desto bättre blir boken”. Eh … nej, det kan faktiskt bli tråkigt det också om det inte finns någon känsla i det, om man inte förstår varför händelserna äger rum, om det finns en hel hög med logiska luckor eller om liknande händelser staplas på varandra. Jag gillar tanken kring ett mysterium – och nu talar jag inte deckargåtor, utan något som gör att man blir nyfiken, intresserad och konfunderad. Den bästa tanken som man kan plantera i sina läsares huvuden är nog ”hur ska det gå?”.

Fler ”råd” är på G.

Provtrycksdags

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Det är alltid nervöst att beställa ett provtryck från tryckeriet, men det är bättre än att chansa. Det borde ju egentligen inte vara nervöst, eftersom det är just ett provtryck, men det är väl en blandning mellan längtan, otålighet och oro över att den inte ser ut som jag vill att den ser ut.

Otåligheten är värst. Jag vill ha boken nu, men det går ju inte. Hur mycket jag än intalar mig själv att den inte kommer att dyka upp i brevlådan förrän tidigare nästa vecka, så kan jag inte låta bli att hoppas när jag öppnar luckan varje dag.

Det är något så speciellt med att hålla det första exemplaret i handen. Just i det ögonblicket känns det nästan som att det inte spelar någon roll om ingen annan läser boken, eller rättare sagt, om bara en person läser boken och tycker om den hälften så mycket som jag älskar den, så kommer jag att vara euforisk resten av livet.

Det är ju lätt att man blir överentusiastisk och börjar prata om sin bok till alla man träffar, och då är det hårt att inse att alla inte är intresserade av att läsa böcker, inte intresserade av någon fantasyfusion eller intresserade av att läsa något skrivet av en bekant/kompis/kollega. Man får lägga lite band på sig där och skjuta in lite snyggt och kort att man har skrivit några böcker. Var och en är salig på sin egen tro, eller hur går uttrycket?

Releasedatum för Sår

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Sår kommer att släppas som e-bok den första juni! Jajamensan, så är det.

Pappersvarianten kommer att släppas den 15 juni!

Varför kommer e-boken före pappersboken, kanske någon undrar nu? Jo, de går ju nämligen mycket fortare att distribuera, för att vara exakt går det på ett par knapptryck att få boken redo att läsa.

För er som är nyfikna på drakhonan Majoreslori kommer det ett litet stycke ur boken här:

Bredvid träbänken hade hon planterat rosor i en terrakottakruka. Än så länge var det bara knoppar, men våren var på väg, hon kunde känna det i blodet. Lukten av nytt gräs trängde upp mellan plattorna på terrassen och fåglarnas upprymda sång spelade ut i dalen. Hon gick bort till muren igen och drog ner våren i lungorna. Den sköljde bort alla bekymmer och musklerna i nacken slappnade av. Riche reste sig och ställde sig bredvid henne. En suck fladdrade ut i luften och Marjorie vände sig mot sin son.

’Vad är det, älskling?’

Han skakade på huvudet, lutade ländryggen mot stenen och tittade upp mot huset.

’Om jag …’ Han höjde blicken ytterligare och kisade mot snön på bergstoppen. ’Om det skulle vara så att jag hade träffat en flicka …’

’En människa?’

Sonen nickade.

’Aldrig!’

’Mamma …’

’Aldrig, hör du det?!’

Blodet rusade ut i ådrorna och hon slog till honom med öppen hand. Kinden flammade upp och han bet ihop hårt.

’Det finns inga honor kvar.’

’Någonstans är de. Du är av ädel börd, Riche. Smutsa inte ner dig!’

Hans axlar sjönk ihop och nacken kröktes. Marjorie stirrade på lamporna som tändes nere på gatorna. En människa! Hur kunde han ens tänka tanken? Riche rörde försiktigt vid sin kind, vände sig om och tittade ner på staden i dalgången han också. De blinkande ljusen var långt borta, men hans blick var ännu längre bort. Händerna var nedstuckna i jackfickorna och kinden lyste klarröd i solnedgången.

’Hon är väldigt vacker’, mumlade han.

Denna gång knöt hon handen. Käken knakade till när knogen träffade och Riche stapplade åt sidan. Blod rann ur mungipan och han stönade, men hon slog igen och igen och igen. När han låg stilla på stenplattorna, böjde hon sig ner mot hans öra.

’Det finns inga vackra människor.’

Hon tog ett kliv över honom och gick bort mot ladugårdsbyggnaden som låg inklämd mellan höga cypresser och bergssluttningen. Blodselden kokade och hon behövde en plats att lugna ner sig. Ekporten knakade när hon drog upp den och doften av halm slog genast upp i ansiktet. Kvällen gjorde ladan mörk och väggarna runt om henne var endast ett myller av mer eller mindre grå stenar. Höet prasslade då klänningen föll och en vindpust skakade om tegelpannorna på taket. Hon njöt av smärtan som tog fart i musklerna och klorna slet sönder människoskalet. Vingarna slog upp i takbjälkarna och damm regnade ner. Trots att hon hade rivit alla spiltor och bås, var den låga ladan nästan för liten för henne och hon kunde varken sträcka ut halsen eller svansen, men ännu var kvällen för ung. När mörkret föll kunde hon flyga över bergskammen och bort mot ödemarkerna i nationalparken. Majoreslori rullade ihop sig på halmen och stirrade in i stenväggen. Hundratals platta stenar var staplade på varandra till en fläckig knölig vägg med murbruk. Det var sådant de var bra på – människorna. Bygga hus och vägar och fabriker och skidliftar. Hon fnös och halmen flög upp framför nosen. Var hon än befann någonstans så var hon trängd. Fast mellan människorna och deras hus. Det fanns inte mycket vildmark kvar, och den som fanns patrullerades av bergsguider med sina skockar av turistfår.

Utanför på stenterrassen kröp Riche bort till bänken och drog sig upp. Han torkade ansiktet med jackärmen, haltade över plattorna och försvann in i huset. Milun var i bergen. Hon skulle hitta honom i natt och prata med honom, försöka trösta – även om hon egentligen inte hade någon tröst att ge. De var få kvar. Färre än hon någonsin hade kunnat tro, trots hennes eget utdragna sökande efter en lämplig hanne. Sönerna var frustrerade, säkert dottern också – fastän hon inte hade hört av henne på månader. Hjärtat snördes åt och hon blundade.

Arianne, min stolthet, var är du?

E-boksproduktion

Publicerat den av undrentide6 kommentarer

E-boken är på frammarsch, sägs det. Själv tycker jag att det är fasligt kul att fler och fler hittar fördelarna e-böcker, det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag gillar traditionella pappersböcker också.

Just nu sitter jag och jobbar med Sår som e-bok. Det är lite trixigt, då man måste tänka helt annorlunda jämfört med att sätta en pappersbok. Alla avstavningar måste man kolla och ta bort, annars blir det konstigt när texten ska anpassa sig efter olika skärmstorlekar. När jag klistrar in texten i Sigil (som är programmet e-boken görs i), försvinner alla formateringar, så alla kursiveringar och sånt måste jag lägga till igen. Indrag är inte heller att föredra på en skärm, utan styckena bör separeras med blankrader. Det sägs också att serif-teckensnitt ska undvikas i e-böcker, och man ska använda ett utan massa fossingar.

Det är som sagt en hel del att tänka på. Min första e-bok som jag försökte knåpa ihop saknade Meta-taggar och det tyckte e-boksläsarna inte om alls, och jag var tvungen att lägga in dem.

Det som är bra med just programmet Sigil, förutom att det är gratis, är att man kan verifiera boken så att man ser om det finns några fel – och då pratar jag inte om språkliga fel utan e-boksformatsfel, t ex om någon bild eller avsnitt inte visas som det ska.

Jag vill att e-böcker ska vara så billiga som möjligt, därför har jag satt ett väldigt lågt pris på De två odjuren, endast 28 kronor kostar den på Adlibris. Jag förstår inte riktigt förlag som tror att folk ska betala flera hundra kronor för en datafil, som dessutom är så skyddad att du inte kan låna ut den till en kompis, som man kan göra med en pappersbok.

Alla ord stavas fel

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Efter många timmar av manusläsning, korrekturläsning, elevnovelläsning, ämnesprovläsning och allt annat som jag just nu håller på att läsa, bedöma, rätta så ser helt plötsligt alla ord konstiga ut.

Det dyker upp förvirring inför de mest simpla ord. Jag funderar över kommatecken hit och kommatecken dit. Hjärnan ser felstavade ord där det inte finns några och jag ljudar mig genom texten. Sten-ter-ras-sen eller sten-te-rass-en eller sten-ter-ra-sen. Alla ord ser fel ut. Om någon såg och hörde mig skulle de nog tro att jag antingen var smått galen eller en riktigt dålig svensklärare.

Ibland är jag säker på att datorn djävlas lite med mig och lägger dit fel som jag redan har ändrat en gång, eller som inte fanns där från början. Helt plötsligt är ordföljden fel i ett stycke jag har läst tio gånger, det saknas ett ord eller bokstav. Det måste ju vara en bugg, eller hur? Nog kan man inte lita på datorer. De gör som de vill. Skynet kommer att ta över världen.

Nu ska jag sätta mig med manuset igen och hoppas att datorn inte har varit busig.

Utmaning

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Morran och omvärlden skickar en utmaning och jag passar på att svara på frågorna.

1. Tre böcker i din boksamling som du gärna skulle ge bort?
Ingen aning, jag rensar ut med jämna mellanrum. Sist gav jag bort ett gäng klassiker till skolbiblioteket. Jag gav bort en hög engelskspråkig litteratur till skolan också. Böcker som inte läses är bara dammsamlande prydnader så då ger jag hellre bort dem.

2. Vilken bok har den vackraste titeln?
Svårt, mycket svårt, men jag gillar Skogens salt och Hundra år av ensamhet. Det är något melankoliskt över båda titlarna.

3. Vilken bokfilmatisering tycker du har varit mest lyckad?
Sagan om ringen – definitivt. Jag önskar verkligen att Peter Jackson tog sig an mina böcker.

4. Vilken bokfilmatisering tycker du har varit minst lyckad?
Det blir Bröderna Lejonhjärta. Den har viss charm, men skulle verkligen behöva en remake.

5. Läser du övervägande svenska eller utländska författare?
Just nu svenska, annars är det mest utländska.

6. Hur många böcker läste du ungefär förra året?
Faktiskt inte så många. Jag läser en sjuhelvetes många manus, dock. Tror att jag lyckades klämma in fem-sex utgivna böcker också, om man inte räknar korta ungdomsböcker som jag läste ”i tjänsten”.

7. Dina tre favoritförfattare?
Terry Pratchett, Astrid Lindgren och Huy Thiep Nguyen

8. Om du var tvungen att läsa in en ljudbok, vilken skulle du välja och varför?
Jag skulle välja att läsa in mina egna böcker, där vet jag vad jag ska betona och hur personerna låter när de pratar. Det skulle dock vara mycket svårt. Jag vet hur svårt det är att bara läsa in en novell (som jag gör ibland till mina elever).

9. Vilken bok är den som du rekommenderat allra mest till andra?
Jo, det nog mina egna det.

10. Om du skulle skriva en bok om din relation till böcker, vilken titel skulle den boken ha?
Skeptisk kärlek (tog lång tid innan jag lärde mig att tycka om att läsa och tycka om böcker).

11. Vilken bok har fått dig att känna mest?
Det är mina egna böcker. Jag skrattar och gråter och lider med mina karaktärer. Så är det.

Nytt omslag

Publicerat den av undrentide8 kommentarer

Efter att ha funderat mycket på omslaget till ”Sår”, bestämde jag mig för att göra lite förändringar. Jag ville fortfarande ha det till största delen vitt, då mycket av boken utspelar sig under vintern, men jag kände att huvudpersonen Anja fick för liten plats på det förra omslaget. Så, this is it.

Ny boksida

Publicerat den av undrentide6 kommentarer

För att få en liten smygtitt på den kommande boken Fred så gyllene av T Stefan Hagel, kan du titta in här.

Boken är planerad till hösten 2012 och är första delen i serien En saga om sorg. Många trådar vävs samman till en på ytan slumpartad väv, men det finns ett djup som man som läsare sakta men säkert får upp ögonen för.

I skrivande stund håller vi på att ta fram ett omslag och en karta över det Arweriska kejsardömet. Det blir en spännande höst! Vänta bara tills du får chansen att lära känna Tennara, kapten Geral, änkedrottningen Celestia och alla andra invånare (och varelser) i Semarien.

Låt texten vila!

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Jag har tidigare nämt fördelar med att låta manus vila. Man ser nya saker, man upplever nya saker och man kan redigera på ett annat sätt än när man är helt uppslukad av sin text. Idag när jag satte mig med mitt manus ”Sår” så insåg jag genast hur en av mina testläsare har uppfattat en av karaktärerna.

Personen i fråga har lite svårt med språket då svenska inte är hans modersmål och jag hade försökt återge det i dialogerna. Då tyckte jag att det var nödvändigt, lite gulligt och gav en mer realistisk känsla, men nu när jag läser igen så uppfattar jag det enbart som irriterande och fånigt. Det är till och med så att jag märker att jag liksom tycker att han är lite trög som inte kan uttrycka sig ordentligt, vilket i sin tur gör mig rädd, då jag verkligen inte vill vara ett offer för mina fördomar. Jag vet att det inte har med intelligens att göra utan är helt enkelt bara språkliga problem. Det sagt så skriver jag helt enkelt om hans repliker. Han får prata obruten svenska. Att han inte kommer från Sverige vet man ju ändå.

Det finns verkligen ingen stopp på hur mycket man kan pilla i sin text och det är svårt att veta när man verkligen är färdig. Jag tror att det enda sättet är att lägga undan sitt manus ett par-tre månader (gärna längre) och sedan plocka upp det igen – speciellt om man inte har gjort det vid något tidigare tillfälle. Läs igenom det på så kort tid som möjligt (jag tror Mr. Steven King har något liknande tips) utan markera något i texten. Ta dig sedan en ordentlig funderare över berättelsen och skriv ner eventuella ändringar i punktform. Sedan kan man ta beslutet om man är färdig eller inte. För varje gång man gör detta blir det mindre och mindre man vill/behöver ändra på. Korrekturläsning bör vara just det – korrigera språkfel och stavfel. Inte ändra berättelsens innehåll.

Det tar lång tid att skriva, och det måste få ta lång tid. Hellre arbeta igenom manuset en gång extra än upptäcka i efterhand att det finns onödiga logiska luckor, konstiga repliker eller att det helt enkelt är för tunt, för omständigt eller konstigt.