Kategori: Skrivande

Catahya söker noveller

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Fantastikföreningen Catahya tar nu emot bidrag till nästa antologi. Tidigare har fyra antologier getts ut. Reglerna för att skicka in bidrag är:

1. Novellerna måste ha anknytning till Tema MAGI och/eller TEKNIK samt vara skrivna på god svenska. Vår definition av MAGI och TEKNIK är bred

Novellerna måste även ha en fantastikanknytning – dvs fantasy, Science fiction eller övernaturlig skräck (vilket vi anser är självklart men skriver ändå ut).

3. Vi tar emot bidrag mellan första maj 2012 och sista augusti 2012. Dessa skickas till antologi@catahya.net

4. Samtliga som skickar in sina bidrag måste acceptera följande:

Härmed ger jag mitt tillstånd till att min novell publiceras i Catahyas antologi. Antologin kommer att tryckas i en mindre upplaga en gång, men Catahya förbehåller sig rätten att trycka flera upplagor. Jag behåller själv alla rättigheter till min novell.

Jag tar själv ansvar för att novellen är mitt ursprungsverk. Catahya förbehåller sig rätten att göra mindre korrigeringar, som till exempel att rätta till korrekturfel.

6. Varje författare kan skicka in hur många noveller som helst men vi kommer bara att publicera max 2 noveller per författare.

7. Maxlängd på bidragen är 35000 tecken.

8. Catahya söker i första hand nyskrivna noveller. Om din novell redan finns tillgänglig på Internet, t ex i öppet forum, blogg eller liknande, ser vi helst att den plockas bort innan den skickas in som bidrag till antologin.

Att skriva för hand

Publicerat den av undrentide5 kommentarer

Jag gillar att skriva för hand. Mina första utkast är alltid skrivna för hand. Många, många sidor av knappt läsligt kludder. Jag gjorde av med två skrivböcker när jag skrev utkastet till ”Sår”.  Det kan till exempel se ut så här:

Det finns flera anledningar till att jag skriver för hand. Den främsta är att jag blir lätt distraherad av att sitta vid datorn. Jag bara ”måste” kolla mailen, bara ”måste” kolla Facebook, bara ”måste” surfa runt lite. En annan anledning är att jag tycker att det är rätt bekvämt att ligga i sängen på mage och skriva. Det är svårt med laptopen. Den sista anledningen är att jag blir rätt stel i händerna och om jag då växlar mellan att skriva för hand och vid datorn så känns det bättre. Jag får inte lika ont i handlederna eller underarmarna.

Det känns lättare att skriva ”fel” på papper. Det är i allra högsta grad ett utkast. Att jag stryker och tar bort känns också bättre på papper, för att originalet ändå finns kvar, om än överstuket.

Jag vet inte vilket skrivsätt som är snabbast för mig. Det spelar liksom ingen roll. Det är skönt att skriva för hand, även om det bara är läsligt för mig.

Planlöst

Publicerat den av undrentide4 kommentarer

Just nu arbetar vi med ett novellprojekt i skolan och jag upphör aldrig att förvånas över hur de allra flesta väljer att arbeta med sina noveller. Det går till ungefär så här:

1. Du sätter dig vid datorn.

2. Du börjar skriva något. (fast oftast frågar du först din lärare hur du ska börja)

3. Några lektioner senare kör du fast och har ingen aning om hur du ska komma vidare i berättelsen.

Nu kanske någon sitter och funderar över vad jag som lärare gör. Hur har jag förberett dem? Vad har jag sagt till dem? Joru, jag har sagt – gör en plan. Gör en punktlista, en mind-map eller en synopsis INNAN ni börjar skriva. Se till att ni har berättelsen klar i huvudet – så gott som i alla fall. Vi har tränat inledningar, vi har tränat person- och miljöbeskrivningar, vi har tränat att skriva synopsis, göra mind-maps och stödordslistor.

Kanske är det människan (och speciellt tonåringars) ständiga övertro på sig själv som gör att de inte tycker att de behöver följa mina råd, att de klarar sig så bra ändå. Kanske är det helt enkelt ovana att komponera texter och ovana att planera som sätter käpparna i hjulet.

Ändå förundras jag alltid när jag som svar på frågan: ”Hur hade du tänkt att den ska sluta?” får ett blankt uttryck med öppen mun till svar eller möjligtvis ett ”öh?”.

Gästbloggare: Hur samhället påverkar berättelsen

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Idag gästbloggar Eva Holmquist här. Eva är aktuell med boken ”Kedjor känns bara när du rör dig”.

Jag tycker det är intressant att se hur det samhälle där berättelsen utspelar sig påverkar.

  De viktigaste påverkningarna är:

  • De begränsningar som finns för hur karaktärerna handlar. Både tydliga och
    underförstådda.
  • Hur karaktärerna uttrycker sig.
  • Vad karaktärerna vill uppnå.
  • De konflikter som uppstår.

Du måste som författare veta vilken typ av samhälle som finns för att kunna skriva realistiskt. Det är också intressant när karaktärer från ett samhälle hamnar i ett annat. Det ger upphov till fascinerande missförstånd och potential för många konflikter.

Min bok Kedjor känns bara när du rör dig utspelar sig på ett flergenerationsrymdskepp. Personerna på skeppet har levt där hela sitt liv och känner inte till något annat. När deras förfäder gav sig av från jorden var de uppfyllda av sin uppgift och fyllda av förväntan.

Ganska snart försvinner kontakten med jorden. De blir isolerade och måste lita på varandra. Det här var 350 år innan min berättelse tar sin början och under åren har det varit nödvändigt att hålla sams annars skulle konsekvenserna bli stora. Behovet av kontroll och styrning har därför blivit därför större ju längre tiden går. När vi kommer in i berättelsen möter vi därför ett slutet samhälle där inget oliktänkande tillåts. Varje försök till förändring ger upphov till stora konflikter.

Det här samhället sätter sin prägel på hur Lola, Pellas och de andra agerar och vilken reaktion det blir på det de gör. Hade den utspelats i dagens Sverige skulle de velat helt andra saker. Det hade blivit en helt annan bok om samhället varit annorlunda. Så fundera på vad det är för samhälle som dina karaktärer befinner sig i och vilka konsekvenser det ger.


Om du är nyfiken på Kedjor känns bara när du rör dig så finns boken snart ute. Release är 15 april och den finns att förhandsbeställa i Bokeributiken www.bokeri.se. Du kan också läsa första kapitlet på http://www.provlas.se/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig/.Eva Holmquist

Ps. Du hittar mig i vanliga fall på min blogg www.ettknytt.blogspot.com

Redo att skriva?

Publicerat den av undrentide1 kommentar

Det är verkligen inte lätt, det här hantverket som kallas skrivande. Jag har läst och läst och läst och läst nu i flera månader så att jag nästan har glömt bort hur man skriver. Nåja, det var ju en hygglig överdrift, men när jag sätter mig med mitt manus så känner jag hur jag liksom stapplar, precis som när en ettåring försöker lära sig att gå.

Det är ju skillnad på att skriva blogginlägg och att skriva skönlitterärt. Jag måste ha en plan och en känsla. Jag måste leva mig in och sätta fart på alla sinnen (hur många de nu är. Enligt Qi är de många fler än fem). Jag måste lära känna karaktärerna på nytt efter att de har vilat på hårddisken i över ett halvår. Det är svårt.

Men det finns också fördelar med att låta manus vila. För det första är dessa nya ögon inte något att underskatta. Man ser saker som man inte såg förut. För det andra får man på nytt uppleva berättelsen som man älskar så mycket.

Helomvänding

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Till dess jag har en plan för romanprojektet ”Sår”, som behöver lite smärre justeringar, leker jag runt lite med omslaget. Förut var det svart. Väldigt svart. Det kändes lite väl dystert och mörkt, även om historien är ganska mörk på sina ställen så var det inte riktigt det där wow som jag sökte efter. Så jag gjorde om det.

Eftersom boken följer på De två odjuren ville jag att omslaget skulle påminna om det men ändå inte. Jag är inte hundra på själva typsnittet på texten ännu, men bilden kommer inte att förändras nämnvärt.

Bokens huvudperson ser ni till höger. Anja, dotter till Edwin Svarthamn, lever i ett vakuum efter sin makes död. Rastlösheten får henne att börja gräva i familjens historia, men faderns ovilja att svara på frågor om hennes mor och om drakhonan Marjoreslori, som Anja till viss del växte upp med, gör henne frustrerad. Hon ger sig av till Frankrike för att fylla tomheten och för att hitta Majoreslori, men hennes resa tar en vändning som hon aldrig hade kunnat ana.

Ett ödesdigert misstag

Publicerat den av undrentide2 kommentarer

Ibland gör man fel. Av klantighet eller stress. I mitt fall är det väl en blandning av det båda. Jag fick en recension av De två odjuren som påpekade att det finns stavfel och jag började förstås direkt bläddra i boken för att kontrollera. Tro på fan om jag inte märker att jag har skickat en gammal fil till tryckeriet. Felen är ju korrade i den senaste versionen. Pinsamt så det sjunger om det. (Vill helst gömma mig under ett täcke resten av veckan)

Nu är det ju inte värre än att jag skickar iväg den rätta filen och jag är samtidigt väldigt tacksam över att jag var ”feg” och inte tryckte en upplaga på flera hundra exemplar. De 10 exemplar av boken som jag har kvar får tjäna som vedklabbar.

Om det är någon har betalat för en bok och hellre vill ha en korrad version så skicka ett mail till mig. Andra upplagan torde finnas tillgänglig inom en månad.

Och jag ska definitivt se till att något sånt här aldrig händer igen.

Blank

Publicerat den av undrentide3 kommentarer

Det är inte kul att hamna i en blank period. Just nu känner jag mig rätt blank. Det är lite sjukdomar som vandrar runt och jag mår lite smådåligt hela tiden men det bryter liksom inte ut. Idag tog jag faktiskt ut en sjukdag för att se om huvudvärk och illamående lägger sig.

Jag har fått tillbaka kritik på mitt senaste manus från en testläsare och jag ska ta tag i skrivandet så snart jag har en plan. Det är alltid jobbigt att ta kritik, men jag är tacksam över kommentarerna och jag förstår problemen som den har belyst. En naturlig reflex är att lägga sig i försvar och börja argumentera för de val man har gjort i sin text och vissa element kommer att förbli oförändrade. Det är ju i grund och botten åsikter, tycke och smak, och andra testläsare har tyckt annorlunda. Det visar bara hur viktigt det är med andra ögon på sin text och flera ögon. Jag skulle nog tycka det skulle vara lite svårt att bara jobba mot en redaktör och inte flera.

De manus som jag jobbar med, alltså som andra har skrivit, tar jag alltid in andras reflektioner på för att ha flera bollplank. Det känns rättvisare.

Gästbloggare: Varför noveller?

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Mitt namn är Anitha Östlund, utbildad filmmanusförfattare och egenutgivare av två böcker.

Elin bad mig skriva om noveller, fördelar och nackdelar.

Nackdelar finns inte alls tycker jag. En novell kan vara både kort och lång något som passar mig ypperligt.

Egentligen så tycker jag att noveller är det bästa sättet att påbörja ett större manus.

I flödesskrivandet hittar jag detaljer, karaktärer och scener som jag sedan använder i manusskrivandet.

En annan positiv sak kan vara att man tar en scen ur synopset och flödesskriver en novell som sedan kan fogas in i manuset.

En novell kan du få ur dig på några minuter, sedan återstår redigering och ett möte med huvudkaraktärerna vid bordet. Eller inte…

Jag brukar oftast inte redigera de så kallade skrivpuffarna jag skriver varje dag på http://www.skrivpuff.blogspot.com. Gänget som läser dem är van att orden ibland blir fel, och förlåter dem utan att klaga. Vi stöttar varandra istället för trycker ned. Ger tips och ledning.

För meningen med det dagliga puffandet är att hjärna ska kickas igång. Helt enkelt få en bra start för att sedan glida över i manusskrivande. Något jag tycker fungerar bra.

Rutiner är viktiga för att få skrivandet att fungera. Rutiner och ett jävlar anamma som gränsar till frenesi.

Själv kallar jag mitt driv för passion. Det är som att bli förälskad, och vilja träffa personen varje ledig timme, ligga tätt intill, höra andetagen och blundande återuppleva kyssen jag nyss fick…om och om igen

I snart fyra års tid har jag dagligen skrivit en novell eller dikt som jag lagt ut på nätet till allmän betraktelse. Något som fått min hjärna att lära sig att kicka igång snabbt.

Fyrahundra noveller senare skapade jag en novellsamling som heter PAPPERSSKÄRVOR och har i dagsläget fått åtta kanonrecensioner på den. Så helt ute och cyklar är jag nog inte.

Recensionerna finns på min blogg under sidan PAPPERSSKÄRVOR om du vill läsa dem.

Just nu jobbar jag på ett manus som grundades ur en novell, men egentligen påbörjades för länge, länge sedan i skallen då jag såg en artikel om en ung kille som mördat tjugo unga flickor, men aldrig nämnts i polisregistret.

Min nyfikenhet fick mig att klippa ut den, och googla på namnet, men jag hittade ingenting, och min fantasi startade upp en cirkel av händelser som kunde vara bakgrunden till hans beteende.

Kabusa förlag har fått kika på synopsiset och är intresserade att läsa det när jag blir klar. Något som känns stort och framtidsbejakande.

Ytterligare ett manus ligger i datorn, även det baserat på en novell jag skrivit.

En del noveller biter sig fast och vägrar låta sig nonchaleras. Karaktärerna kräver att få finnas, leva vidare och berätta sin historia. De kommer till mig på natten då jag sover, bryter sig in i mina drömmar och visar bilder och skeenden.

En hel massa novelltävlingar snurrar runt på nätet, och jag önskar att tid funnits att skriva till fler än jag gör, men tyvärr finns det bara tjugofyra timmar på dygnet.

Om du vill läsa något jag gjort kan du kika in på min hemsida www.anithaostlund.se

På bloggen www.novellbloggen-razaha.blogspot.com hittar du dagsaktuella tips om film- och bokmanusskrivande, noveller, och får delta i min skrivprocess.

Tack Elin för att jag fick besöka dig.

Teckensnittsbråket

Publicerat den av undrentideLämna en kommentar

Ja, eller så allvarligt är det kanske inte, men ofta när man diskuterar egenutgivning eller layout så hamnar man där: Vilket teckensnitt är bäst att använda?

Läsundersökningar visar att det är lättare att läsa serif-teckensnitt (med fötter) i böcker och sans-serif (utan fötter) på skärm. Detta behöver inte vara sant för läsplattor eftersom de inte fungerar som en vanlig skärm, så e-boksproduktion är lite speciellt.

De flesta med mig hävdar att Times New Roman inte alls lämpar sig för böcker.Det är konstruerat för tidningar, dvs spalter, och inte boksidor. Den här sidan är bra att titta på om man undrar hur man ska tänka. Eftersom den sidan är på engelska så gör jag en liten sammanfattning nedan. Vad du än gör så hitta inte på några dumheter och ge ut i bok med Vivaldi, Lucida Calligraphy, Papyrus eller något annat väldigt vackert men svårläst teckensnitt. Dessa lämpar sig bäst för rubriker.

Nu för tiden spelar det inte så stor roll om det är True Type eller Open Type eftersom digitalpressar klarar av båda med mycket gott resultat.

Så, välj ett teckensnitt med omsorg. Testa olika och skriv ut några sidor för att jämföra. Välj t ex Garamond, Bookman Old Style, Georgia, Palatino eller Book Antigua. För rubriker eller kapitelrubriker kan du använda sans-serif eller dekorativa teckensnitt om du vill, men se till att det blir bra i tryck. Var noga med att du har rätt att använda teckensnittet. På nätet finns det många ”free fonts”, men alla är inte helt fria utan får bara användas under icke-kommersiella former. Kolla licensen noga.