Blogg

E-boksproduktion

E-boken är på frammarsch, sägs det. Själv tycker jag att det är fasligt kul att fler och fler hittar fördelarna e-böcker, det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag gillar traditionella pappersböcker också.

Just nu sitter jag och jobbar med Sår som e-bok. Det är lite trixigt, då man måste tänka helt annorlunda jämfört med att sätta en pappersbok. Alla avstavningar måste man kolla och ta bort, annars blir det konstigt när texten ska anpassa sig efter olika skärmstorlekar. När jag klistrar in texten i Sigil (som är programmet e-boken görs i), försvinner alla formateringar, så alla kursiveringar och sånt måste jag lägga till igen. Indrag är inte heller att föredra på en skärm, utan styckena bör separeras med blankrader. Det sägs också att serif-teckensnitt ska undvikas i e-böcker, och man ska använda ett utan massa fossingar.

Det är som sagt en hel del att tänka på. Min första e-bok som jag försökte knåpa ihop saknade Meta-taggar och det tyckte e-boksläsarna inte om alls, och jag var tvungen att lägga in dem.

Det som är bra med just programmet Sigil, förutom att det är gratis, är att man kan verifiera boken så att man ser om det finns några fel – och då pratar jag inte om språkliga fel utan e-boksformatsfel, t ex om någon bild eller avsnitt inte visas som det ska.

Jag vill att e-böcker ska vara så billiga som möjligt, därför har jag satt ett väldigt lågt pris på De två odjuren, endast 28 kronor kostar den på Adlibris. Jag förstår inte riktigt förlag som tror att folk ska betala flera hundra kronor för en datafil, som dessutom är så skyddad att du inte kan låna ut den till en kompis, som man kan göra med en pappersbok.

Att få tid

Jag har nämnt tidigare att jag är en ”periodare”. Jag ägnar mig åt mina hobbies i perioder och då väldigt intensivt. Folk brukar fråga mig hur jag har tid att skriva böcker, driva ett företag och arbeta som lärare, och det hela handlar om de här perioderna.

Just nu är jag inne i slutfasen av korrekturläsningen av Sår. Denna vecka har jag säkert ägnat tre-fyra timmar per dag till att lusläsa manuset. Någon annat har inte blivit gjort. Jo, jag har lagat mat, slängt in en tvätt och lärarjobbet måste jag ju sköta, men annars står det still. Tv:n är avstängd. Ungarna leker själva eller sitter vid datorn. Jag är fruktansvärt osocial och vill inte träffa någon. Det är okej att det får vara så, för att jag vet att det kommer en period med socialt umgänge, både med barnen, maken och kompisar, då jag inte skriver alls.

Det kommer också att komma en period av storstädningsnoja, då jag röjer runt i hela huset och åker till tippen stup i kvarten. Vi har en fasadrenovering att se fram emot också. Det är lugnande för själen att måla och snickra, i alla fall tycker jag det.

Jag har lite svårt att förstå mig på folk som måste göra allt samtidigt. Huset ska vara i perfekt skick, måste se alla avsnitt av idol, tvättstugan måste vara tom, måste åka på utflykter med barnen varje helg och måste laga ny exotisk mat varje dag. Hur orkar man liksom? Gäller att sänka prestigen, tycker jag. Vad spelar det för roll om det ligger lite damm i hörnen ett par dagar extra? Hellre lite stökigt än ett rent helvete, brukade morsan säga.

Dygnet har 24 timmar. Mer tid får man aldrig, utan man måste disponera den man har. I stället för att fråga hur man får tid till själsstyrkande aktiviteter – fråga dig om du verkligen måste diska, eller om det kan vänta till i morgon? Fråga dig om världen går under om du stänger av tv:n. Fråga dig om dina barn skulle må bra av att ha lite tråkigt en stund. (Svaret på den sista frågan är ju givetvis ja!)

Vinn en Science Fiction-bok

Just nu kan man tävla om boken Kedjor känns bara när du rör dig av Eva Holmquist. Det är en Science Fiction för övre tonåren och unga vuxna. Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att stödja svensk fantastik (förutom att köpa och läsa boken dårå). Andelen Science Fiction-böcker av svenska författare som ges ut varje år kan räknas på en hand, möjligtvis två. Så för alla älskare av SF och alternativ framtid/alternativa världar.

Jag hoppas verkligen att jag vinner boken, av två anledningar: jag är något av en novis inom just Science Fiction. Där skulle jag behöva fördjupa mig, känner jag. Bokens handling tilltalar mig också. Där finns de nära relationerna samtidigt som man får en inblick i samhällsstrukturen, av vad jag har förstått iaf.

Passa på att tävla nu alla människor (och andra) där ute!

Eva har också skrivit ett gästbloggsinlägg på Undrentide som kan läsas här.

Alla ord stavas fel

Efter många timmar av manusläsning, korrekturläsning, elevnovelläsning, ämnesprovläsning och allt annat som jag just nu håller på att läsa, bedöma, rätta så ser helt plötsligt alla ord konstiga ut.

Det dyker upp förvirring inför de mest simpla ord. Jag funderar över kommatecken hit och kommatecken dit. Hjärnan ser felstavade ord där det inte finns några och jag ljudar mig genom texten. Sten-ter-ras-sen eller sten-te-rass-en eller sten-ter-ra-sen. Alla ord ser fel ut. Om någon såg och hörde mig skulle de nog tro att jag antingen var smått galen eller en riktigt dålig svensklärare.

Ibland är jag säker på att datorn djävlas lite med mig och lägger dit fel som jag redan har ändrat en gång, eller som inte fanns där från början. Helt plötsligt är ordföljden fel i ett stycke jag har läst tio gånger, det saknas ett ord eller bokstav. Det måste ju vara en bugg, eller hur? Nog kan man inte lita på datorer. De gör som de vill. Skynet kommer att ta över världen.

Nu ska jag sätta mig med manuset igen och hoppas att datorn inte har varit busig.

Utmaning

Morran och omvärlden skickar en utmaning och jag passar på att svara på frågorna.

1. Tre böcker i din boksamling som du gärna skulle ge bort?
Ingen aning, jag rensar ut med jämna mellanrum. Sist gav jag bort ett gäng klassiker till skolbiblioteket. Jag gav bort en hög engelskspråkig litteratur till skolan också. Böcker som inte läses är bara dammsamlande prydnader så då ger jag hellre bort dem.

2. Vilken bok har den vackraste titeln?
Svårt, mycket svårt, men jag gillar Skogens salt och Hundra år av ensamhet. Det är något melankoliskt över båda titlarna.

3. Vilken bokfilmatisering tycker du har varit mest lyckad?
Sagan om ringen – definitivt. Jag önskar verkligen att Peter Jackson tog sig an mina böcker.

4. Vilken bokfilmatisering tycker du har varit minst lyckad?
Det blir Bröderna Lejonhjärta. Den har viss charm, men skulle verkligen behöva en remake.

5. Läser du övervägande svenska eller utländska författare?
Just nu svenska, annars är det mest utländska.

6. Hur många böcker läste du ungefär förra året?
Faktiskt inte så många. Jag läser en sjuhelvetes många manus, dock. Tror att jag lyckades klämma in fem-sex utgivna böcker också, om man inte räknar korta ungdomsböcker som jag läste ”i tjänsten”.

7. Dina tre favoritförfattare?
Terry Pratchett, Astrid Lindgren och Huy Thiep Nguyen

8. Om du var tvungen att läsa in en ljudbok, vilken skulle du välja och varför?
Jag skulle välja att läsa in mina egna böcker, där vet jag vad jag ska betona och hur personerna låter när de pratar. Det skulle dock vara mycket svårt. Jag vet hur svårt det är att bara läsa in en novell (som jag gör ibland till mina elever).

9. Vilken bok är den som du rekommenderat allra mest till andra?
Jo, det nog mina egna det.

10. Om du skulle skriva en bok om din relation till böcker, vilken titel skulle den boken ha?
Skeptisk kärlek (tog lång tid innan jag lärde mig att tycka om att läsa och tycka om böcker).

11. Vilken bok har fått dig att känna mest?
Det är mina egna böcker. Jag skrattar och gråter och lider med mina karaktärer. Så är det.

Undrentide söker recensenter

Har du lust att recensera någon av våra böcker och lägga ut på din blogg? Kanske skriver du i en fantasy-fanzine eller för en tidning?

Skicka ett mail till elin.undrentide@gmail.com och berätta lite om dig själv. Skriv också vilken bok du skulle vara intresserad av. Det kan gälla kommande böcker också.

 

 

På gång

Nu kan man gilla Undrentide på Facebook om man skulle känna för att sprida det goda ordet om ett udda förlag.

För övrigt kan jag med glädje meddela att Sår håller sin deadline och kommer att släppas på marknaden i juni.

Arbetet med de andra böcker rullar på och jag har även ett par manus som ligger i läshögen. Alltid trevligt 🙂

Lärare har tråkigt

Det är så fruktansvärt lite att göra så här i slutet av terminen. Skrivbordet är tomt. Högarna med rättningsmaterial lyser med sin frånvaro. Inga elever kommer och ber om hjälp eller extra stöttning. Vi har inga roliga papper att fylla i. Inte ens betyg ska vi sätta – inte på någon, inte en enda elev ska bedömas, hjälpas, stöttas, tröstas eller utvecklas så här i slutet på terminen. Nej, hur skulle det se ut?

Några konflikter finns det inte heller att lösa. Vi som har så mycket tid till samtal, både med elever och föräldrar och sen är alla helt plötsligt bara sams och kastar upp blomblad i korridorerna. Peace and löve för hela köret, liksom. Alla kramas. Alla är med.

Jag brukar ta en tupplur i fåtöljen på förmiddagen och en på eftermiddagen – bara för säkerhets skull. Jag vill ju inte vara trött när jag kommer hem och ska göra ingenting. Väskan är så lätt nu för tiden. Av någon anledning sa rektorn att vi inte behövde bry oss om att rätta alla ämnesprov i svenska, matematik och engelska. Äsch, släng dem på majbrasan, sa han bara. Koldioxid har ingen dött av.

Hur kan det vara så lugnt? Får vi ha det så här? Nej – tydligen inte, tycker tjänstemännen och politikerna i vår kommun. Vi ska få äran att sitta i workshops. Vi ska ägna tid till att  diskutera en vision som är pålagd oss uppifrån och ett tema är det mest krystade som någonsin har klämts ur en tjäntemannakäft. Vi ska diskutera och utföra marknadsföringen av kommunens skolor. Någon har bestämt det. För vi har ju inget att göra.

Stefan Hagel – författarpresentation

Efter att ha fått sin första novell, Huvudjägarnas strejk, publicerad i antologin Lågor 2011, tar Stefan Hagel, före 39 års ålder, klivet ut i romanens magiska värld. I och med Fred så gyllene, den första delen av fantasyserien En saga om sorg, gör han hösten 2012 sin skönlitterära romandebut.

Till vardags arbetar han på en tidning i Trollhättan och som journalist under många års tid har han skrivit notiser, artiklar, porträtt och reportage. De har handlat om allt från avvisningshotade familjemedlemmar, sport, företag och auktioner till skådespelare och musiker, politik och politiker och folks vardag i gemen – och även den fantastiska genren fantasy.

Drömmen om att en sällsam dag skriva en berättelse i fantastikens tecken hade legat i mångårig slummer, men återuppväcktes när han kom hem med tio tusen intryck från ett fältarbete i Shanghai, Kina. Med magisteruppsatsen i socialantropologin färdigskriven hade han med ens tid över att fundera på annat.

Med den utgångspunkten lovade han sig själv tre saker: att börja träna (igen); att läsa fantasy (igen); och att skriva en fantasynovell. Tack och lov uppfyllde han samtliga löften inom en anständig tidsrymd – och mer än så.

För novellen blev snart en tanke om en fristående roman, som kom att expandera till en hel serie. Eller som mästaren själv, J R R Tolkien, en gång sade: ”This tale grew in the telling.”

Nytt omslag

Efter att ha funderat mycket på omslaget till ”Sår”, bestämde jag mig för att göra lite förändringar. Jag ville fortfarande ha det till största delen vitt, då mycket av boken utspelar sig under vintern, men jag kände att huvudpersonen Anja fick för liten plats på det förra omslaget. Så, this is it.