Blogg

Målgruppstänk

Hur ofta har du läst en bok som du tänker ”Den här skulle passa alla?” Inte speciellt ofta kan jag tänka. Det är värt att ta en funderare kring målgrupp om du har ett manus, håller eller tänker börja skriva. Inte så att det ska begränsa dig, men ibland är det bra att tänka i de banorna för att få texten och berättelsen fokuserad. Om den spretar för mycket kanske det inte passar någon.

Jag läste ett manus en gång som var skrivet ur två olika perspektiv. Det ena kändes som en saga för barn och det andra perspektivet kändes riktat mot 20-30-åringar. Det var ingen bra kombination.

Undrentide är ett förlag som ger ut fantasy för vuxna läsare, vilket förstås inte utesluter att även yngre kan läsa böckerna, men målgruppen är klar. Det är inte barnböcker och inte ungdomslitteratur. Därmed kräver också böckerna sitt, både språkligt och innehållsmässigt. Det tycker jag att vi har lyckats med 🙂

Att se dubbelt

Eller i kors eller suddigt eller vadhelst. Det gör man iaf efter en helg av avstavningskontrollering och genomläsning av manus. Det kanske inte är det smartaste att göra allt på en helg, men å andra sidan är det svårt att låta bli när jag väl en gång har börjat. Så fort jag sätter mig i soffan plockar jag upp laptopen och börjar scanna det där bokuppslaget i InDesign.

Det är inte alltid helt lätt att få till det, det ska gudarna veta. Ajabaja för avstavningar mellan sidor eller knasiga avstavningar såsom flick-ebarn (vilket InDesign envisas med – why!?) och fortfa-rande (vilket iof funkar, men fort-farande blir snyggare). Horungar och sånt ska man ju också undvika – stackars barn 😉

Nu är jag iaf klar med Fredens pris. En genomgång av författaren samt ett provtryck som kan kontrolleras en sista gång väntar. Och jag vågar mig på att säga att releasen blir den 20 oktober!

Första provtrycket

Bland det roligaste med att ge ut böcker är att få det där paketet i brevlådan med första provtrycket. Roligt för att man för första gången får hålla i boken som bok och roligt för att man vet att om man hittar något som man är missnöjd med eller som inte stämmer, finns fortfarande en chans att ändra.

I går dök provtrycket på Fred så gyllene upp i brevlådan. Omslaget blev något mörkt, men det går ju att fixa till. Inlagan ser snygg ut och kartan blev riktigt bra, även om jag ska justera den så att man inte behöver bryta upp boken för att se mitten, nu försvinner lite väl mycket i limningen. Allt går i alla fall enligt plan och den kommer definitivt finnas ute i handeln i tid – närmare bestämt den 21 september. Glöm inte att förboka den!

Idioti på hög nivå

Den kommunala skolan försöker effektivisera sig. Ett steg i effektiviseringen är att göra jobbet lättare för en person samtidigt som det blir svårare för alla andra. Effektivt, va?

Exempel 1

Det bestäms att varje pedagog i grundskolan ska få varsin egen dator för att öka effektiviteten. Tanken är god, mycket god till och med. Problemet blir att en liten grupp på förvaltningen sätter sig och bestämmer vilken sorts dator ALLA pedagoger i kommunen ska ha, oavsett yrkesroll – klasslärare på lågstadiet, idrottslärare på mellanstadiet, bildlärare på högstadiet, engelsklärare, musiklärare, slöjdlärare – alla får samma maskin. Tänk efter en stund nu. Tror ni att en idrottslärare och en bildlärare har samma behov när det gäller teknisk utrustning? Tror ni att en språklärare och en musiklärare använder samma pedagogiska program som kräver exakt samma prestanda på en dator? Jag kan snabbt säga att svaret är nej.

Dessutom är datorerna helt låsta och vi har inte rättigheter att göra någonting med dem. I måndags satt jag trettio minuter i telefonkö plus telefon för att IT-kontoret skulle kunna ta bort en genväg på skrivbordet åt mig. Effektivitet for the win, eller …

Exempel 2

I alla år har lärare haft lärarbeteckningar som representeras oss i olika system. På schemat står det t ex inte Elin Holmerin, utan EHo. I betygssystemet står jag också som EHo, det har jag gjort i tio år. Nu får jag inte heta det längre. Jag har fått byta namn – eller rättare sagt – jag har blivit siffror. Nu för tiden kan ni hälsa på el107, icke att förväxla med el108, som är min kollega och sitter två dörrar ifrån mig. En dag kan en klass ha lektion med an133, an134, an137, an 205 och an132 (Alltså Anna, Anders, Ann, Anneli och Anton). Trevligt va? Inte alls identitetsberövande. Det för inte alls tankarna till Arbeit macht frei eller suddiga tatueringar på underarmen.

Det ironiska med detta är att namnbytet motiverades med att det skulle vara samma namn på oss i hela kommunen och i alla system, med utgångspunkt datasystemet och outlook. Problemet är bara att siffrorna inte överensstämmer för fem öre. Mitt inloggsnamn på datorn är el015 och inte el107. Skuuuuumt.

Nu kan någon tycka att det är larvigt att bli upprörd över en sådan patetisk liten sak som några bokstäver och siffror, och ja, det kanske är larvigt, men ett namn är så förknippat med just identitet. ”Om de tar i från mig mitt namn är jag ingen”, säger Trevor i filmen Bang, bang you’re dead. Just nu känns det lite tomt, samt att eleverna är superförvirrade av alla siffror och bokstäver på schemana att vi överväger att sitta och göra egna. Effektivitet for the win, eller …

Sår på Swedish Zombie

Min senaste bok Sår har recenserats på Swedish Zombie. Det kändes riktigt kul att läsa den här recensionen då kritikern sätter fingret på några specifika element som jag verkligen har arbetat med för att få fram på ett icke-in-your-face-sätt, t ex huvudpersonernas olika inställning till homosexualitet och deras ständiga lögner för att uppnå det de önskar.

Bland annat skriver Jonny så här:Sår är en blandning av familjedrama, urban fantasy och lika delar såpa. Och i det här fallet är det någonting positivt. Elin Holmerins krönika över släkten Svarthamn förenar storslagna strider mellan drakar med intriger och förvecklingar. Det blir aldrig tråkigt.”

Fortfarande förundras jag över hur Holmerin får sina drakar att fungera. När de kränger av sig sina människoskal och kastar sig ut i luftrummet, somliga med fyra meter i mankhöjd, blir bilderna majestätiska och mäktiga. Och draknamnen sen! Atramiles! Atralori! Calin! Tjusigt!

Förhandsboka Fred så gyllene

”I en värld full av oförutsedda ögonblick, osannolika väsen och ofattbar grymhet kan minsta beslut, minsta feltolkning, få oanade konsekvenser.”

Nu kan du förhandsboka Fred så gyllene under Beställ böcker. Boken är 601 sidor och limbunden i A5-format. Du kommer att svepas in i en värld där freden rubbas på ett högst ovanligt sätt och små sprickor blir snart stora.

Att ta negativ kritik

Malin Johansson har skrivit ett oerhört bra inlägg om ett dåligt exempel på hur man bemöter negativ kritik. I det här speciella fallet svarar författaren med att Malin troligen behöver få lite hård manslem i sig för att bli lite gladare.

Min initiala reaktion var att ingen kan vara så korkad att skriva något sådan öppet (och andra gången under sitt eget namn), utan att ha någon skum baktanke med det hela, som att skapa skandal, sensation som i sin tur leder till publicitet, men tyvärr verkar det inte bättre än att man tydligen kan vara så korkad.

Det är jättehårt att ta negativ kritik för sitt skrivande, det negativa skär djupt i själen (om man nu råkar vara beskaffad med en sådan) och just den känslan skrev Annika Bengtsson om häromveckan. Det är svårt att glömma hårda ord. Jag glömmer heller aldrig den första svidande kritiken mot mitt skrivande, i det faller en av mina noveller som jag hade lagt ut på en skrivarsajt. Det var förkrossande och jag skrev ingenting på flera månader.

Men… negativ kritik måste man också lära sig att handskas med på ett vettigt sätt, vilket ”författaren” som skrek mera kuk inte gjorde. Malin lämnar ett mycket gott råd i sin artikel: ”Får man en negativ recension som man inte håller med om bör man antingen bemöta den sakligt och berätta vad det är man inte tycker stämmer. Eller så borde man inte bemöta den alls.” Jag har gjort lite av båda.

Undrentide samarbetar med Narren

Från och med idag kommer våra böcker finnas på spelbutiken Narren. Böckerna finns på deras hemsida och i butiken här i Katrineholm, ett litet steg för mänskligheten, men ett bra steg för Undrentide :).

Även Fredens pris och Fred så gyllene kommer finnas tillgängliga där, och nu finns preliminära releasedatum. Planen är att Fred så gyllene ska finnas tillgänglig att köpa på nätet, här på sidan, på adlibris och andra nätbokhandlare, den 21 september. Om man undrar varför den är betydligt dyrare än övriga böcker kan jag tala om att det är en underbar tegelsten på över 600 sidor.

Ny kortdesign

Mina visitkort börjar ta slut, så jag är i tagen att designa fram nya. Jag vill att de ska passa till webbplatsen och till utgivningsprofilen. Hittills har jag kommit så här långt:

På baksidan kommer alla kontaktuppgifter att stå, så framsidan behöver bara visa loggan och förlagets inriktning. Vad är mer fantasy än drakar och vad är mer underligt än ett krumelurigt träd?

Draksiluetterna är hämtade härifrån och här är illustratören Alexandra Alexanderssons hemsida.

Startskottet har gått

 

Jag lovade mig själv i början av sommaren att jag skulle sy en sekelskiftesdräkt och hittills har syandet fått stryka på foten framför husrenovering och arbete med kommande utgivning, men nu har jag satt fart!

Det går faktiskt fortare än man tror. Efter lunch klippte jag ut mönster och delar och nu har jag fogat samman hela kjolen. Linningen och fållen är kvar, samt krokarna som ska tjäna som knäppning. Blusen kommer bli mycket svårare, men jag ger mig inte.