Skrivtips på engelska

Jag hittade det här inlägget av Joseph Finder, som är en bästsäljande författare, där han tar upp 14 punkter som man bör tänka på när man skriver. Det behöver inte betyda att man skriver en bästsäljare, även om många drömmer om det. Man kan se det som ett sätt att reflektera över sitt skrivande, oavsett anledningen till att man skriver.

Några av punkerna har jag reda skrivit om, men han hade några andra som jag fann intressanta:

Överanvändandet av prolog – ja, jag har stött på en del prologer som är infodumpar utan dess like. Jag förstår författarens tanke, men det är sååå tråkigt att läsa. Detta behöver inte bara vara i prologen, infodumpar överhuvudtaget är tunga och oftast inte heller nödvändiga. Ge tillräcklig information för att läsaren ska kunna räkna ut resten själv.

Lång inledning (long wind-up) – här tycker jag att det inte behöver vara fel, så länge det finns något i berättelsen som gör en nyfiken. Det behöver inte alltid vara In medias res. Man måste inte alltid kastas rakt in i händelsernas mitt. Ge lite halmstrån och ledtrådar för att öka på intresset och få läsaren att vända blad.

Dåligt slut – Vad är då ett dåligt slut? För mig är det ett alltför förutsägbart slut. Det kan vara förutsägbart (t ex att Frodo lyckas slänga ringen i Domedagsberget), men någon liten tvist som får mig att tänka ”åh, fan” (som att Gollum biter av fingret). Ett dåligt slut för mig är också när luften går ur. Det bara rinner ut i sanden och ingen av de stora frågorna i boken besvaras. Det kan också vara när slutet bryter av för mycket i stil eller upplägg mot resten av boken.

Fler skrivråd

Som Anna påpekade i mitt förra inlägg om detta så finns det fler sorters råd som man kan få som skribent och nu tänkte jag ta upp några till. Detta inlägg blir en blandning mellan hur man tacklar skrivråden och lite råd från mig.

Ibland kommer det kommentarer och råd om faktafel bakom det du skriver om. Här gäller det att spetsa öronen, speciellt om det är någon som är välinsatt i ämnet. När jag skrev Ekens syster, fick jag mycket bra råd av en hästmänniska som förklarade hur hästen skulle reagera, hur dennes förare skulle bete sig osv. Guld värt, då jag inte går närmare än en meter från en häst. Speciellt när man smyger in på ämnen där man själv inte är så bevandrad, gäller det att hitta folk som är närmast experter. Alternativt kan man (bör man även) gräva ner sig i research så långt det bara går.

Logiska luckor brukar också påpekas. Samma sak här. Om det är något som du själv har missat men någon annan hittar är det bara att buga och tacka. Det kan vara små luckor så som: ”Han stängde bildörren och startade motorn. När han steg av bussen, fick han syn på henne.” Eller större luckor som att det saknas motiv eller förklaring till att något sker, eller att två personer som har talat mycket med varandra helt plötsligt inte känner igen den varandra.

Något annat som är bra att titta på själv det är sådana enkla saker som fundament (hur man börjar meningar). Hur börjar jag mina meningar? Har jag fyra meningar i rad som börjar på samma sätt? Har jag nästan bara ”lätta” fundament (enkelt subjekt) eller har jag många ”tunga” fundament (bisatser eller beskrivande ord) på rad?

Titta också på långa vs korta meningar. Jag säger inte att det ena eller det andra är mer rätt, men korta meningar ger en sorts text medan långa meningar ger en annan. Vilken typ av text skriver du? Kan det vara bra att variera sig? Ska jag skruva upp tempot med många korta meningar?

Svårföljda råd

I förra inlägget skrev jag om de många råd som ges här och var när man ger sig in i skrivandets konst. Ibland handlar det om att skriva mer miljöbeskrivningar, andra tycker att miljöbeskrivningar inte behövs, den tredje gillar inte att man beskriver färger – de vill färglägga själva osv.

Några vanliga råd som inte är så himla lätta att följa är t ex dessa:

– ha en huvudperson som man sympatiserar med. Jo, det är ju klart att man som läsare måste känna att man åtminstone finner huvudpersonen intressant nog att fortsätta läsa. Huvudpersonen behöver inte vara god (Martin i Eldfloder är ju långt från det), men det måste åtminstone finnas en förståelse för personens motiv från läsarens sida. Men hur gör man? Det är inte lätt. När man skriver lever man sig in, man känner med och lever med personerna i boken, men att få någon annan att känna likadant är ett konststycke och det finns rätt få råd om hur man faktiskt rent praktiskt går tillväga. Kanske spelar talang in en del, kanske spelar förmågan att gestalta in mycket.

Show, not tell. Här är jag helt med på banan. Jag tycker att man ska gestalta istället för att återberätta eller berätta om, men det är inte lätt. Det är ju också så att det kanske inte går att alltid gestalta och att vissa partier behöver berättas, om än kort. Variation kan ju också vara bra. Jag har dock märkt att en del som skriver Fantasy fastnar i ”sagospråket” och berättar sig igenom historien där det skulle ha behövts gestaltning, detta för att komma närmare personerna och handlingen som sådan. Bara för att man väljer ett mer ålderdomligt språk, måste man inte berätta utan kan faktiskt visa istället.

Skriv inte tråkigt. Ett mycket svårföljt råd, men värt att fundera över. Det hör samman lite med det första rådet att ha en huvudperson som man bryr sig om. Handlingen bör ju läsaren också bry sig om. Det måste inte vara det äckligaste mordet, det värsta övergreppet eller något annat ”smaskigt” som gör att man dras med i handlingen. En del verkar tro att ”ju mer jag brer på desto bättre blir boken”. Eh … nej, det kan faktiskt bli tråkigt det också om det inte finns någon känsla i det, om man inte förstår varför händelserna äger rum, om det finns en hel hög med logiska luckor eller om liknande händelser staplas på varandra. Jag gillar tanken kring ett mysterium – och nu talar jag inte deckargåtor, utan något som gör att man blir nyfiken, intresserad och konfunderad. Den bästa tanken som man kan plantera i sina läsares huvuden är nog ”hur ska det gå?”.

Fler ”råd” är på G.

Skrivråd

Kapitel1 just nu pågår en debatt om alla råd och åsikter som ofta ges till skribenter som lägger ut sina texter på sidan och liknande sidor. Det är ju så lätt att säga – skriv från hjärtat, strunta i alla råd, det blir bra bara du är engagerad och skriver som du vill. Det är klart att det ligger något i det – det krävs att man fokuserat och medvetet även sållar bland alla ”goda” råd som finns. Men samtidigt så finns det en uppsjö av nybörjarmisstag som man enkelt kan undvika genom att vara lite lyhörd och inte bara skriva från hjärtat, speciellt om man har till syfte att bli läst och utgiven, annars kan man skriva hur sjutton man vill.

Men att sålla är inte lätt- därför vill jag ge lite råd om råden. Det finns lite olika kategorier av råd.

Först har vi råd om skrivfel. Här bör man vara lyhörd, är man osäker så – kolla upp! Om någon säger att ”igentligen” inte stavas med ”i” i början, bör man ta det rådet. Självklart kan tyckas, men det bör sägas ändå.

Sedan har vi råd om klyschor och vanliga upprepningar. Även här tycker jag att man bör vara lyhörd, sedan kan man sätta sin egen tvist på det i slutändan ändå, men att vara medveten är inte fel. En sådan grej som brukar komma upp är det här med huvudpersonen tittar på sig själv i spegeln och beskriver sig själv.

Sist tar jag upp åsiktsråd, alltså där det i själva verket handlar om tycke och smak från läsarens sida. Här kan man få motsatta råd från två olika läsare, man kan få råd som man inte alls håller med om och som man knappt förstår. När det händer tycker jag att man ändå bör ta en liten funderare. Är det något i min text som jag har missat? Är jag otydlig? Får jag inte fram mitt budskap? Är jag övertydlig och skriver folk på näsan?

Det finns fler sorters råd, men de kan vi återkomma till senare någon gång.

Provtrycksdags

Det är alltid nervöst att beställa ett provtryck från tryckeriet, men det är bättre än att chansa. Det borde ju egentligen inte vara nervöst, eftersom det är just ett provtryck, men det är väl en blandning mellan längtan, otålighet och oro över att den inte ser ut som jag vill att den ser ut.

Otåligheten är värst. Jag vill ha boken nu, men det går ju inte. Hur mycket jag än intalar mig själv att den inte kommer att dyka upp i brevlådan förrän tidigare nästa vecka, så kan jag inte låta bli att hoppas när jag öppnar luckan varje dag.

Det är något så speciellt med att hålla det första exemplaret i handen. Just i det ögonblicket känns det nästan som att det inte spelar någon roll om ingen annan läser boken, eller rättare sagt, om bara en person läser boken och tycker om den hälften så mycket som jag älskar den, så kommer jag att vara euforisk resten av livet.

Det är ju lätt att man blir överentusiastisk och börjar prata om sin bok till alla man träffar, och då är det hårt att inse att alla inte är intresserade av att läsa böcker, inte intresserade av någon fantasyfusion eller intresserade av att läsa något skrivet av en bekant/kompis/kollega. Man får lägga lite band på sig där och skjuta in lite snyggt och kort att man har skrivit några böcker. Var och en är salig på sin egen tro, eller hur går uttrycket?

Alla böcker är redan skrivna

Läste ett intressant inläggfruktan.se av Eira A. Ekre om att vara originell när man skriver. Man vill så gärna vara nyskapande som författare, och det är tungt att inse att den berättelsen som man har tänkt på och arbetat med i månader – år, redan har berättats flera gånger om. Jag var länge fast besluten om att hitta helt nya originella berättelser och jag tror fortfarande att det finns historier som har element som inte har berättats förut. Mestadels blir det udda blandningar eller mixar med flera inslag, och det är ju inte tråkigt, inte.

Jag tror att man helt enkelt får fokusera på andra saker än att vara helt originell. Lite som ett collage. Jag har själv använt urgamla upplägg för att sedan sätta min egen ordentliga skruv på det hela. I min första bok ligger ”den våldsamma fadern som terroriserar sin familj” till grund, i min andra ett sorts triangeldrama – båda två berättelser som har funnits med sedan urminnes tider. Ändå får jag kommentarer om att folk aldrig har läst något liknande någon gång. Det är ju just där utmaningen ligger, precis som Eira skriver, – att få en gammal historia att kännas ny och engagerande.

Ibland måste man också tillåta sig själv att skriva dåligt – riktigt, riktigt uselt. Gärna sliskigt eller slafsigt och med fåniga meningsutbyten. Det är frigörande och rätt kul också.

Planlöst

Just nu arbetar vi med ett novellprojekt i skolan och jag upphör aldrig att förvånas över hur de allra flesta väljer att arbeta med sina noveller. Det går till ungefär så här:

1. Du sätter dig vid datorn.

2. Du börjar skriva något. (fast oftast frågar du först din lärare hur du ska börja)

3. Några lektioner senare kör du fast och har ingen aning om hur du ska komma vidare i berättelsen.

Nu kanske någon sitter och funderar över vad jag som lärare gör. Hur har jag förberett dem? Vad har jag sagt till dem? Joru, jag har sagt – gör en plan. Gör en punktlista, en mind-map eller en synopsis INNAN ni börjar skriva. Se till att ni har berättelsen klar i huvudet – så gott som i alla fall. Vi har tränat inledningar, vi har tränat person- och miljöbeskrivningar, vi har tränat att skriva synopsis, göra mind-maps och stödordslistor.

Kanske är det människan (och speciellt tonåringars) ständiga övertro på sig själv som gör att de inte tycker att de behöver följa mina råd, att de klarar sig så bra ändå. Kanske är det helt enkelt ovana att komponera texter och ovana att planera som sätter käpparna i hjulet.

Ändå förundras jag alltid när jag som svar på frågan: ”Hur hade du tänkt att den ska sluta?” får ett blankt uttryck med öppen mun till svar eller möjligtvis ett ”öh?”.

Gästbloggare: Hur samhället påverkar berättelsen

Idag gästbloggar Eva Holmquist här. Eva är aktuell med boken ”Kedjor känns bara när du rör dig”.

Jag tycker det är intressant att se hur det samhälle där berättelsen utspelar sig påverkar.

  De viktigaste påverkningarna är:

  • De begränsningar som finns för hur karaktärerna handlar. Både tydliga och
    underförstådda.
  • Hur karaktärerna uttrycker sig.
  • Vad karaktärerna vill uppnå.
  • De konflikter som uppstår.

Du måste som författare veta vilken typ av samhälle som finns för att kunna skriva realistiskt. Det är också intressant när karaktärer från ett samhälle hamnar i ett annat. Det ger upphov till fascinerande missförstånd och potential för många konflikter.

Min bok Kedjor känns bara när du rör dig utspelar sig på ett flergenerationsrymdskepp. Personerna på skeppet har levt där hela sitt liv och känner inte till något annat. När deras förfäder gav sig av från jorden var de uppfyllda av sin uppgift och fyllda av förväntan.

Ganska snart försvinner kontakten med jorden. De blir isolerade och måste lita på varandra. Det här var 350 år innan min berättelse tar sin början och under åren har det varit nödvändigt att hålla sams annars skulle konsekvenserna bli stora. Behovet av kontroll och styrning har därför blivit därför större ju längre tiden går. När vi kommer in i berättelsen möter vi därför ett slutet samhälle där inget oliktänkande tillåts. Varje försök till förändring ger upphov till stora konflikter.

Det här samhället sätter sin prägel på hur Lola, Pellas och de andra agerar och vilken reaktion det blir på det de gör. Hade den utspelats i dagens Sverige skulle de velat helt andra saker. Det hade blivit en helt annan bok om samhället varit annorlunda. Så fundera på vad det är för samhälle som dina karaktärer befinner sig i och vilka konsekvenser det ger.


Om du är nyfiken på Kedjor känns bara när du rör dig så finns boken snart ute. Release är 15 april och den finns att förhandsbeställa i Bokeributiken www.bokeri.se. Du kan också läsa första kapitlet på http://www.provlas.se/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig/.Eva Holmquist

Ps. Du hittar mig i vanliga fall på min blogg www.ettknytt.blogspot.com

Egenutgivarna

Egenutgivarna är en relativt nystartad förening som verkar för medlemmarnas intressen när det gäller egenutgivning. Jag är väldigt glad att jag själv gick med i föreningen då samlad erfarenhet innebär färre misstag och fler råd att lyckas.

Jag har fått många goda tips, både när det gäller företagsbiten och när det gäller själva förlags- och marknadsföringsbiten. Gillar mycket. Nu är det dessutom på gång att sättas ihop en inköpskatalog till bokhandlarna. Den blir snygg!

Jag läser fort och sakta

Jag är ganska snabb läsare. I sådana där läshastighetstest brukar jag hamna rätt högt, inte superhögt men bättre än ”normalläsaren”. Dock så är det så att det tar ganska lång tid gör mig att läsa en bok eller ett manus. Det beror mest på att under veckorna är jag för trött för att läsa, så läsningen gör jag på helgerna, men det beror också på att jag gärna antecknar under tiden. I alla fall om jag läser manus. Det är väl en arbetsskada, men jag har svårt att bara läsa för avslappnings eller nöjes skull.

Just det kan jag sakna ibland. Det där att bara slappna av med en god bok som många pratar om. Mina kugghjul snurrar hela tiden och det är irriterande, särskilt om jag inte behöver. I mitt jobb är det läsande och bedömning hela tiden, och därför har jag svårt att stänga av den funktionen.

På senaste tiden har jag också haft lite svårt att koppla av för att fantisera. Det är så i perioder och nu har det varit så ganska länge. Jag saknar personer och berättelser i huvudet. Så nu ska jag stänga av allt runt omkring och se om det dyker upp några.