Blogg

Recension De två odjuren

Boken om Edwin Svarthamn ”De två odjuren” har recenserats på Bookiecookiez. Goda betyg, dvs 8 av 10 kakor.

Bland annat så skriver Pebbles så här: ”Kanske kunde Elin ha strukit lite mer i texten för att rappa upp tempot i historien lite ytterligare, det är lite segt, mest i början. Men när den franska drakhonan äntrar scenen blir det spännande. Miljöbeskrivningarna från dåtida städer och gårdar i Sverige är fina och hur folk levde då är också bra beskrivet. Också förmågan att beskriva hur det känns att vara en drake är påhittiga och bra.”

Jag hade ett himla besvär med början på boken, som är omskriven hur många gånger som helst, och jag vet att den är lite seg där, men utan det kanske inte Marjories inträdan hade haft så stor effekt, vem vet? Nöjd är jag i alla fall.

Att läsa och att läsa

Det finns olika sätt att läsa. Det är ingen nyhet förstås. Man kan nöjesläsa, läsa för att plugga in fakta, korrekturläsa, slöläsa, läsa för att fördriva tiden och så vidare. Just nu läser jag som redaktör och jag läser några bokmanus som legat i kö.

Det är lite speciellt att redaktörsläsa. Samtidigt som jag ska titta på den mer språkliga strukturen, ordval eventuella konstigheter så ska jag följa med i berättelsen och i scenerna.  Ibland märker jag att jag fastnar i händelserna och måste läsa om för att jag har glömt att titta på det rent språkliga. Det tar ganska mycket tid, i alla fall längre tid än vanlig läsning. Det är dock roligt. Jag gillar att peta i texter och grotta ner mig i språket. Lite arbetsskadad är jag definitivt och vill gärna peta i texter som jag inte har rätt att peta i. Det gör det lite svårare att läsa färdiga böcker, alltså sådana som redan är utgivna, för att jag hela tiden är medveten om språket.

Jag har nu kommit en bra bit på väg in i Anna Blixts manus Rämnfödd, som är del två i serien om Mörkrets väktare. Den går dock bra att läsa som fristående också.

En rad recensioner

I dagarna har det dykt upp recensioner på böcker från Undrentide förlag, trevligt va?

Först ut är Fredens pris, som recenserats av BTJ (Bibliotekstjänst) och av Lisa Rodebrand på Bookiecookies.

fredenspris3d
BTJ benämner boken som välskriven med en allvarlig ton och Lisa skriver bland annat: ”För den som gillar fantasy är det här en bok man inte får missa. För den som ännu inte provat genren är det en utmärkt bok att börja med. Det här är en bok som utspelar sig helt och hållet i en annan värld. Författaren har skapat en egen värld helt utan att efterapa Tolkien, vilket är otroligt skönt. Inga alver, orcher eller hobbitar i sikte. Dessutom är den inte tyngd av ett omfattande persongalleri, vilket är ett stort plus. Det innebär att även en nybörjare på fantasy har lätt att ta den till sig. Ännu en sak att lägga på plussidan är att det är en fantasy för vuxna.”

Fred så gyllene finns nu recenserad på Spektakulärt, där man kan läsa: ”Fred så gyllene är en riktigt bra fantasybok – här finns magi, hat och kärlek, spänning, myt och saga. Boken är genomtänkt och välskriven med en handling som väver in läsaren i historien på ett bra sätt. Stefan Hagel verkar erfaren inom genren, så det är slående att detta är hans debutroman. Mycket läsvärd.”

Fred så gyllene - liten v3Eldfloder, som kom ut som e-bok nu under hösten, har också blivit recenserad: ”Boken är mycket spännande från början till slut med ett jämnt tempo utan några utdragna, sega passager. Lämpar sig att läsa en dag när man inte har några andra åtaganden eftersom det är svårt att lägga ifrån sig den. Jag rekommenderar den starkt.”

Jag är så nöjd och glad över dessa positiva ord så att jag nästan spricker. Det är precis anledningarna till att jag valde att ge ut dessa böcker som verkligen behövs på den svenska fantasymarknaden. Hoppas att fler upptäcker dem!

 

Update

Så då har jag satt 146 betyg i svenska och engelska. Puh!

Jag har också hunnit med att arbeta med Anna Blixts kommande bok Rämnfödd, dock har jag inte kommit så långt som jag hade hoppats. I och med att jag har en del komptid att ta ut på jobbet, kan jag passa på att ta några dagar ledigt framöver och grotta ner mig i manuset. Det är svårt att ”dutta” med det då och då.

Jag håller också på att göra en plan för 2013 när det gäller utgivningen. Återkommer om det, men spännande tider väntar. Spänning, humor, kärlek, magi och krig – vad mer kan man önska sig?

Fler siffror angående lärarens arbetstid

Då jag har jullov så passade jag på att jobba lite idag. Har ju som sagt en hel del prov och inlämningsuppgifter att gå igenom. Jag tog tid.

Hittills:

1 grammatikprov på fyra A4-sidor  tog mig 4 minuter att rätta och räkna ihop poängen (basgrammatik, fill-the-gap-meningar samt översättningsmeningar, och med hjälp av ett facit vid sidan om). Multiplicera det med 29 (som är det antal elever jag har i den klassen). Då får vi 116 minuter (dvs ungefär 2 timmar). Hade jag haft 22 elever, så som jag hade när jag började arbeta som lärare, hade samma jobb tagit 88 minuter, alltså ungefär 1,5 timmar. Våra kommunpolitiker och SKL säger ”Klasstorleken spelar ingen roll”.

Idag har jag varje vecka 42 elever fler än för fem år sedan. ”Klasstorleken spelar ingen roll?” Jo, det gör den. Den påverkar i allra högsta grad lärarens arbetstid. Arbetstiden påverkar vilken kvalité vi kan upprätthålla på undervisningen, och de uppgifter eleverna får. Jag funderar på att korta ner mina prov för att hinna med att rätta dem. Är det rätt väg att gå?

Inlämningsuppgift – en filmanalys utifrån en mall. Det ska finnas med exempel och reflektioner kopplade till filmen, omvärlden och egna erfarenheter. Alla viktiga delar i svenskundervisningen och kräver noggrann bedömning, dels för att kunna ge feedback till eleverna så att de kan lyckas ännu bättre nästa gång, dels för att bedömningen självklart ska stämma överens med kunskapskraven. Eleverna skulle skriva 1-2 A4-sidor (dataskriven).

1 uppgift – läsning, bedömning och feedback – tar mig ungefär 10 minuter om jag är jäkligt effektiv och använder en färdig matris för bedömningen. Jag är också en snabb läsare. Multiplicera det med 27, som är antalet elever i den klassen. Det blir 270 minuter. Fyra och en halv timme. All tid jag har per vecka för det jag pratade om i mitt förra inlägg (planering, fortbildning, inläsningstid, rättning, bedömning, hitta material etc).

Och då har jag inte gått på toa.

4,5 timmar. 27 elevers inlämningsuppgifter. Jag har 111 elever till. För fem år sedan skulle samma jobb ha tagit tre och en halv timme, ganska mycket det också. Storleken på klasserna spelar tydligen ingen roll.

Lärarens arbetstid

Det finns fortfarande mycket fördomar och okunskap kring lärarens arbetstid, så jag ska göra ytterligare ett försök att förklara hur det ligger till:

Om vi har ferietjänst (dvs vi är ”lediga” ungefär samma tid som eleverna är lediga), så har vi 45-timmars arbetsvecka. Den tid vi är ”lediga” är alltså inarbetad tid. Dock ska tilläggas att den ”lediga” tiden på höstlov (då vi har lov två dagar – inte fem), sportlov och andra lov läggs ofta på jobb.

35 timmar av den tiden är så kallad ”arbetsplatsförlagd tid”, då måste vi vara på plats på skolan. Ett ”ramschema” över den tiden lämnas in till rektor så att hon/han kan se när vi ska finnas på plats. De övriga 10 timmarna är förtroendetid – då vi har förtroende att på arbetsplatsen eller annan plats arbeta med t ex för- och efterarbete av lektioner (det som i folkmun kallas ”rättning”), egen fortbildning, inläsning av material, vissa föräldrakontakter.

Lärare klagar ofta på att tiden inte räcker till, speciellt inte till att planera bra arbetsområden för att hålla hög nivå på undervisningen. Hur kommer det sig att den inte räcker till? Nedan följer en beräkning som jag har gjort. Alla siffror är förstås genomsnittliga. Vissa veckor går det åt mer tid åt vissa aktiviteter (t ex utvecklingssamtal) då de genomförs under en kortare period. Så:

45 timmar

19,20 timmar – ren undervisning, alltså schemalagda lektioner.

1 timme – rastvakt/matsalsvakt

1 timme – förflyttningstid från och till lektioner, till kopieringsrum etc.

20-30 min/dag dvs 1,20 timmar (lågt räknat) – Frånvarorapportering och avstämning (alltså kolla så att det stämmer för ens mentorselever)

Ca 10 timmar rent pappersarbete (t ex åtgärdsprogram, pedagogiska utredningar eller kartläggningar, skriftliga omdömen,incidentsrapporter, mailkontakt) som inte är direkt kopplat till undervisningen, varierar förstås, men jag har fört anteckningar under terminen och kommit fram till ett genomsnitt på ungefär två timmar per dag, och då har jag betydligt färre skriftliga omdömen att skriva än de flesta av mina kollegor. Jag skriver 140 stycken. Kollegan som sitter mitt emot skriver runt 250 per termin.

5 timmar – konferenser

1 timme – genomsnittlig tid per vecka för övriga möten – klasskonferenser, mentorsträffar, elevkonferens, uppföljningsmöten med föräldrar eller soc, medarbetarsamtal, lönesamtal etc

1 timme per vecka – genomsnittlig tid för utvecklingssamtal (inkl förberedelsetid) beräknat om man har 15 mentorselever. Många har fler än 15 mentorselever.

1 timme (10-20 min per dag) – kopiering av material, inspelning av material som ej finns inläst (till dyslexieleverna), plocka fram laborationsmaterial, slöjdmaterial, böcker etc

Nu är vi uppe i 40 timmar och 40 minuter. Hittills har inte en enda lektion blivit planerad. Inte en enda skrivuppgift rättad. Inte ett enda prov rättat. Inte ett enda arbetsområde har blivit kopplat till kursplanerna och deras mål. Inget bra material har blivit framletat eller genomläst.

Så – då har vi 4 timmar och 20 minuter i veckan på oss att planera bra och kvalitativa arbetsområden till 9 olika grupper: tre grupper i sjuan, både svenska och engelska. Fyra grupper i åttan, både svenska och engelska. Två grupper i nian, bara svenska här (puh!). Samplanering med sina kollegor vore trevligt, och kanske till och med mer effektivt, men som ni ser ovan så är den arbetsplatsförlagda tiden redan förbrukad. Men ojdå! Jag har ju 45 inlämningsuppgifter från åttorna att bedöma och 29 grammatikprov som sjuorna gjorde. Och så har ju niorna tjatat om att de vill ha tillbaka sina noveller (47 st) som de skrev i början på terminen. De hamnade tyvärr under den där utvärderingen som kommunen ville att vi skulle göra. Och så var det egen fortbildning också, dårå …

Hur kommer det sig att tiden inte räcker till?

Annual report

Fick min årliga rapport från WordPress och det är riktigt kul att sitta och bläddra igenom statistiken. Några exempel är besökare från 41 länder, topp tre är Sverige, USA och Finland. Populäraste post var Idioti på hög nivå, mest besökta sida (förutom startsidan) var ”Beställ böcker” och 13 000 besökare hittade hit. Hoppas förstås att ännu fler hittar Undrentide nästa år.

crunchy numbers

Har ni tämjt några stutar i jul?

Nog har väl folk runt om i landet tagit tag i traditionerna på riktigt denna jul, i dyningarna efter skräckveckorna med bortklippta scener ur Kalle Ankas jul, med rappande luciatåg och invaderande pepparkaksgubbar? Folk gick i alla fall nästan man ur huse för att försvara våra ”traditioner” – som för övrigt är bra nyare än man kan ana i denna folkstorm.

Jag hittade denna underbara artikel i DN som är så värd att uppmärksammas, för – gott folk – det finns faktiskt värre saker här på vår jord än att man får anpassa sig så smått till nya tider. På juldagen gjorde min familj precis tvärtom – vi försökte leta reda på reglerna till de gamla TRADITIONELLA jullekarna: ”tämja stutar”, ”spänna kyrka”, ”myssla sko” och ”torka malt”. Det gick inte så bra. Inte heller ”Markus, vill du ha dask?” lyckades vi leka, inte för att just regeluppletandet var så intensivt, snarare tvärtom. Istället hädade vi med några matcher i Cluedo medan vi drack glögg och julöl.

Vi byggde (”slakta” är så nedbrytande) en snögris/mus på gårdsplanen med tre huvuden och en mekanisk arm, redan innan hade ett lussetroll byggts av svågern och kusinerna. Den åt inte upp några barn, men däremot hade den vingar av granruskor.

Någon Kalle Anka på julafton blev det inte heller. Istället tittade jag och maken på några avsnitt av Hemma värst (The Young Ones) medan ungarna pysslade med sina julklappar. Sedan blev det Total Rekall och dataspelande. Jag hade köpt nya Lord of the Rings LEGO till mig och sonen i julklapp, men det blev tyvärr en besvikelse. Dålig grafik och jättejobbig första bana där man var tvungen och springa runt i cirklar i 20 minuter och slå på Sauron lite då och då. Aptråkigt.

God fortsättning allihopa!

The Young Ones

Kunskapsfattiga vuxna?

Jag läste den här artikeln Surfplatta hot mot barns lärande i DN och tänkte direkt på mina tidigare inlägg om barns och ungdomars läsande, t ex När oron tar fart på allvar och Läsovana vs lässvårigheter och Jag önskar det fanns ett lätt svar.

I artikeln säger pratar professorerna Jonas Linderoth och Monica Rosén om att datorer, surfplattor, tv och mobiler tar upp mycket tid för barn och ungdomar, och att det som oroar inte är det som de möter i den digitala världen utan allt de väljer bort – allt de inte gör. Kreativiteten, läsandet och fantasin blir lidande då allt är serverat på ett silverfat av underhållning. Jag känner igen det väl, både utifrån mina barn och mig själv. Jag spelar också spel och ibland kommer jag på mig själv med att ha suttit hela förmiddagen framför datorn och inte fått något annat gjort. Varken läsande, städande eller annat som jag faktiskt skulle behöva göra. Det lustiga är att det finns en så enkel lösning mot problemet – begränsa tiden. Och ändå ser vi hur läsförståelsen rasar hos ungdomarna.

”Nyckeln till allt lärande är att förstå vad man läser.”

”Det är en klyscha, men att ha tråkigt är all kreativitets fader och moder.”

”Elektroniskt umgänge skiljer sig från umgänge i verkligheten.”

Det får mig att fundera över hur framtiden kommer att se ut, speciellt när kommunen lägger allt mindre pengar på skolan (min egen kommun ligger numera ungefär 6000 kr/elev/år under riksgenomsnittet, 10 000 kr/elev/år mindre än för fem år sedan – man kan säga att det motsvarar all litteratur och alla läromedel och material såsom byggmaterial på slöjden, idrottsredskap, bildmaterial osv som den eleven skulle ha fått i skolan under ett år, samt en hel del lärartimmar förstås). Om vi använder de senaste tio åren för att förutspå skulle jag säga, fler skilsmässor, fler elever som inte når målen, fler elever som går om årskurser, fler vuxna som har bristande kunskaper och bristande läsförmåga. MEN jag HOPPAS verkligen inte det! Vi måste vända båten!