Apropå horungar

Jag sitter och går igenom Fredens pris för att få avstavningarna på rätt plats, samt slippa horungar (ensamma ord som hamnar högst upp på en sida). När jag i veckan bläddrade i Gullivers resor, utgiven av ett mycket stort förlag, märkte jag att alla inte bryr sig så mycket om dessa små ord.

Faktum är att i första kapitlet fanns hela fem sidor med små korta kvarlämnade ungar: ett ord, ett par eller tre. Underligt. Dessa är ju dessutom så lätta att se, till skillnad från avstavningsmissar som man just gärna missar.

Klassiker är böcker som har stått sig länge och förhoppningsvis inte glöms bort i första taget, men de är troligen inga kassakor. Hur j**la bra de än är. Jag skulle önska att de behandlades med mer respekt faktiskt. Dessutom är de ofta svindyra för skolorna att köpa in. Har vi tur kan vi hitta specialutgåvor för runt hundringen, men de brukar ligga på 200-250 kr styck. Med horungar.

Sår på Spektakulärt

Nu finns det en liten recension av Sår på Spektakulärt. Bland annat står det så här:

”För första gången känner man att det finns hopp för familjen – drakarna blir mer och mer mänskliga för varje generation och Anja är den mest mänskliga, och i denna värld goda, huvudpersonen i böckerna hittills. Att handlingen är något mer linjär och förutsägbar än i dom tidigare böckera gör inget då flytet i berättandet är bra och historien så pass intressant.”

 

Härliga ungar

Nu har jag träffat alla de 120 elever som jag kommer att undervisa den här terminen och det känns riktigt bra. Härliga ungar som är hövliga och glada och nyfikna. Det är för att dessa ska få en så bra skolgång som möjligt som man blir lärare.

Då jag är en kreativ person börjar det genast snurra idéer i huvudet om vad eleverna skulle kunna tänkas tycka vara intressant, vad jag själv tycker är intressant och vilka ingångar det finns till nyfikenheten och motivationen. Det är inte alltid kul att gå i skolan, men om det ibland är jättekul så väger det upp mot det tråkiga.

Det roligaste denna vecka var när jag träffade de nya sjuorna och jag berättade att jag skriver och ger ut böcker. Det gnistrade allt till lite i deras ögon. Som vanligt blir första frågan: ”Är du rik?”, vilken jag förstås måste svara nej på. Men sedan bad de mig berätta om böckerna. Dessutom lånade flera av mina åttor böckerna i biblioteket när vi var där. Tänk om fler bibliotek kunde förstå hur populära de kan bli 😉

Målgruppstänk

Hur ofta har du läst en bok som du tänker ”Den här skulle passa alla?” Inte speciellt ofta kan jag tänka. Det är värt att ta en funderare kring målgrupp om du har ett manus, håller eller tänker börja skriva. Inte så att det ska begränsa dig, men ibland är det bra att tänka i de banorna för att få texten och berättelsen fokuserad. Om den spretar för mycket kanske det inte passar någon.

Jag läste ett manus en gång som var skrivet ur två olika perspektiv. Det ena kändes som en saga för barn och det andra perspektivet kändes riktat mot 20-30-åringar. Det var ingen bra kombination.

Undrentide är ett förlag som ger ut fantasy för vuxna läsare, vilket förstås inte utesluter att även yngre kan läsa böckerna, men målgruppen är klar. Det är inte barnböcker och inte ungdomslitteratur. Därmed kräver också böckerna sitt, både språkligt och innehållsmässigt. Det tycker jag att vi har lyckats med 🙂

Att se dubbelt

Eller i kors eller suddigt eller vadhelst. Det gör man iaf efter en helg av avstavningskontrollering och genomläsning av manus. Det kanske inte är det smartaste att göra allt på en helg, men å andra sidan är det svårt att låta bli när jag väl en gång har börjat. Så fort jag sätter mig i soffan plockar jag upp laptopen och börjar scanna det där bokuppslaget i InDesign.

Det är inte alltid helt lätt att få till det, det ska gudarna veta. Ajabaja för avstavningar mellan sidor eller knasiga avstavningar såsom flick-ebarn (vilket InDesign envisas med – why!?) och fortfa-rande (vilket iof funkar, men fort-farande blir snyggare). Horungar och sånt ska man ju också undvika – stackars barn 😉

Nu är jag iaf klar med Fredens pris. En genomgång av författaren samt ett provtryck som kan kontrolleras en sista gång väntar. Och jag vågar mig på att säga att releasen blir den 20 oktober!

Första provtrycket

Bland det roligaste med att ge ut böcker är att få det där paketet i brevlådan med första provtrycket. Roligt för att man för första gången får hålla i boken som bok och roligt för att man vet att om man hittar något som man är missnöjd med eller som inte stämmer, finns fortfarande en chans att ändra.

I går dök provtrycket på Fred så gyllene upp i brevlådan. Omslaget blev något mörkt, men det går ju att fixa till. Inlagan ser snygg ut och kartan blev riktigt bra, även om jag ska justera den så att man inte behöver bryta upp boken för att se mitten, nu försvinner lite väl mycket i limningen. Allt går i alla fall enligt plan och den kommer definitivt finnas ute i handeln i tid – närmare bestämt den 21 september. Glöm inte att förboka den!

Sår på Swedish Zombie

Min senaste bok Sår har recenserats på Swedish Zombie. Det kändes riktigt kul att läsa den här recensionen då kritikern sätter fingret på några specifika element som jag verkligen har arbetat med för att få fram på ett icke-in-your-face-sätt, t ex huvudpersonernas olika inställning till homosexualitet och deras ständiga lögner för att uppnå det de önskar.

Bland annat skriver Jonny så här:Sår är en blandning av familjedrama, urban fantasy och lika delar såpa. Och i det här fallet är det någonting positivt. Elin Holmerins krönika över släkten Svarthamn förenar storslagna strider mellan drakar med intriger och förvecklingar. Det blir aldrig tråkigt.”

Fortfarande förundras jag över hur Holmerin får sina drakar att fungera. När de kränger av sig sina människoskal och kastar sig ut i luftrummet, somliga med fyra meter i mankhöjd, blir bilderna majestätiska och mäktiga. Och draknamnen sen! Atramiles! Atralori! Calin! Tjusigt!

Förhandsboka Fred så gyllene

”I en värld full av oförutsedda ögonblick, osannolika väsen och ofattbar grymhet kan minsta beslut, minsta feltolkning, få oanade konsekvenser.”

Nu kan du förhandsboka Fred så gyllene under Beställ böcker. Boken är 601 sidor och limbunden i A5-format. Du kommer att svepas in i en värld där freden rubbas på ett högst ovanligt sätt och små sprickor blir snart stora.

Att ta negativ kritik

Malin Johansson har skrivit ett oerhört bra inlägg om ett dåligt exempel på hur man bemöter negativ kritik. I det här speciella fallet svarar författaren med att Malin troligen behöver få lite hård manslem i sig för att bli lite gladare.

Min initiala reaktion var att ingen kan vara så korkad att skriva något sådan öppet (och andra gången under sitt eget namn), utan att ha någon skum baktanke med det hela, som att skapa skandal, sensation som i sin tur leder till publicitet, men tyvärr verkar det inte bättre än att man tydligen kan vara så korkad.

Det är jättehårt att ta negativ kritik för sitt skrivande, det negativa skär djupt i själen (om man nu råkar vara beskaffad med en sådan) och just den känslan skrev Annika Bengtsson om häromveckan. Det är svårt att glömma hårda ord. Jag glömmer heller aldrig den första svidande kritiken mot mitt skrivande, i det faller en av mina noveller som jag hade lagt ut på en skrivarsajt. Det var förkrossande och jag skrev ingenting på flera månader.

Men… negativ kritik måste man också lära sig att handskas med på ett vettigt sätt, vilket ”författaren” som skrek mera kuk inte gjorde. Malin lämnar ett mycket gott råd i sin artikel: ”Får man en negativ recension som man inte håller med om bör man antingen bemöta den sakligt och berätta vad det är man inte tycker stämmer. Eller så borde man inte bemöta den alls.” Jag har gjort lite av båda.